Åh, idag fick jag uppleva något så himla fint! Wilma har sedan dag 1 ogillat att gosa med ansikten. Hon skyggar även för andra katter när det kommer till just ansiktet. Vi har accepterat att det är så hon är och aldrig försökt tvinga på henne något ansiktsgos. Därför kändes det extra stort när jag nu plötsligt för första gången fick uppleva hur det känns att känna Wilmas ansikte tryckt mot mitt.

 

Jag satt helt oskyldigt vid köksbordet när hon hoppade upp. Med sitt mjuka kurrande läte kom hon gående mot mig och innan jag hann fatta vad som hände så hade hon gett mig en redig buff på högerkinden. Hon fortsatte förbi och viftade till med sin yviga svans i mitt ansikte. Jag blev nästan osäker på om det verkligen hände. Wilma svängde om och gick mot mig från andra hållet och även denna gång buffade hon till mig i ansiktet när hon passerade. Fina katt!

 

/Sandra