Nu har det gått över en vecka sedan Gustav gick bort. Eftersom jag inte varit hemma sedan det hände så förstår jag inte riktigt att han inte finns mer. Jag är dock ganska säker på att det kommer kännas väldigt tomt att hälsa på mamma om några veckor. Ingen Gustav som kommer och möter mig ute på gården. Ingen Gustav som ligger och snarkar i soffan. Ingen Gustav som vill hoppa upp i knät när jag sitter vid köksbordet. Ingen Gustav som blir helvild när det är dags att äta räkor.


En utav Gustavs favoritplatser var hatthyllan. Jag tror till och med att han var katten som först insåg att man kunde ligga där.

Gustav föddes hemma på gården för snart 16 somrar sedan. Jag minns honom som kattunge ganska väl. I kullen fanns det tre röda kattungar och en grå. De bodde i ett av våra uthus, och varje morgon sprang jag dit och öppnade dörren. Genast var det fyra busiga kattungar som for ut och ville leka.

Min lillebror skulle få välja vem av kattungarna som skulle stanna hos oss. Han var till en början väldigt förtjust i den runda kattungen Mulle, men när han fick veta att Gustav skulle bli långhårig så ändrade han sig genast. Min bror har alltid varit svag för långhåriga katter. Därmed blev det bestämt att Gustav skulle stanna hos oss och Mulle fick flytta till våra kusiner. Den tredje röda katten flyttade till en av mina kompisar och den gråa katten fick bo hos mammas jobbarkompis. Alla var nöjda.

Gustav fick fortsätta att gå fritt på gården tills vi av någon anledning blev nojjiga över att han skulle bli påkörd. Då satte vi honom i rastgården tillsammans med Gustavs kattbror från en tidigare kull. Men Gustav vägrade att vara instängd. Han bet sig igenom hönsnätet och sprang ut. Eftersom han så tydligt visade vad han ville så fick han fortsätta att gå lös, något som det visade sig att han klarade utmärkt.


Gustav älskade att vara utomhus. Varje sommar när man låg ute på en filt så kom han och ville ligga bredvid, och om ingen filt fanns så låg han i syrénshäcken istället.

Gustav var en påhittig katt. Han kunde bland annat öppna dörrar. När han ville gå in så hoppade han på handtaget så att dörren gick upp. Sen gick han in och brydde sig inte om att stänga efter sig. Detta resulterade i att vi fick vidta åtgärder genom att göra så att dörren stängdes automatiskt.

Gustav var också en otroligt snäll katt - mot alla. Han lät sig alltid klappas och när jag hade kompisar på besök så var Gustav oftast favoriten. Till och med mormor, som annars inte är så förtjust i katter, älskade Gustav. Han fick komma in och hälsa på hos dem under somrarna när ytterdörren stod öppen. Oftast så fick han sig något gott att äta också. De enda som kanske inte gillade Gustav var väl grannkatterna. De jagade han bort så fort de kom in på vår gård.


Gustav var tålmodig och snäll med Boris när han var liten och lät honom till och med ligga i samma knä.


I julas låg han och hade det mysigt i gästrummet tillsammans med Tage, Boris och Elvis.

Gustav fick även prova på livet som utställningskatt några gånger. Det blev en del rosetter, men det märktes att han helst ville stanna hemma.

Ju mer jag tänker på det, desto konstigare känns det att han är borta. Någon som funnits under så stor del av mitt liv är inte längre här. Det gör så himla ont när jag tänker på det. Allt gick så fort. På några dagar blev han jättedålig och orkade till sist inte mer, trots veterinärinsats.

Han är otroligt saknad. Han var katten som varje natt var en trogen gäst på kudden. Han var katten som skrämde slag på granntanten när hon trodde han var ett lejon. Han var katten som alltid fanns där och som man nästan trodde alltid skulle finnas där. Ett liv utan Gustav har alltid varit så otänkbart. Men här står vi i dag, utan honom, och just nu känns livet ganska trist för alla oss som fick leva tillsammans med denna fantastiska katt.

