I dag fick jag äntligen träffat Kumi igen. Det var ju några veckor sedan sist och jag har längtat som en tok. Att hon har haft det bra hos mamma går inte att ta miste på då hon växt en del på bredden. Hon har redan flera gånger tydligt visat mig var matburken står. Mamma har berättat att man kan inte röra sig i rummet där maten finns utan att Kumi kommer farande och tigger. Riktigt så mattokig är hon inte hemma hos oss.

Under dessa veckor har mamma varit duktig och skickat bilder på Kumi så vi kan se hur hon har det. De har nästan alltid föreställt en trött katt som ligger och har det bra i soffan, i en korg eller i ett fönster. Kumi har alltså verkat vara väldigt nöjd. De har till och med fått lyfta henne en del. Blir så glad när hon gör framsteg. Vi har ju övat mycket på det sedan hon kom till oss, och det är första gången någon annan än jag och Basse har fått lyfta henne.

En massa gos har vi hunnit med också och på tisdag åker hon med oss hem till Uppsala. Ska bli så skönt att få fylla upp lägenheten med en katt igen. Det har känts på tok för tomt utan henne.



/Sandra