- Det börjar bli dags att klippa klorna på Boris
- Ja jag vet ska göra det om en stund......
En dag senare
- Har du klippt klorna på Boris, låter som han går med högklackat...
- Javisst ja det glömde jag, ska göra det om en stund
En stund senare eller typ någon dag senare
- Aajjj fan det där sved, har du inte klippt klorna ännu ??

En dialog som utspelar sig mellan mig och Stefan. Det ligger på min lott att klippa klorna och i flera
dagar har mitt favorit uttryck kommit.
- Javisst ja det glömde jag.

Nu ligger Boris och jag pyrt till :))

Känns skönt att det inte var min "tutte" som blev utsatt.



/ Kina

Eftersom mamma var snäll och både hämtade och lämnade oss i Uppsala så lovade jag att ge henne ryggmassage som tack. Mamma lade sig därför på mage rakt över sin säng och så satte jag igång att knåda. Av någon anledning så störde det här Boris väldigt mycket. Hon fick absolut inte ligga sådär. Han hoppade runt, kastade sig omkull på hennes huvud och bet henne i handen. Jag vet inte riktigt vad som flög i katten. Han var omöjlig på alla sätt och vis.

I natt vaknade jag med ett ryck. Jag kände hur något orm-liknande rörde mitt ben. Nyvaken och oklar i huvudet fick jag smått panik. Vad var det som fanns under täcket? Jag drog upp det och fick se en halvsovande Boris ligga där. Det var hans svans jag hade känt. Jag förstår inte hur han kunde smyga sin under mitt täcke utan att jag märkte det. Lyckats hade han i alla fall och han visade inga tecken på att vilja lämna värmen där under.

Jag tycker ju väldigt mycket om Boris. När jag är och hälsar på så brukar han och jag ibland ta en powernap tillsammans på eftermiddagen. I dag blev det inte så eftersom jag hade fullt upp med att spela tv-spel. Det gillade inte Boris. Efter en stund kom han och bökade sig upp i mitt knä och efter att ha snurrat tre varv kastade han sig omkull och somnade med huvudet hängandes över min ena arm. Han håller hårt på traditionerna den där katten.



/Sandra

Jag var för ca 2 år sedan på jakt efter min första siames, en ras jag först tyckte verkade "knäppa" och nästan lite fula för att sen när jag lärt känna rasen bli fullständigt kär. Jag hade bestämnt mig för en brunmaskad hona, har haft en brunmaskad birma och tycker det är en fin färg. Sagt och gjort började med att ta kontakt med Maria som inte visste någon som just nu hade kattungar i närheten för jag hade ingen lust att åka Sverige runt. Då väntar jag tills läget kommer. Jag fick dock ett tips om en uppfödare utanför Sala som skulle få kattungar. Snabbt skrev jag ett mail till Margot och berättade lite om mig och mina önskemål. Svårt det där att få ihop någor vettigt om sig själv men bra blev det nog för hon hörde av sig och vi skulle ha fortsatt kontakt för att se vad resultatet skulle bli. Som jag gick och väntade, väntade och plötsligt den 24 Juli 2010 som kom det 4 kattungar och 2 var siameser. Men vad var det för färg ??? Omöjligt att se, dagarna gick och blev veckor. Klart var att det var 2 hanar oj jag skulle ha en hona men OK då hane går det med. Klart var att de inte skulle bli brunmaskade.

Efter några veckor då färgen fortfarande inte ville visa sig trots att vi trodde kanske vad det var åkte jag dit.
Denna lilla parvel mötte mig och jag blev helt kär. Spelar ingen roll vad det är för färg, herregud hur tänker jag färgen spelar väll ingen roll. HONOM SKA JAG HA.

En lång väntan börjar, ja egentligen inte så lång men några veckor är evighet när man väntar på sin älskling.
Margot höll mig uppdaterad med bilder och info och tur var väll det. Så var det äntligen dags att få hämta Boris som han skulle kallas för.
Väll hemma så anpassade sig han snabbt ihop med dom andra katter. Boris min goa kille som egentligen skulle ha varit en brunmaskad siames hona. Nu ligger han vid datorn och sover min lilatabbymaskade hane.
Så det kan bli och så bra det blev.



/ Kina

Här hemma hos mamma så är det två katter som tar betydligt mer plats än de andra, nämligen Boris och Elvis. Dessa katter är som Bill och Bull. De sitter ihop när de är vakna och sitter, om möjligt, ännu mer ihop när de sover.

Boris kom först till familjen och det märktes ganska snart att han saknade en kompis som var som honom. Han gjorde tappra försök att få sova på våra andra katter, och ibland gav de faktiskt med sig. Bildbevis på detta:


Här ställer Kumi upp som myskompis.


När Kumi åkte hem till Uppsala så tog Totte över.

Mamma såg snabbt sin chans att få igenom sin önskan om att skaffa en till katt, för nu var det ju "för Boris skull". Några månader senare kom Elvis till familjen och man blev ju nästan lite tårögd när man såg hur glad Boris blev. Äntligen hade han någon att leka med hela dagarna och en varm kompis att sova med.

Nu önskar man ju inget annat än att de här två pojkarna ska få många fina år tillsammans.

/Sandra