Den här dagen har inte tillhört en av de bättre. När jag kom hem gjorde jag därför det enda rätta och gosade ner mig bakom Kumi i soffan. Kumi blev så till sig så hon började storsnarka. Efter att jag petat lite på henne så snörvlade hon till, gäspade, drog en djup suck och somnade sedan om. Underbara katt! Vad som än händer under dagarna så har jag alltid Kumi att komma hem till på kvällen. Och Winnie. Och Wilma. Och Basse förstås.