På morgonen är det inte ovanligt att Kumi väcker mig när jag råkar sova lite längre än vanligt, för i hennes värld är frukosten väldigt viktig för en bra start på dagen. När hon väl fått upp mig ur sängen så är det följande procedur som utspelar sig varje morgon:


Kumi skriker och springer fram och sätter sig vid matskålen.


Hon stirrar intensivt på matburken för att jag ska förstå vad det är hon vill.


När jag tar tag i matburken så ställer hon sig alltid på bakbenen och sträcker sig samtidigt som hon piper till av iver.

Att sen försöka hälla mat i hennes skål är en procedur i sig. Kumi sticker nämligen ner huvudet i sann siames-anda och försöker fånga maten innan den har landat. Önskar nästan att hon kunde dela med sig lite av den där morgon-energin.

/Sandra