Igårkväll var jag ensam hemma med katterna. Vi fastnade ganska så snart framför Star Wars. Winnie var inte så intresserad och somnade ganska fort. Annat var det med Kumi som såg ut att vilja knuffa omkull varenda droid hon såg. Jag och Basse brukar ganska ofta fantisera om hur det skulle vara att ta med Kumi upp i rymden. Tänk att ha ett litet skepp att åka runt i och att få uppleva tyngdlöshet. Då skulle Kumi kunna sväva runt lite här och där. Ibland skulle hon kanske fastna i ett rum eller skåp så att vi var tvungna att hjälpa henne ut. Och förstå vad upprörd hon skulle vara om maten plötsligt svävade ifrån henne. Kanske skulle hon till slut lära sig behärska tyngdlöshet och vant studsa mot olika saker för att ta sig dit hon vill. Vi föreställer oss ofta hur vi åker runt i ett rum och så frågar den ene "Har du sett till Kumi?", och den andre svarar "Nä, nu när du säger det så var det ett tag sedan jag såg henne...". Sen vänder vi oss båda mot dörren samtidigt och får syn på Kumi som smidigt svävar förbi utanför dörrhålet. Hon nickar igenkännande mot oss och svävar sedan vidare längs med korridoren. Helst skulle jag vilja att hon hade på sig en liten hjälm med antenn, men Basse har inte riktigt tillåtit den detaljen i vår fantasi än. Han funderar mest på hur vi ska få in Winnie i det hela och tycker att det är mycket viktigare än att Kumi bär hjälm.

 

 

/Sandra