Vi har varit tvungna att möblera om lite och detta har inneburit att vi tömt ett rum och ställt över alla möblerna där till vardagsrummet. Vi hann knappt börja lyfta den första möbeln förrän Kumi satte sig i dörrhålet och undrade vad i hela friden vi trodde att vi höll på med.

När hon hade fått höra våra planer så tog hon genast på sig rollen som arbetsledare och med viftande tassar dirigerade hon oss genom alla flyttningar. Wilma satt nyfiket vid sidan av och Winnie var överallt och ingenstans. När vi skulle lyfta en byrå hade hon t.ex. tagit sig in i den och lagt sig i en av lådorna. När vi slutligen skulle lyfta de riktigt tunga grejerna kändes det säkrast att stänga in Winnie i sovrummet en stund.

Nu imorse när jag kom upp trodde jag att den värsta upphetsningen skulle lagt sig, men icke då. Kumi klättrade, hängde och kastade sig mellan stolar, bord och fönster som en riktig katt-Tarzan. Winnie kom med leksak efter leksak i munnen och ville att jag skulle apportera med henne eftersom det nu fanns nya ställen att kasta på leksakerna på. Wilma sprang och jagade Winnie och snodde leksaker av henne i farten. Det är först nu som de har lugnat ner sig och somnat lite här och var.

 

/Sandra