Inatt sov jag så där bra och ordentligt. Under hela natten kunde jag röra mig nästan helt fritt vilket uppskattades. Jag kunde sträcka ut ett ben åt ena hållet, rulla runt och slippa att behöva ta hänsyn till sovande katter eftersom vi sov med dörren stängd. Detta på grund av att natten innan var en smärre "kattastrof". Det var tamejtusan katter överallt i sängen. Flyttade jag ett ben så flyttade de snabbt efter så att jag låg låst i den nya ställningen och om jag då försökte rulla runt så kom det genast en katt och lade sig bakom min rygg så att jag inte skulle kunna rulla tillbaka.

 

Värst var det när jag vaknade av att jag låg fastspänd. Det kunde ju ha varit en obehaglig dröm, men nej, det var på riktigt. I sängen hade vi ett täcke som Basse och jag låg under och någon gång där mot tidiga morgontimmarna så placerade sig katterna som tunga klumpar på båda yttersidorna av täcket vilket gjorde att vi inte kunde röra oss. Där låg vi, fångade under vårt egna täcke med bara näsorna som stack fram. Basse bara sov och sov, men jag stod inte ut. Jag blev varm och fick ont i kroppen av att tvingas ligga på rygg för länge. Så jag tog mod till mig drog loss täcket från Kumi som låg på min sida. Hon visade inga tecken på att bry sig och lyckan över min frihet var stor. Dock låg jag ju fortfarande inklämd mellan henne och Basse. Detta tog slut runt halv sex ungefär. Då vaknade Winnie som fick för sig att hon skulle bita hål på en filt vi hade i sängen. De andra katterna ledsnade på hennes bökande och lämnade sovrummet och en stund senare lämnade även Winnie sovrummet genom att bli utburen. Ett av de bättre besluten den natten.