Winnie och jag
I går gick jag upp tidigt med Basse när han skulle till jobbet för att på något sätt försöka synka våra dygnsrytmer. Det kändes skönt och jag hade stora förhoppningar om att upprepa samma sak idag. Problemet var bara att när jag skulle gå upp så kom det en Winnie som bäddade, bökade och till slut somnade i en liten kurrande hög alldeles bredvid mig. Det var liksom kört. Allt blev på tok för mysigt och jag kom inte alls upp i den tid som jag hade tänkt mig.
Nu är jag i alla fall vaken och sitter redo att ta itu med lite plugg. Winnie är så klart med hon också.
Hon har legat på detta vis under mitt skrivbord i en stund nu och jag är väl medveten om att ju mer tid som går, desto större är risken att jag snart kommer få mig ett nyp i tån. Hon brukar nämligen visa tydligt när hon tycker att jag har suttit för länge och då vill hon att jag ska ta bollen (pappersbollen som syns i bild) och kasta den hit och dit genom lägenheten så att hon kan hämta den. Hon är ganska awesome faktiskt!
/Sandra
