Nu har Kumi varit hos oss i tre dagar, och hon verkar tycka det är skönt att vara hemma igen. Hon har varit en återkommande gäst i sängen varje natt och varje morgon sitter hon ivrigt och väntar vid matskålen. Allt är precis som vanligt.

 

I dag satt jag vid skrivbordet och skulle lite snabbt renskriva en inlämningsuppgift. Jag plockade noga undan saker från bordet så att jag inte skulle råka välta ut något på mina beräkningar. När jag hade fyllt ett helt papper (både på bak- och framsidan) så hoppade Kumi upp och slog ner ändan rakt på mitt papper. Jag vågade knappt andas. Min första tanke var "hoppas hon är riktigt ren där bak" och min andra tanke var att jag inte vågade göra någon hastig rörelse för då skulle hon bli rädd och råka riva sönder mitt papper.

 

Där satt jag och stirrade på min katt som med en mycket bestämd blick tittade tillbaka på mig. Kumi hade bestämt att hon ville gosa, och det tycktes aldrig ta slut. Jag klappade, jag buffade med huvudet och gjorde allt för att få henne att flytta lite på sig. Det gick inte. Jag funderade på att lyfta henne, men jag vet ju att så fort man höjer bägge händerna så kastar hon sig i väg.

 

Efter några minuter blev Kumi nöjd och skuttade ner från skrivbordet och gick bort till sängen istället. Mitt papper överlevde och läraren som ska rätta min inlämning kommer förhoppningsvis aldrig märka att det suttit en katt på den.

 

 

/Sandra