/Sandra

Det gick inte att rädda Gustav. Han har nu somnat in här hemma. Här är han född för 16 år sen i en kaninbur  och här fick han somna in. Trots antibiotika så ville inte den troligtvisa lunginflammationen ge sig. Han hade tyvärr åldern emot sig trodde Veterinären och trots att vi gjorde vad vi kunde som tex ge medicin, bädda ner med värmedyna, mata med välling så räckte det inte. Frågan som alltid tycker upp då en pälskling går bort är jag gjorde väll allt ?? Kunde jag ha gjort annorlunda, hade han klarat sig då ? Gustav är nu med sin bror Mulle som också gick bort för en kort tid sedan och dom har det bra nu. Trots ett gäng katter här hemma så är det någon som fattas, ingen som ligger på kudden och snarkar. Åh Gustav varför ?
      

/ Kina

Oj en vecka sedan någon skrev här, tror inte att vi är lata men ibland hinner man inte och dessutom har en resa till Blåkulla kommit emellan. Nu är vi på banan igen. Tyvärr så är det sjukt i kattgänget. Gustav är inte pigg och läget är ovisst hur det kommer att sluta. Han har åkt på en rejäl förkylning eller lunginflammation. Han har feber, rosslar och har tungt att andas. Vill inte äta eller dricka allt det här när man är 16 år kan bli tufft. Nu har han i alla fall fåt en antibiotikakur och jag hoppas det snart vänder för honom. Att få i honom tabletter går ganska bra genom att krossa det och lösa upp i vatten sen sprutar jag i munnen. Just nu orkar han inte göra så mycket motstånd så nu går det bra att få i honom allt. Hoppas, hoppas det ordnar upp sig för stackarn.
I sådana här lägen är det toppen att ha en veterinär i närheten så när jag pratat med Hasse åkte Jocke och hämtade lite tabletter bra och enkelt.

/ Kina

Vad var det som fick mig att bli klarvaken och sätta mig upp mitt i natten? Egentligen vet jag inte vilket som väckte mig det var så mycket på en gång. Boris som legat och sovit under täcket for ut som ett kanonskott, brak, mjauskrik ja en massa ljud på en gång. Vad hände då? Jo, efter några snabba sekunder insåg min man och jag att det är Gustav som i sömnen har ramlat ner mellan väggen och sängen och nu skriker och krafsar för att komma upp. Haha kan inte låta bli att skratta så här efteråt vilket kaos det var under några sekunder. Stackarn, ena sekunden låg han och sov gott på kudden för att i nästa ramla ner mellan sängen och väggen. Han blev nog lite chockad för han flämtade och var lite uppjagad innan han återigen la sig till rätta på kudden.




/ Kina

Att dela sovrum med en snarkande gubbe kan vara jobbigt nog men nu är det dubbelt upp, en snarkande katt förgyller också min nattsömn. Eller nattsömn !!!!
Gustav sover så gott som varje natt på våran kudde, blir som en nattmössa att ha honom där. Nu när han har börjar bli gammal (16 år senare i vår) så har han börjat snarka och det är inte lite, dessutom vid örat.

Härom natten höll jag på att bryta ihop, en snarkande gubbe och en snarkande katt samtidigt. Fy sjutton vad tufft det kan vara ibland ;)
Gustav ligger på dagarna ofta på hatthyllan i våran hall då han har lite koll på vilka som kommer och går absolut den bästa platsen. Ibland när jag kommer hem så vaknar han inte utan sover gott och SNARKAR stora timmerstockar. Jag tycker Gustav är pigg ändå för att vara snart 16 år, hoppas han hänger med länge till fast lite glömsk tror jag ändå han är. Han har inte koll om han har ätit eller inte så han springer nästan jämnt till matskålen. Eller också har han full koll på läget och det är jag som blir lurad att langa fram matburken lite för ofta hahaha



/ Kina