Jag satt vid skrivbordet. Kumi var hungrig och när hon är på det humöret så gör hon allt för att få uppmärksamhet. Utan förvarning så hände det där som brukar ske ungefär två gånger om året. Kumi tog sats och hoppade upp i min famn (detta händer faktiskt oftare än två gånger om året), men när hon hade landat så fick hon bakvikt och vad blev konsekvensen av detta? Jo, hon fällde ut klorna och det slutade med att hon hängde i min mage. Hon är inte direkt en liten dam och att ha en katt som endast hänger i ens skinn är aldrig behagligt. När Kumi insåg att hon gjorde illa mig så fick hon panik och försökt släppa taget men ramlade då bakåt och var tvungen att ta ett nytt grepp. Resultat? Sönderriven mage och lår.

 

Kumi och jag blir aldrig osams över detta. Vi har dealen att jag inte blir purken när det råkar gå snett och att hon aldrig får blir rädd för mig bara för att jag råkar skrika "AJ!". Någon som däremot tog väldigt illa vid sig var Winnie. Hon gick runt i nästan en timme efteråt med uppskjuten rygg och en kolossalt spretig svans. Vid minsta hastig rörelse sprang hon in under sängen och hon var så himla skärrad över det som skett. Hon var inte ens i samma rum som mig och Kumi när det hände, men det tog tydligen hårt ändå. Rädd för Kumi var hon också och hon höll sig på säkert avstånd. Hon trodde kanske att Kumi blivit arg på mig och gett mig en rejäl omgång.

 

Nu är allt bättre igen. För tillfället ligger de och har tvättkalas i sängen.

 

 

/Sandra