Jag har nästan alltid tyckt att jag kan läsa av mina katter och veta vad dom vill. Ibland ser jag att dom är missnöjda och ibland kan man se hur glada dom är tills nu ....
Ja jag vet inte hur Wilma tycker och tänker. Läget är så här att Elvis och Boris är på henne hela tiden just nu och jag vet inte vad hon tycket att ha 2 huliganer på ryggen, efter sig och på sig. Hon är ju så snäll så hon fräser inte ifrån som jag tycker hon kan göra eller till och med lappa till dom när dom är för på henne. Nej hon springer bara undan. I går fick jag för mig  att nu var det nog så jag stängde in henne i vårat sovrum och öppnade balkongdörren. Då hade hon allt. låda, mat, balkongen och vårat sovrum. Det måste ju vara toppen. Efter ca ½ tim öppnade jag dörren efter att ha hört ett ömkligt pip inifrån, vips var Wilma ute och såg lite sådär nöjd ut.
Min tanke är då, ville hon inte vara själv ?? är det inte så jobbigt att ha huliganerna efter sig ?? ja det går inte att läsa av henne. Idag fick hon vara ute med Totte i rastgården och det passade nog fröken men i kväll när jag närmade mig dörren vem stod först och pep att hon ville in.

Så nu vet jag inte riktigt om det är synd om henne eller om tycker att det är lite OK att ha dom andra efter sig.
Jag tror nog hon vill till Kumi i Uppsala........



/ Kina

Wilma är vanliga fall en ganska "feminin" katt. Därför blev det så konstigt när hon låg och storsnarkade på soffan och såg allmänt grotesk ut. Blev lite orolig där ett tag, men hon mådde prima och hade bara glömt att stänga ögonen när hon sov.

/Sandra

• Wilma älskar tonfisk.

• När Wilma bor hos mamma så är hon innekatt med möjlighet att komma ut i en rastgård. Varje gång hon anar att man försöker ta ut henne, så springer hon och gömmer sig. Fast när hon väl är ute så brukar hon se väldigt nöjd ut. Speciellt om det är sommar och sol.

• En gång smet Wilma ut. Hon engagerade då hela grannskapet i jakten på att hitta henne. Efter några timmar så var det någon som fann henne i en vedtrave. Där satt hon och skakade av rädsla. Denna upplevelse var så pass avskräckande att hon numera inte gärna går nära ytterdörren om den är öppen.

• Vi har aldrig hört Wilma jama. Munnen öppnar sig, men det kommer inget ljud. Istället så småpiper hon ibland.

• Wilma kommer från ett katthem, och hennes start i livet var så hemsk att vi gick runt och var arga i flera dagar när vi fick veta.

 

/Sandra

Wilma tar det här med soffhäng till en ny nivå.



/Sandra

Jag har tidigare varit lite slarvig med att slänga använda kläder i tvättkorgen. De har istället hamnar ovanpå, och på så sätt har det bildats stora klädberg. Men på sistone har jag varit riktigt duktig och hela tiden plockat undan efter mig, så att det alltid ska se rent och städat ut. Alla nöjda? Nja, det blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. För det visade sig att när tvättkorgen kom fram i dagsljuset så var det en som tyckte att den var fenomenal att vässa klorna på.



Wilma är väl den som är mest misstänkt då det är typiskt henne att vilja sätta klorna i olika saker, men jag antar att hon får anses oskyldig tills motsatsen har bevisats. Vi har nämligen aldrig kommit på någon av dem med att utföra denna form av skadegörelse. Det brukar oftast vara så att vi kommer hem och hittar en massa träflis på golvet, och naturligtvis så sitter båda katterna och ser extremt oskyldiga ut.


Misstänkt för åverkan på tvättkorg.

/Sandra

Wilma är en väldigt snäll katt. Hon är lugn och sansad, blyg inför nya människor och hon tycker om att ligga lite lagom högt upp i något rum där hon har full utkik på vilka som kan tänkas komma in i rummet. Hon har aldrig gjort någon illa med flit, och den enda gången jag har sett henne riktigt arg var när Boris och Elvis hoppade på henne när hon sov. Därför är det lite lustigt att denna trevliga och fridsamma katt har ett uttryck som gör att hon ofta ser förbannad ut. Hon har en "tung" panna som sjunker ner över ögonen och så brukar hon spreta med öronen bakåt. Detta, tillsammans med hennes häftiga pälsteckning, gör att hon kan se riktigt ond ut. De andra katterna kan försöka bäst de vill att se farliga ut, ingen slår Wilma.

Det roliga med Wilma är att hon tar hem vinsten i glad-tävlingen också. Ingen av våra andra katter kan se lika glad och nöjd ut som hon gör.




/Sandra

Eftersom mamma redan skrivit flera inlägg om Gustav så väntar jag med att skriva om när han skrämde mig. Istället får Wilma stå i centrum. Denna gång granskas hennes sovstilar, för den här damen kan somna i alla möjliga ställningar.


Här ser vi hur Wilma har intagit soffstödet och sover med frambenen utstuckna på varsin sida. Vi var snabbt framme med kameran, och var säkra på att hon skulle flytta sig, men hon sov så djupt att hon inte verkade märka att vi var där överhuvudtaget.


Wilma har även hittats sovandes på detta vis. Det ser ju inte så bekvämt ut, men samtidigt så har hon full koll mot dörren, om hon skulle vilja.


Wilma är katten som kan bli väldigt platt. Hon sjunker då ihop och vinklar ut benen, nästan som att hon stretchar. Hon brukar se ganska rolig ut när hon ska resa sig.

I skrivande stund sitter hon bredvid mig och är supergosig. Snart ska vi gå och lägga oss och sen är det äntligen helg! Katterna borde längta extra mycket eftersom vi planerar att ta oss iväg och köpa deras favoritmat. Något säger mig att de kommer bli helt till sig när de ser matpåsen.

/Sandra

När jag återvände till Uppsala förra helgen så fick Wilma följa med. Wilma är katten som gärna blir lite osynlig hemma hos mamma då hon inte gärna tar för sig. Hon ligger helst och sover på ett avskilt ställe och försöker undvika Boris och Elvis som inte kan låta bli att hoppa på henne. Hon kan visserligen säga ifrån, men jag tyckte lite synd om henne och tänkte att hon kanske behövde lite semester.

Direkt när hon blev utsläppt ur transportburen så hoppade hon upp i vårt sovrumsfönster och började studera människorna som passerade. Vi har passande nog en ganska vältrafikerad cykel- och gångbana alldeles utanför, så det finns mycket att titta på. Hon såg så nöjd ut där hon satt, och lite senare så kröp hon ner bredvid oss i sängen.

Wilma har svårt för nya människor och springer alltid och gömmer sig när det kommer gäster. Hon är inte det minsta nyfiken, utan håller sig undan tills de har gått hem. När jag träffade Basse och fortfarande bodde hemma hos mamma så förklarade jag att Wilma är en nervös katt och att han förmodligen inte kommer se till henne så mycket. Oj, så fel jag hade. Wilma fattade av någon anledning tycke för Basse ganska direkt. Han fick både klappa och lyfta henne och hon blev en av hans favoriter. När hon är gäst hos oss så är hon en trogen vän på skrivbordet när han programmerar. Hon hoppar till och med upp i hans knä, och det är stort!



/Sandra