Charlie och Kubiken satt på trappan och väntade idag när jag svänge in på gården. Dom är nästan jämnt tillsammans, och dom är väldigt lika i färg och mönster. Ibland måsta jag titta lite extra vem det är jag ger mat för bägge skulle lätt lura mig och tigga mat en gång till. Matglada katter kan man säga hih. Det som slog mig idag när jag såg dom var att Charlie har blivit jätte stor, inte bara en tjockis utan stor högrest kille. Så nu har han växt om sin mor som pojkar brukar göra. Kubiken är en mor som har koll på honom ändå tror jag, hon är nog en väldigt bra kattmamma. Finns ett undantag, hon skulle aldrig avstå sin portion mat för sin sons skull, där går gränsen ;)

/ Kina

Kubiken är den som aldrig ger upp när det gäller mat. Varje gång hon kommer in så bosätter hon sig vad kattskålarna i väntan på mat. Hon får givetvis mat varje dag men ser man henne i action skulle man tro att hon är utan mat jämnt. Häromdagen hittade jag henne vi kattskålarna vrålstirrandes och tanken kom i mitt huvud:
skålen skålen på golvet där, säg när mig maten landar här 
/ Kina

Fick sällskap av Kubiken i svampskogen härom kvällen. Det hör inte till det vanliga då hon är lite bekväm av sig och går inte så mycket i onödan. Därför blev jag väldigt förvånad när jag hör henne efter en stund skrikandes efter oss. Hon var med hela tiden, ca 2 tim och det var en redig trött dam på vägen hem så trött att hon blev hemburen av Stefan sista biten och det tackade hon inte nej till.

 

Kubiken är en sådan där katt du kan hitta överallt och där du minst förväntar dig. Värst är det när hon ligger i trappan för då smälter hon in med färgen. Nytt ställe som hon gärna ligger på är bänkten ute i hallen, där har hon full koll på vilka som kommer och går både fyrbenta och två benta.

    På span i hallen

 

   Kurvan i trappan är en favorit 

 

Sedan Kubiken kläckte ur sig Winnie och hennes syskon så smygdyrkar jag och Basse denna katt. Hon är fin, cool, bestämd, hård och ändå en smula mjuk när det passar sig.

 

Så här såg det ut förra hösten när hon var ute och inspekterade trädgården hos mamma. Då hade hon precis kommit hem från en förmiddagsrunda ute på ängarna och började genast kika efter var Charlie kunde tänkas hålla hus. De vill ju gärna ha lite koll på varandra de där två.

 

Efter att ha varit borta i 14 dagar och inte träffat katterna så var det skönt att sitta ute och få umgås med pälsklingarna. Dom liksom jag kryper fram när det blir svalt och skönt.
Igår kväll när vi satt ute så kom Kubiken och Charlie och gjorde oss sällskap. Var jag riktigt tyst så kunde jag höra hur Kubiken låg på borden och spann...härligt sällskap.

/ Kina

En som kan koppla av och njuta är Kubiken...ofta hittar men henne liggandes på bordet.
Tror hon tycker det är den perfekta platsen då hon har lite koll över trädgården i lagom höjd över havet.
Kubiken som är den som bestämmer här hemma har stenkoll på gården...inget undgår henne. 
Grannkatten Sigge är OK men när räven kommer är det inte OK då jagar hon bort den. 
Kubiken kan man lita på...inga objudna gäster.

/ Kina

 

 

med tassen över huvudet i min säng och då kan jag ju inte börja dammsuga. Det är ett skäl som heter duga att få skjuta upp dammsugningen för inte vill man störa denna sötnos. 

Idag när Charlie var ute så började det regna och är det något han hatar så är det regn. Då är det inte svårt att ropa in honom, annars är han inte så sugen på att komma in. Nu kom han i alla fall i rasande fart men hann ändå bli lite blöt då himlen öppnade sig. Mamma Kubiken kom också farandes och dom såg verkligen blöta och ruggiga ut. 
Efter en stund hittade jag dom i min säng, torra och fina. Dom ser så nöjda ut och trycker sig lite mot varandra för att ha kontakt. Charlie börjar bli så stor att han växer om sin mamma, på höjden i alla fall.

 

/ Kina

 

Idag har Kubiken legat ute nästan hela dagen och bara slappat och njutit. Det ser så skönt ut när hon ligger och sover, emellanåt rycker det lite i benen. Jag störde henne verkligen när jag smög fram och tog kort men hon somnade faktiskt om.

 

 

Här i hemmet är det katter både här och där eftersom vi har 7 st. Häromdagen hittade jag dock Kubiken sovandes på ett underligt ställe. Eftersom vi har renoverat lite så har hallen fått varit en tillfällig verkstad. 
I soffan mitt i alla verktyg och annat stök sov Kubiken så gott så hon snarkade.
Hon hade nämligen hittade en kabelrulle med ett vattpass över och hur hon kom dit är en gåta men hon tyckte tydligen att det var det perfekta stället.

