Wilma har verkligen hittat sin favoritkartong. Faktum är att det i den stora kartongen (som syns i bilden) är en mindre kartong som gör att hon kommer upp en bit.

 

Denna kartongkonstellation var vi på väg att slänga. Det var så nära att den faktiskt stod redo i hallen för att kastas. Basse plockade upp den för att gå ut med den och då kom genast Winnie springande och med pipande ljud och stirrande blick så kunde Basse inte förmå sig att göra sig av med den. Så den blev kvar och övertogs ganska snabbt av Wilma som numera ligger där jämt. Det är nästan så hon ibland ser ut att tveka om hon ens vill lämna den för att äta mat.

 

Tidigar var detta en av Kumis absoluta favoritplatser, men på senare tid har den blivit allt mer övertagen av Wilma. Soffkudden hon ligger på lär väl aldrig bli sig själv igen eftersom den fått ge stöd åt kattkroppar i flera år nu.

 

ett fint påskkort. Tänk så roligt det är när det kommer post/brev med vanliga posten insåg jag när vi hade fått kort i brevlådan. Inte vad som helst heller utan på fina Wilma. Hon har alltid sett lite sur och bekymrad ut på kort men det är hon absolut inte. Katter är väl som oss människor, kan se sura ut utan att alls vara det. Fina Wilma

Sitter och tittar på lite gamla kort och hittar då detta uderbara kort på Wilma från 2004. Hon är bara en kattunge här på kortet, så liten och söt. En saccosäck har blivit den bästa liggplatsen för tillfället, och hon ligger verkligen och njuter.

Att komma hem till lägenheten är bland det bästa på hela dagen. Man blir alltid så väl mottagen. Kumi kommer galopperande och slänger sig vid ens fötter och Winnie blir så till sig att hon försöker klättra upp längs benen på en. Ibland hänger hon till och med i jackan. Wilma tar det lugnare. Hon sträcker på sig, gäspar och kommer gående för att nosa. En liknande scen utspelar sig när Basse kommer hem. Det är svårt att inte bli glad. Katter måste ju vara bland det bästa man kan ha i sitt hem.

 

Det här är lite utav standardplatserna för mina katter. Wilma på golvet nedanför soffan, Winnie i soffan och Kumi ovanpå ryggstödet. De ligger på detta vis under större delen av förmiddagen och en sväng efter lunch. Sen flyttar sig Wilma till en köksstol och Winnie går in i sovrummet. Kumi däremot ligger gärna kvar. Från sin plats har hon nämligen ypperlig utsikt över en park, en rondell och en massa tåg som åker fram och tillbaka. Fullt upp med andra ord.

 

Vi har varit tvungna att möblera om lite och detta har inneburit att vi tömt ett rum och ställt över alla möblerna där till vardagsrummet. Vi hann knappt börja lyfta den första möbeln förrän Kumi satte sig i dörrhålet och undrade vad i hela friden vi trodde att vi höll på med.

När hon hade fått höra våra planer så tog hon genast på sig rollen som arbetsledare och med viftande tassar dirigerade hon oss genom alla flyttningar. Wilma satt nyfiket vid sidan av och Winnie var överallt och ingenstans. När vi skulle lyfta en byrå hade hon t.ex. tagit sig in i den och lagt sig i en av lådorna. När vi slutligen skulle lyfta de riktigt tunga grejerna kändes det säkrast att stänga in Winnie i sovrummet en stund.

Nu imorse när jag kom upp trodde jag att den värsta upphetsningen skulle lagt sig, men icke då. Kumi klättrade, hängde och kastade sig mellan stolar, bord och fönster som en riktig katt-Tarzan. Winnie kom med leksak efter leksak i munnen och ville att jag skulle apportera med henne eftersom det nu fanns nya ställen att kasta på leksakerna på. Wilma sprang och jagade Winnie och snodde leksaker av henne i farten. Det är först nu som de har lugnat ner sig och somnat lite här och var.

 

/Sandra

Åh, idag fick jag uppleva något så himla fint! Wilma har sedan dag 1 ogillat att gosa med ansikten. Hon skyggar även för andra katter när det kommer till just ansiktet. Vi har accepterat att det är så hon är och aldrig försökt tvinga på henne något ansiktsgos. Därför kändes det extra stort när jag nu plötsligt för första gången fick uppleva hur det känns att känna Wilmas ansikte tryckt mot mitt.

 

Jag satt helt oskyldigt vid köksbordet när hon hoppade upp. Med sitt mjuka kurrande läte kom hon gående mot mig och innan jag hann fatta vad som hände så hade hon gett mig en redig buff på högerkinden. Hon fortsatte förbi och viftade till med sin yviga svans i mitt ansikte. Jag blev nästan osäker på om det verkligen hände. Wilma svängde om och gick mot mig från andra hållet och även denna gång buffade hon till mig i ansiktet när hon passerade. Fina katt!

 

/Sandra

Julklappen från mamma används flitigt här hemma. Den enda som är skeptisk är Wilma som helst inte går för nära, men både Kumi och Winnie brukar ligga och sova i den.

 

Jag var faktiskt tveksam till en början om de skulle våga använda den och det hände inte så mycket den första veckan. Det var först när solen sken rakt in på julklappen som Kumi klättrade upp och lade sig tillrätta för att kunna njuta ordentligt. Sedan dess har hon varit den trogen och när Winnie såg att Kumi låg i den så var hon inte sen med att prova hon också.

 

Kläder är populära här hemma. Så fort vi lägger i från oss till exempel en tröja så kommer det en katt och lägger sig på den. Även om det finns en hel säng att ligga i så väljer de helst fläcken där klädesplagget befinner sig.

 

Wilma väljer oftast att ruva på Basses tröjor och om Winnie får välja så är någon av alla mina pyjamasar som gäller. Kumi är inte så mycket för det här med kläder. Speciellt inte om de ligger på golvet eller om de upptar hennes favoritplatser. Var sak på sin plats är mer hennes melodi.

 

/Sandra

Förra helgen köpte vi en ny byrå. Katterna var otroligt nyfikna när vi byggde ihop den och hade lite svårt att hålla tassarna i styr. Byrån placerades slutligen ute i hallen. Som med allt annat vi köper så hoppades vi givetvis på att byrån på något sätt skulle kunna vara intressant ur kattperspektiv.

 

Den visade sig snabbt bli populär bland två av tre katter.

 

/Sandra