Nu har det gått ganska många veckor sedan Winnie flyttade hem till oss. Det har hänt mycket under den här tiden och kanske framförallt är det Winnies och Kumis vänskap som har utvecklats mest. Kumi var nämligen till en början inte alls nöjd med att vi skaffat en kattunge. Hon såg ruskigt missnöjd ut och verkade undra varför vi i hela friden vi hade tagit hem en sådan där jobbig liten parvel.

Winnie älskade Kumi redan från början. Hon ville leka, sova och äta tillsammans med Kumi. Kumis gensvar på detta var att gömma sig under sängen. Där låg hon och vägrade att komma fram trots att jag försökte med allt möjligt. Winnie ville vara där Kumi var, så hon låg ofta på en matta som vi har under sängen och studerade Kumi på avstånd.

Kumi är en otroligt snäll katt och vi visste att hon aldrig skulle skada eller vara aggressiv mot Winnie. Hon blev nog bara lite överrumplad och visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Redan efter några dagar hade detta ändrats. Kumi tog åter lägenheten i sin besittning och gjorde det tydligt för Winnie vem som bestämde.

Winnie försökte vid det här laget fortfarande få sova bredvid Kumi, men då fräste Kumi och gav henne en rejäl dask med tassen. Sådär höll de på ett tag. Winnie försökte busa och ville ha närhet, och Kumi sa varje gång bestämt ifrån.

 

 

Winnie är fortfarande ganska vild av sig och Kumi tycker nog emellanåt att hon är lite jobbig, men samtidigt så skulle hon förmodligen få det väldigt tråkigt utan Winnie. De är så söta tillsammans.

 

/Sandra