När Kubiken bodde hos oss så fick vi vara på vår vakt hela tiden. Kubiken tyckte nämligen att det passade alldeles utmärkt att sno mat från bordet eller varför inte hoppa upp på köksbänken och snokar reda på lite rester. Winnie är precis likadan. Vi ser så otroligt mycket av Kubiken i Winnie. Det är svårt att sätta fingret på just vad det är, men Winnie är definitivt en liten lill-Kubik. I går visade hon prov på sina tjuvaktiga färdigheter när hon snodde en såsindränkt potatis och sprang in under soffan med den. Skillnaden mellan Winnie och Kubiken i detta fall är att Kubiken hade valt kycklingen som låg bredvid potatisen.

 

/Sandra

Gissa vad som hände alldeles nyss? Vi satt ute i vardagsrummet och så hörde vi plötsligt ett skvalande ljud inifrån badrummet. Ut genom dörren kom Kubiken gående och hon såg dessutom väldigt nöjd ut. Basse skyndade sig in i tron om att hon hade kissat på golvet. Det hade hon inte. Istället hade hon satt sig och kissat i avloppet till duschen. Det har hon aldrig gjort förut. Knas-katt.

 

 

/Sandra

Kubiken är så himla snäll och hon verkar ha så bra koll på allt. Hon ser till att alla får mat och håller ett vakande öga på ungarna när de beger sig ut på upptäcktsfärd. Hon tvättar och pysslar om dem och jag kan inte vara annat än tacksam över att hon gör ett strålande jobb.

 

Att hålla henne inomhus har gått över förväntan. Hon verkar lugn och tar det mesta med ro. Om några månader ska hon få gå ut igen om hon vill. Kan tänka mig att hon har saknat gräs och grus under tassarna. Fina Kubiken!

 

 

 

 

/Sandra

Kubiken har härmed en speciell plats i mitt hjärta. Hon är så otroligt snäll och tålmodig. Vi känner ju inte varandra så bra, ändå behandlar hon mig som att vi alltid bott tillsammans. Dessutom är hon en riktig supermamma som verkligen tar hand om sina ungar. Hon har även visat att hon vet hur man använder en kattlåda och det gör mig väldigt lättad.

 

Jag är så glad över att vi tog in henne. Hon hade nämligen till en början lagt ungarna i en lada bredvid gården. Dit tog hon sedan med mig och Basse. Hon visade ganska tydligt var ungarna fanns. Vi beslutade att olovligt ta med hela kattfamiljen in i huset. Därför har en viss del av denna dag ägnats åt att försöka förklara varför vi tog in dem. Jag hade väl haft förhoppningar om att folk skulle ha större förståelse, men de flesta mötte oss med ilska och en kyla som jag inte var förberedd på. Väldigt tråkigt. Kubiken och hennes ungar ska inte få hamna i kläm på grund av att hennes ägare inte tagit ansvaret att kastrera henne. Eftersom vi nu tagit oss an henne så känns det som att ansvaret flyttas över på oss. Mamma och jag har kommit överens om en del saker som kommer göra Kubikens framtid betydligt bättre. Inga fler kattungar till att börja med.

 

 

De andra katterna i hushållet mår hur bra som helst. I dag har hela bunten mest legat och sovit. Lite söndagsvila. Lär ju vara full fart i morgon igen.

Under det här dygnet har det hunnit hända så himla mycket. Som någon kanske lade märke till var Kubiken otroligt rund på bilderna i inlägget jag skrev för två dagar sedan. Några kanske snabbt förstod att i den där magen fanns det mer än mat. Även vi har inte kunnat undgå att förstå vad som varit på gång. Under de senaste dagarna har det sparkats livligt därinne och vi har ju börjat fundera på när det var dags för ungarna att titta ut.

 

Det svåra i det här är att Kubiken inte är vår katt. En dag fanns hon bara här på gården och vi är inte säkra på var hon kom ifrån. Inte har vi hört att någon saknar henne heller. Därför blev det lite blandade känslor när vi förstod att hon var dräktig. För vad skulle vi göra med henne och ungarna?

 

Nu är ungarna i alla fall här och det enda vi kan göra är att se till att Kubiken har det så bra som möjligt. Om ungarna sedan överlever så får vi se till att försöka hitta bra hem till dem, för mamma kan ju inte ha hur många katter som helst här hemma.

 

Just nu ligger Kubiken nere i gästrummet och vilar. Det är första gången hon har fått komma in i huset och hon går runt och spinner hela tiden. Får se om hon blir mer rastlös snart och vill gå ut en sväng.

 

 

/Sandra