Mamma var glad och sugen på en smörgås med lite julskinka på. Med ett leende stod hon i köket och var så nöjd över att skinkan äntligen började ta slut. När mamma sedan i ett ögonblick var lite oaktsam snodde plötsligt Boris skinkbiten som hon hade skurit och sprang iväg. Mamma svor och sprang efter.

 

Mamma tog sedan det som var kvar av sin smörgås och gick in i vardagsrummet och satte sig vid sin dator. Runt henne flockades Boris och Elvis som gjorde allt för att snappa åt sig ännu en skinkbit. Mamma, som fortfarande var lite irriterad, viftade och hade sig, men som vanligt så förstod inte katterna vad det betydde.

 

Mamma blev less och behövde samla sig. Hon gick in och satte sig på sängen med sin mobil i näven. Hon hann inte sitta där länge förrän båda katterna hoppade upp på byrån bredvid henne och klumpiga som de är så hade de givetvis ner grejer som stod på byrån. Mamma viftade och tog bort dem, men lika snabbt var de tillbaka igen.

 

Mammas hördes då säga:

 

"Och så kommer ni tillbaka liksom. Schasar man iväg er och får ett utbrott så förstår ni inte!"

 

Sen gick mamma med bestämda steg ut i hallen, med Boris och Elvis i släptåg. Nu kom hon nyss tillbaka hit till vardagsrummet och om jag ska gå efter vad hon säger så verkar hon fortfarande en smula irriterad.

 

"Och så vet jag aldrig var jag har mina glasögon. Varför är de aldrig där de ska?"

"Ska det vara så svårt att få in en liten bokstav då?" (antar att hon spelar wordfeud)

 

Lärdomen av detta är alltså att ge fasiken i att sno skinka från mammas smörgås. Hon blir inte glad.

 

/Sandra

Jag har varit lite krasslig de senaste dagarna och då finns det inte mycket som slår att få ligga nedbäddad i mammas soffa med ett tjockt täcke över sig. Dock finns det ju en hake när det kommer till det här med fluffiga täcken. De drar nämligen till sig en viss sort av katter. Katter som vägrar ge sig även när det blir som varmast eftersom det i deras värld inte verkar finnas något som heter för varmt.

 

Jag hann knappt lägga mig ner förrän Boris kom och boade ner sig på min mage. Hans öron kan verkligen det här med att snappa upp ljud från prasslande täcken. Jag stod ut i lite mer än en timme, sen var jag tvungen att gå upp och få lite luft för herrejösses vad varmt det blev. Boris tyckte jag var jobbig som bökade runt och medan jag var uppe och gick så låg han snällt och väntade på att jag skulle komma tillbaka så han kunde få sova vidare.

 

/Sandra

Julafton har passerat och den förflöt utan några större katt-missöden. Julafton firas alltid på nedervåningen, hos mormor och morfar, och vi brukar ha dörren mellan dem och mamma öppen så att alla katter kan springa som de vill. Boris och Elvis uppskattar det väldigt mycket eftersom de gärna vill vara med där vi är. Lina och Winnie gillar det också eftersom det innebär att de har en massa yta att ha race på.

 

/Sandra

Operation julpyntningen gick över förväntan. Förra året pyntade jag glatt upp tomtar och Winnie drog lika glatt ner dem. Därför har regeln för detta år varit att hänga allt högt. Nästan allt pynt har varit utom räckhåll för katterna. Det var egentligen bara ett pynt vi misslyckades med och det blev vi varse om när Wilma plötsligt hängde i det.

 

Winnie har storögt gått runt här i lägenheten och betraktat alla smällkarameller som hänger i taket. När vi burit runt på henne så är det enbart dessa hon haft ögonen för och om man inte passar sig så har det kvickt varit en tass där och viftat.

