I går fick katterna vara instängda i sovrummet under några timmar eftersom det kanske skulle gå in folk i lägenheten och kolla på kylskåpet medan vi inte var hemma. Jag ställde in kattlåda, mat och vatten. Winnie verkade inte ha något emot att bli instängd, men blicken jag fick av Kumi när jag bar in henne var inte att leka med.

 

När vi kom hem och släppte ut katterna så skrek Kumi högt och tittade på matburken. Jag fyllde på matskålen, som stod kvar inne i sovrummet, och trodde allt var bra. Men Kumi var inte nöjd. En stund senare så sprang hon efter Basse och skrek och tittade på matburken. Han fyllde på skålen inne i sovrummet igen för Winnie hade ätit upp allt. Kumi såg fortfarande otroligt missnöjd ut.

 

Det var först när jag började återställa saker till det normala som hon började slappna av. Jag bar ut kattlådan från sovrummet och ställde den på sin rätta plats igen. Kumi skyndade sig genast dit och använde den. Jag ställde tillbaka alla matskålar där de brukar stå. Kumi skyndade sig snabbt dit och började äta. Enligt henne var det tydligen inte okej att flytta runt saker på det där viset, och att äta inne i sovrummet fanns inte på världskartan. Ute i köket ska maten vara, annars vägrar hon.