Under det här dygnet har det hunnit hända så himla mycket. Som någon kanske lade märke till var Kubiken otroligt rund på bilderna i inlägget jag skrev för två dagar sedan. Några kanske snabbt förstod att i den där magen fanns det mer än mat. Även vi har inte kunnat undgå att förstå vad som varit på gång. Under de senaste dagarna har det sparkats livligt därinne och vi har ju börjat fundera på när det var dags för ungarna att titta ut.

 

Det svåra i det här är att Kubiken inte är vår katt. En dag fanns hon bara här på gården och vi är inte säkra på var hon kom ifrån. Inte har vi hört att någon saknar henne heller. Därför blev det lite blandade känslor när vi förstod att hon var dräktig. För vad skulle vi göra med henne och ungarna?

 

Nu är ungarna i alla fall här och det enda vi kan göra är att se till att Kubiken har det så bra som möjligt. Om ungarna sedan överlever så får vi se till att försöka hitta bra hem till dem, för mamma kan ju inte ha hur många katter som helst här hemma.

 

Just nu ligger Kubiken nere i gästrummet och vilar. Det är första gången hon har fått komma in i huset och hon går runt och spinner hela tiden. Får se om hon blir mer rastlös snart och vill gå ut en sväng.

 

 

/Sandra