/ Kina

 

Lite senare idag väntar vi besök i form av Basses mamma. Vi tyckte därför att det passade bra att städa ordentligt. Jag körde på hårt med det igår, men städa är inte längre lika lätt som det var för ett år sedan. Winnie, den lilla marodören, vill ju till varje pris lägga sig i allt jag gör.

 

Exempel:

 

* Jag staplar böcker på hög - Winnie välter böckerna så de sprids ut över hela rummet.

 

* Jag putsar fönster - Winnie ställer sig efteråt och gör tassavtryck så att de ser skitiga ut.

 

* Jag dammar av en hylla med min fantastiska dammtrasa - Winnie snor trasan och springer iväg.

 

* Jag tar en halvtimmes paus och lägger mig på sängen - Winnie hoppar genast upp och lägger sig tätt intill (väldigt mysigt).

 

* Jag viker nytvättade kläder och lägger in i garderoben -  Winnie pillar en stund senare upp garderobsdörren och knuffar ut kläderna så de hamnar på golvet.

 

* Jag öppnar en låda för att lägga i saker - Winnie hoppar ner i lådan och vill helst inte flytta på sig.

 

* Jag bäddar nytt i sängen - Winnie bara måste kasta sig in under lakan, täcken och kuddar.

 

* Jag hänger upp nya handdukar i badrummet - Winnie leker att de är lianer och har ner hälften på golvet.

 

* Jag klipper en växt - Winnie snor alla avklippta delar och tycker att de ska ligga under soffan.

 

* Jag borstar tänderna - Winnie lägger sig rakt över min ena fot och somnar (så himla söt).

 

Det finns liksom ingen hejd på det, men vi gillar ju henne precis som hon är. Även om hon kan vara lite väl intensiv ibland.

 

Kumi satt och skrek borta vid matskålen eftersom hon tyckte att det var mer än dags för kvällsmat. Winnie satt bredvid och betraktade hennes gapande. Kumi hade bara ögonen för oss. Varje rörelse kunde ju innebära att vi tog ett steg närmare matburken. Hon glodde på oss, ner i matskålen, upp på matburken och sedan tillbaka på oss. Efter en stund reste Winnie på sig. Hon sprang iväg och kom tillbaka med en papperstuss i munnen. Hon gick fram, släppte prydligt ner den i Kumis matskål och satte sig sedan, med en ivrigt viftande svans, och tittade på Kumi. Kumis min när hon nosade på papperstussen och insåg att det inte var mat som låg i skålen var obetalbar. Hon såg så otroligt besvärad, missnöjd och upprörd ut. Hon tittade på Winnie, på papperstussen och när hon vände blicken mot oss så gav hon ifrån sig ett rejält och långt klagoljud. Kort därefter fick hon sin mat. Vi klarade inte av att se henne så olycklig även om hon såg riktigt rolig ut under den lilla stund som papperstussen låg i matskålen.

 

Winnie var som vanligt inte så intresserad av att äta. Hon ville hellre att vi skulle kasta runt den där papperstussen så att hon kunde jaga den.

 

 

 

/Sandra

 

Nu har det gått så långt att Winnie är helt galen i det. Flera gånger varje dag kommer hon springande med saker i munnen som hon vill att vi ska kasta iväg. Favoriten är ihopskrynklade kvitton som vi format till en boll. Vi är alltså extra populära varje gång vi kommer hem från affären eftersom hon lärt sig att kassar och påsar innebär kvitton.

 

På denna film är det mitt i natten och Basse kastade en ihopknölad tepåse-förpackning. Vi kände att vi behövde få henne att göra av med lite energi innan läggdags då hon hade levt rövare flera nätter i rad.

 

 

/Sandra

 

/Sandra

Alltså, Kumi. Vilken katt det där är! I dag låg hon och sov på soffan och jag ville inget hellre än att krypa ner bredvid henne och sova en liten stund. Lite försiktigt lade jag mig i ena änden av soffan och ålade mig sakta närmare henne för att inte störa för mycket. När mitt huvud nådde hennes baktassar så lyfte hon på huvudet och tittade på mig. Snabbt som attan låtsades jag som att jag hade legat där hela tiden. Visslade lite oskyldigt och stirrade upp i taket. Kumi lät mig hållas och lade ner huvudet igen. Jag ålade mig upp en liten bit till. Kumi lyfte ännu en gång på huvudet och såg fundersam ut över vad jag höll på mig. Jag fortsatte se oskyldig ut. Sen boom så slocknade både hon och jag. När vi vaknade så låg vi och småkikade lite på varandra en stund. Jag sträckte på mig och hon gjorde likadant. Hon låg där och kurrade och allt var så mysigt. Sen somnade vi om. När vi vaknade andra gången så hade vi råkat dregla ner varandra, men det gjorde absolut ingenting. Den där stunden i soffan var den bästa på länge.

 

Tänk att hon kan vara så mysig! Och tänk att den här katten bor just här med oss! Ibland är livet bara för fantastiskt.

 

Mammas katt Elvis är ju en vinstrik liten herre. Det känns ibland som att det är BIS hit och BIS dit och om jag ska vara ärlig så bryr jag mig inte så mycket om det. Jag är inte direkt förtjust i utställningar och för mig är Elvis bara en av katterna som bor hemma hos mamma. Jag tycker givetvis jättemycket om honom och jag tycker han är lika fin som alla andra katter, men nu på senare tid har jag insett att även jag kan dra nytta av hans framgångar på utställningar. Han brukar nämligen vinna olika påsar med te och dessa brukar mamma ge bort till mig. Jag som är en stor te-älskare har fått prova på både det ena och det andra. Tack vare Elvis hittade jag till exempel den godaste te-sorten jag någonsin provat och nu i helgen när mamma kom förbi en snabbis så var det dags för ett nytt te igen. Det ska bli spännande att prova och se hur detta smakar.