Kumi och Wilma har trivts ihop från första stund. När Wilma första gången kom och var gäst hos oss (innan Winnie fanns) så var det som att hon och Kumi accepterade varandra direkt. Kumi är en sådan där katt som alltid tycks gå bra ihop med alla katter medan Wilma brukar bli tillbakadragen och hålla sig gömd. I detta fall blev det genast att de nosade på varandra och en stund senare var det fritt fram att ligga och sova i samma säng. Kumi är också den en av få katten jag sett som kan få igång Wilma på lite lek, annars leker Wilma helst med leksaker och mattor istället för med andra katter.

 

För några veckor sedan fick mamma ta med sig Wilma eftersom vi hade hittat en vårtliknande hudflärp på hennes rygg som växte sig större och större. Vår veterinär skulle ta sig en titt på detta och det visade sig vara en ofarlig vårta som enkelt kunde tas bort.

 

Att Wilma bara försvann så där uppskattades inte av Kumi. Hon blev lite låg i några dagar och det verkade nästan som att hon gick runt och letade. Hon åt inte lika mycket som vanligt och någon lek blev det inte heller. När de sen äntligen fick träffas igen så blev det ordentlig fart på Kumi. Wilma låg gömd i ett klösträd och när Kumi fick syn på henne började hon genast pratade på ett sånt där kurrande sätt. Wilma tog sig genaste ner och så nosade de och tvättade varandra innan Kumi fick ett tokryck och var tvungen att gå loss på mattan. Hon klöste, rullade sig, gjorde bocksprång och attackerade saker som låg nära. Sen var allt som vanligt igen.