I dag fyller denna blogg två år. Det känns lite konstigt att det redan gått så lång tid sedan jag satt hemma i mammas kök och föreslog att vi skulle blogga om våra katter tillsammans. Idén ploppade fram mest på grund av att jag ville ha koll på vad som hände hemma hos mamma i kattväg. Sen tänkte jag att hon kanske ville veta vad Kumi hade för sig som studentkatt.

Att det skulle hålla så här länge hade jag aldrig trott. Faktum är att jag knappt trodde att vi skulle klara ett år. För hur mycket kan man skriva om katter egentligen? Det borde ju ta slut på situationer och händelser. Som tur är har det inte gjort det ännu..

Under dessa två år har vi fått säga adjö till en katt (Gustav) samt välkomnat några andra. Kubiken kom in i våra liv och ur henne kom kattungarna. Att ta hand om kattungar visade sig vara betydligt mer krävande än vad jag hade föreställt mig. Vi lade ner nästan all vår vakna tid på att umgås och hålla koll på dem. Att vakna på morgonen och ha ett lass med kattungar som sov på en var bland det bästa jag upplevt. De växer ju så fort och vi ville inte missa en sekund. Basse och jag kunde sitta i timmar och bara titta på de små liven som gäspade, sov, åt och vankade runt. Studier och vänner fick stå åt sidan för just där och då var kattungarna det viktigaste av allt. Tiden med dem skulle aldrig komma tillbaka och vi kommer aldrig ångra att vi prioriterade dem över allt annat.

 

Om vi blickar framåt så kommer vi fortsätta med bloggen och förhoppningsvis kommer det bli lite fler uppdateringar nu när min mamma slutat med en annan blogg. Mer tid att lägga här alltså! Det är ju trots allt hon som sitter inne på flest katter och jag vet ju att det händer saker där hela tiden.

Detta inlägg avslutas med bilder från de här två åren som gått.