Igår var vi borta på festligheter. Där träffade vi både personer som vi aldrig sett förut och folk vi känner riktigt bra, och vad händer? Jo, samma sak som alltid. Jag vet inte riktigt hur vi bär oss åt, men det slutar alltid med att vi råkar få in samtalsämnet på våra katter. Sen sitter både Basse och jag där och visar ivrigt bilder på våra älsklingar för de stackars människorna som kanske inte alltid är så intresserade. Många är dock artiga och ställer lite frågor och då blir vi helt till oss och vill visa filmer, berätta historier och ja...det går inte riktigt att få stopp på oss.

 

Det där med att börja prata om våra katter är även en utomordentlig början till att få mig på bra humör. När jag sitter i skolan med datorn och är koncentrerad så kan jag se butter ut. Då när någon vill börja prata med mig så är det inte ovanligt att det ställs frågor som "Hur är det med katterna då?" eller "Visst hade ni två katter?" och genast skiner jag upp som en sol. Det fungerar varje gång.

 

 

/Sandra