En stor smäll hördes från köket. Både Basse och jag satt inne på kontoret och jobbade. Jag reste mig genast och skyndade ut för att se vad som hade hänt. Längst bort från mig ser jag hur vår favoritkruka har blivit omkullvält av Winnie och hur den med obehagligt hög hastighet rullar mot kanten.

 

Jag springer, jag skriker...och jag inser att jag aldrig kommer hinna fram i tid. Jag är så himla långsam och fastän jag försöker kuta som aldrig förr så är det som att jag inte tar mig någonstans. BAAM! Krukan går i flera bitar. Basse kommer utfarande. Sen står vi där och tittar på den trasiga krukan med darrande underläppar och tycker att det var så himla onödigt. Varför just den krukan? Sen tröstar vi oss med att det viktigaste var ju trots allt att krukan inte skadade någon när den for i golvet. Och Winnie? Ja, hon fortsatte glatt att roa sig med andra saker hon kunde hitta i lägenheten.