I dag är det fyra år sedan vi hämtade Kumi från katthemmet. Jag kommer aldrig glömma den dagen. Förutom att vi fick hem en magiskt fin katt så ändrades våra framtidsplaner en del. På den tiden var vi två heltidsstudenter som hade planer på att studera ett år i Taiwan. När Kumi kom in i mitt liv var jag plötsligt inte lika sugen på att studera utomlands längre. Det kände så himla fel att låta henne bo hos mamma under ett helt år. Vi skippade Taiwan och pluggade vidare med tanken att den dagen Kumi inte finns längre så kan vi ju i alla fall aktivt söka jobb utomlands.

 

Sen föddes Winnie och sedan den dagen står Basse inte ut med tanken på att lämna henne. Något år senare tog vi oss an Wilma och nu sitter vi här med våra katter, som gjorde att inget blev som vi tänkt, men som samtidigt gjort att livet känns fantastiskt. Och allt började med Kumi.