Imorse var Winnie på ett riktigt terroriserande humör. Först var det Basses fötter som skulle attackeras. Till slut fick han nog och Winnie blev utstängd från sovrummet då hon inte kunde låta bli att tassa till eller bita på allt som råkade röra sig.

 

Hon höll sig lugn ett litet tag, men satte strax igång med att krafsa på dörren à la Kubik-style. Det var nästan läskigt att höra hur hon krafsade på exakt samma sätt som sin mor. Efter någon timme gick jag upp för att hon inte skulle känna sig så ensam. Då somnade hon inom några minuter helt utslagen på soffan. När hon blir så där trött brukar jag bära in henne till Basse. Sen ligger de där och sover så nöjt bredvid varandra medan jag och Kumi får lite lite lugn och ro.

 

/Sandra