Basse och jag har en sådan enorm längtan efter våra katter just nu. Det är nästan så vi inte fungerar normalt. I dag när vi åkte hiss ner till tvättstugan så klev det in en person med två hundar i hissen. Vi höll på att gå sönder när vi fick stå bara någon meter ifrån två pälsbeklädda varelser eftersom vi genast tänkte på våra två egna djur. Saknaden är så stor att vi inte riktigt vet var vi ska göra av alla känslor. Det känns nästan en aning överdrivet.

 

Varje dag sitter vi flera gånger och tittar på filmer och bilder på Kumi och Winnie. Vi har noggrant packat ner deras saker och märkt kartongerna väl så att vi snabbt ska kunna packa upp deras leksaker och filtar när vi är på det nya stället.

 

Det ska bli så himla mysigt att få ta emot dem på fredagmorgon. Vi flyttar ju på torsdageftermiddag och vi ska jobba jättehårt med att packa upp så mycket som möjligt så att de ska slippa en massa flyttstök. Åh, vad jag hoppas att de ska trivas i den nya lägenheten. Den kommer bland annat bjuda på fler fönster vilket jag gissar blir uppskattat då båda gärna sitter och kikar ut.

 

 

/Sandra