Många av er har säkert läst om att Tage är tillbaka hos mamma. Jag tänkte nu ge min version av den historien, och det hela började förra måndagen vid lunchtid. Jag satt på skolan med min matlåda och klickade samtidigt runt lite på datorn. Av någon anledning fick jag för mig att gå in på katthemmet i Enköpings hemsida. Jag hade inte varit in där på över ett halvår, men just där och då så var det som att handen och fingrarna levde sitt eget lilla liv.

 

Jag kom in på huvudsidan och kunde naturligtvis inte låta bli att klicka där det stod "behöver hem". Där, överst på sidan, var en bild på Tage. Jag överdriver inte det minsta när jag säger att det kändes som att hjärtat skulle dunka ut ur bröstet på mig. Med darrig röst vände jag datorn mot Basse och frågade om han också tyckte att det såg ut som Tage på bilden. Vi tog fram lite fler bilder som jag hade på datorn och jämförde. Alla tecken stämnde. I panik ringde jag mamma och ville att hon också skulle titta på bilden ifall vi på något otroligt sätt ändå hade misstagit oss. Men det hade vi inte, för det var minsann vår Tage som nu befann sig på katthemmet.

 

Mamma ringde till katthemmet flera gånger den eftermiddagen, utan att någon svarade. Själv satt jag på föreläsning och väntade bara på det där sms:et som mamma skulle skicka när hon hade fått tag på någon. Det dröjde. Senare den dagen ringde mamma och berättade precis det som jag inte ville höra; Tage var tingad. Han skulle dock inte säljas förrän vi fått en chans att visa att han var vår. Mamma mailade över bilder på honom och de kunde, som tur var, se att det var vår fina Tage. Han skulle ha åkt till sin nya familj några dagar senare, men nu fick han åka hem till oss istället. Herregud, vad nära det var att vi missade honom! Blir helt skakig av bara tanken.

 

Det känns så himla skönt att ha honom tillbaka igen. I mitten på december ska jag hem en sväng, så då får jag äntligen träffa honom.

 

/Sandra