 

Vi tänkte även slå på stort detta år och ha en gran. Vi var helt inne på att katterna skulle välta den inom tre dygn och att det skulle sluta med att vi fick packa ihop den och ställa ner den i förrådet igen. I huvudet såg vi framför oss hur Winnie skulle försöka klättra upp i toppen och hur Kumi skulle råka galoppera in i granen och välta den. Så blev det som tur var aldrig. Granen står upp än i dag och har aldrig varit i närheten av att vältas. Visst har katterna varit otroligt intresserade av den och nog har den gungat lite då och då, men inga klättringsförsök har vi noterat.

 

För några dagar sedan åkte katterna till mamma och som vanligt så blev det väldigt tomt. Om några timmar så åker jag efter och sen ska vi allihop fira jul hos mamma. Det ska bli så himla mysigt att få komma hem till alla katterna igen. Det var flera månader sedan jag sist träffade dem.

/Sandra

 

Hittade en bild på Boris och hans långa svans. Om den är längre än de andra katternas är jag egentligen osäker på, men den känns himla lång. Speciellt när han går förbi och piskar till folk med den.

 

Ibland känns det nästan som att Boris svans inte är ihopkopplad med resten av kroppen. Den lever sitt eget liv och inte ens Boris själv går säker. Det händer att svansen plötsligt snärtar till honom i ansiktet också och ni må tro vad upprörd han blir.

 

/Sandra

I går kom både jag och Basse hem sent, något som katterna inte är vana vid. De hade fått vara själva hela dagen och det var en ovanligt påträngande Winnie som mötte mig vid dörren. Tyvärr var vi bara vakna i några timmar innan det var dags att sova och eftersom Winnie förmodligen hade sovit större delen av dagen så var hon inte det minsta trött när vi släckte lampan.

 

Hon passade istället på att:

 

- Ha race över oss i sängen

- Pilla in sina små tassar under täcket och attackera mina fötter

- Sitta och banka på balkongdörren

- Sitta och krafsa på en stor spegel

- Krafsa på min garderob tills den öppnade sig och då rev hon ut alla kläder som låg där

- Försöka pilla ner min mobil från fönstret till golvet

- Leka loss med Kumi ute i köket

- Riva ner handdukar inne på toaletten

- Springa och attackera spegeln

- Sitta och slicka mitt ansikte och hår

- Sitta i fönstret och ha en pratstund

 

Lagom till vi skulle upp blev hon givetvis trött och somnade. I natt gör vi inte om samma misstag utan då är det ordentligt med Winnie-lek som gäller innan sängdags. Hur det går med det blir spännande att se eftersom vi satsar på att bli färdiga med julpyntningen ikväll och antingen kommer hon vägra gå och lägga sig eftersom det finns så mycket nytt att titta på eller så kommer hon vara trött efter alla intryck och somna med oss. Jag gissar på det första, men hoppas på det sista.

 

/Sandra

Det är full rulle med en massa saker i olika kurser att göra. Ibland har jag möjlighet att kunna plugga hemifrån om dagarna och det uppskattar både Winnie och jag. Hon är så himla mysig att komma hem till. Jag brukar knappt hinna innanför dörren förrän hon kikar fram runt ett hörn för att kolla att det verkligen är jag eller Basse som stiger in. När hon har sett att det är någon av oss så skriker hon till och kommer genast springande. Sen vill hon buffa en i huvudet när man böjer sig ner för att ta av skorna och så vill hon gärna få leka lite med skosnörena när man knyter upp dem. Därefter vill hon åka på armen ett tag och sedan brukar hon vara ganska så nöjd. Kanske att man ska apportera lite med henne också för att fylla på nöjdkvoten ordentligt.

 

/Sandra

Nu har även katterna fått det lite julmys ute i rastgården, det tror jag absolut dom vill ha....eller kan ju vara så att matte är mest ivrig. Fint och mysigt blev det i alla fall även om det är svårt att fånga på kort då det var mörkt när jag tog korten.

En julstjärna som lyser lite sådär lagom i fönstret