Elvis var till en början väldigt skeptisk till att kattungarna skulle bo hemma hos honom. Han morrade och fräste och var faktiskt riktigt tjurig under hela den första dagen. Sen hände något. Elvis upptäckte att kattungar kunde man leka med. Så han tog på sig rollen som lekfarbror och underhöll ungarna för fullt medan Kubiken kunde ta det lugnt. Bredvid satt Boris och var avundsjuk för han var ju van vid att ha Elvis för sig själv.

 

När jag var hemma för några veckor sedan så kunde man verkligen se på Elvis hur roligt han tyckte det var med alla små busfrön som for runt. Han sprang efter dem, hade koll på vad alla gjorde och ville mer än gärna försöka krypa upp bredvid kattungarna för att sova. Jag hade liksom inte föreställt mig Elvis som en mys- och lekfarbror, men han motbevisade mig. Fick han bestämma så skulle det väl komma kattungar på löpande band där hemma hos mamma.