Ute hos mamma är man alltid övervakad när man rör sig utomhus.

 

/Sandra

Winnie är väldigt medveten om vad som väntar när klockan ringer varje morgon. Är hon inte i sovrummet så kommer hon farande och ligger hon bredvid så sätter hon sig genast upp, gäspar och tycker att det här med att ligga och dra sig är ett märkligt påhitt. Därför blev hon inte alltför nöjd över att jag råkade trycka på snooze cirka tio gånger imorse.

 

När en och en halv timme hade gått fick hon nog. Hon satte sig bredvid min arm och började dutta på den. Yrvaket kikade jag upp, såg att det var Winnie och lade ner huvudet på kudden igen för att somna om. Winnie duttade bestämt igen. Denna procedur utspelade om och om igen tills jag vaknade till ordentligt. Hon verkade så nöjd över att få upp mig och nu gäller det bara att hon inte kommer ihåg det här alltför bra för jag vet inte om jag vill bli uppduttad varje morgon.

 

 

/Sandra

Under påskhelgen var det finfint väder och det innebar att de lite mer "tunnpälsade" katterna kunde få komma ut en sväng.

 

Jag, Basse och katterna har tagit oss ut till mamma för att fira påsk under helgen. Detta innebär att Kumi bor med oss nere hos min mormor och morfar, precis som vanligt. Hon är himla efterlängtad från deras sida. Morfar och hon brukar nästan alltid sova middag tillsammans. Winnie får fara runt överallt och det gör hon med råge. Wilma är väl den som är mest skeptiskt, men hittills har det gått bra och Elvis och Boris har varit ganska lugna.

 

Vi ska bara stanna här i några dagar och sedan bär det av hemåt igen. Då är det bara några få dagar kvar tills vår inneboende ska flytta ut och som tack för att katterna har ställt upp och skött sig så bra med en främling i lägenheten så ska vi köpa något som vi hoppas att de kan ha riktigt roligt med.

 

med tassen över huvudet i min säng och då kan jag ju inte börja dammsuga. Det är ett skäl som heter duga att få skjuta upp dammsugningen för inte vill man störa denna sötnos. 

Jag har varit och köpt en ny klösmöbel till katterna, en klösmöbel som var fin på bilden men har legat i en hög med massor av delar i hallen och bara väntat på att bli ihop satt.
I fredags så var det då dags in med hela högen i vardagsrummet som är det största rummet att hålla till i och med ivrig hjälp av Boris och Elvis som bara var tvungna att vara på allting så fick jag så småningom ihop den. Hade lustigt nog 2 delar över men med lite fantasi så fick dom plats också...antagligen inte där dom egentligen skulle vara. Katterna var överlyckliga och jag med efter att ha känt mig som en byggnadsingenjör,
Sen kom Stefan hem....eh..ska du ha den där i vardagsrummet ??
Näe den ska in i Jockes när han har flyttat...
Eh...då får du nog montera ner den igen för du får aldrig ut den genom dörren.
! ! ! !
Hur tänkte jag där ??
Varför satte jag inte ihop den i rummet där den skulle stå ?
Inte vet jag....har nu skjutit problemet framför mig.
Suck.

Många delar är det.

Vi har varit tvungna att möblera om lite och detta har inneburit att vi tömt ett rum och ställt över alla möblerna där till vardagsrummet. Vi hann knappt börja lyfta den första möbeln förrän Kumi satte sig i dörrhålet och undrade vad i hela friden vi trodde att vi höll på med.

När hon hade fått höra våra planer så tog hon genast på sig rollen som arbetsledare och med viftande tassar dirigerade hon oss genom alla flyttningar. Wilma satt nyfiket vid sidan av och Winnie var överallt och ingenstans. När vi skulle lyfta en byrå hade hon t.ex. tagit sig in i den och lagt sig i en av lådorna. När vi slutligen skulle lyfta de riktigt tunga grejerna kändes det säkrast att stänga in Winnie i sovrummet en stund.

Nu imorse när jag kom upp trodde jag att den värsta upphetsningen skulle lagt sig, men icke då. Kumi klättrade, hängde och kastade sig mellan stolar, bord och fönster som en riktig katt-Tarzan. Winnie kom med leksak efter leksak i munnen och ville att jag skulle apportera med henne eftersom det nu fanns nya ställen att kasta på leksakerna på. Wilma sprang och jagade Winnie och snodde leksaker av henne i farten. Det är först nu som de har lugnat ner sig och somnat lite här och var.

 

/Sandra