Nu i kväll fick vi äntligen en chans att "umgås" lite med Winnie. Mamma fixade nämligen så att vi kunde video-chatta. Det var så härligt att se vår lilla pälsboll. Vi satt och vinkade, ropade och hade oss där i kameran, men det var lite svårt att få kontakt med henne eftersom det ständigt var en viss herre vid namn Boris som skulle göra sig hörd. Man kan väl säga att hans hesa stämma tog över totalt. Det är så det brukar bli när man pratar med mamma. Undrar hur många som ringt henne och i efterhand funderat på vad tusan det var som lät i bakgrunden egentligen?