Kubiken har härmed en speciell plats i mitt hjärta. Hon är så otroligt snäll och tålmodig. Vi känner ju inte varandra så bra, ändå behandlar hon mig som att vi alltid bott tillsammans. Dessutom är hon en riktig supermamma som verkligen tar hand om sina ungar. Hon har även visat att hon vet hur man använder en kattlåda och det gör mig väldigt lättad.

 

Jag är så glad över att vi tog in henne. Hon hade nämligen till en början lagt ungarna i en lada bredvid gården. Dit tog hon sedan med mig och Basse. Hon visade ganska tydligt var ungarna fanns. Vi beslutade att olovligt ta med hela kattfamiljen in i huset. Därför har en viss del av denna dag ägnats åt att försöka förklara varför vi tog in dem. Jag hade väl haft förhoppningar om att folk skulle ha större förståelse, men de flesta mötte oss med ilska och en kyla som jag inte var förberedd på. Väldigt tråkigt. Kubiken och hennes ungar ska inte få hamna i kläm på grund av att hennes ägare inte tagit ansvaret att kastrera henne. Eftersom vi nu tagit oss an henne så känns det som att ansvaret flyttas över på oss. Mamma och jag har kommit överens om en del saker som kommer göra Kubikens framtid betydligt bättre. Inga fler kattungar till att börja med.

 

 

De andra katterna i hushållet mår hur bra som helst. I dag har hela bunten mest legat och sovit. Lite söndagsvila. Lär ju vara full fart i morgon igen.