I dag sken solen ute och jag var snabb med att dra för persiennerna eftersom jag får så ont i huvudet av solsken när jag sitter och pluggar. Kumi satt på golvet och såg allmänt uttråkad ut. Jag ville få henne glad och då kom jag på att hon älskar sol. Så jag gick in i sovrummet och bäddade iordning sängen på Kumis favoritvis, drog upp persiennerna och drog gardinerna åt sidan. Ett starkt sken kom in och började värma upp den nedre delen utav sängen. Jag gick och hämtade Kumi och placerade henne på det soligaste stället. Glad katt var bara förnamnet. Nu ligger hon där på sin solfläck och njuter och om jag känner henne rätt så kommer hon ligga där ända tills solen försvinner för dagen.

 

Basses ryggsäck är omåttligt populär här hemma hos oss. Winnie tycker om att leka med den och Kumi uppskattar att få sova på den.

Kumi är oftast väldigt tålmodig med Winnie och brukar ge sig i det mesta. Men när Winnie gick och lade sig på ryggsäcken medan Kumi gick iväg för att äta så såg man på Kumi att hon inte tyckte att det var okej. Hon gick då bestämt fram och trängde helt enkelt bort Winnie från ryggsäcken. Winnie såg mest trött och förvånad ut, men gav sig utan strid och gick till soffan istället. Kvar låg en otroligt nöjd Kumi.

 

Den där ryggsäcken måste allt vara bra skön...

 

 En jobbig syn mötte mig i morse. Det var garn i hela rummet, runt bordsben, stolsben ja överallt. Och mitt på golvet sitter ett gäng och ser nöjda ut. Dom struntade helt i mig utan lekte lugnt på. Alltså...dom skämdes inte ens.

 

 

 

 / kina

 

Jag drog ut byrålådan, plockade fram en tröja och vände mig om för att prata med Kumi som tyckte det var matdags. När jag sedan vände mig tillbaka till byrån så var det någon som hade hittat en ny sovplats.

 

Ibland är de bra snabba.

 

Var är Tage?

 

 

Jo, uppe i trädet såklart!

 

Charlie som börjar bli stor är trots allt en liten mamma gris. Härom dagen hittade jag honom på hatthyllan ihop med mamma Kubiken. Hon myste hon med så det är nog ömsesidigt. Hon tvättar och putsar och håller lite ordning på honom. Det vämer i hjärtat när man ser dom.

Winnies syster, Lina, har visat ett stort intresse för stickat. Det finns flera historier på lager då denna katt snott både mössor och halsdukar. För några dagar sedan visade Winnie på samma takter.

 

Det hela började med att det var skidor på tv:n och att jag tyvärr behövde gå till skolan. Jag ville så gärna hinna se en svensk gå i mål, så jag klädde på mig nästan alla ytterkläder så att jag skulle vara redo att bege mig ut så fort målgången var gjord. Med jacka, haldsuk, mössa och vantar på så slog jag mig ner i soffan.

 

Efter en kort stund började det rycka konstigt i den ena vanten. Jag lyfte upp den och fick se hur en Winnie hängde i andra änden. Efter en kort strid lyckades jag få bort henne och gömde sedan vantarna i famnen. Det gick ännu en liten stund och sedan började det rycka så där konstigt igen. Jag kikade ner mellan mina armar och nog var det en liten illbatting som befann sig där och var i full färd med att försöka knycka en vante. Jag fick loss vanten i lagom tid till att målgången närmade sig. Jag såg hur hon försvann bort mot sovrummet. Lättad lutade jag mig tillbaka i soffan. När jag satt och var som mest inne i det som hände på tv:n lät det plötsligt "Schwopp" och någon slet av mig mössan. Jag hade inte en chans. Tur att vi bara har ett exemplar av den där sorten...

 

 

/Sandra

Här i hemmet är det katter både här och där eftersom vi har 7 st. Häromdagen hittade jag dock Kubiken sovandes på ett underligt ställe. Eftersom vi har renoverat lite så har hallen fått varit en tillfällig verkstad. 
I soffan mitt i alla verktyg och annat stök sov Kubiken så gott så hon snarkade.
Hon hade nämligen hittade en kabelrulle med ett vattpass över och hur hon kom dit är en gåta men hon tyckte tydligen att det var det perfekta stället.

När jag gick hem från skolan i dag så snöade det. Då tänker jaga alltid på Tage, snökatten nummer 1. Han går gärna ut när det är snöväder för att jaga snöflingor.

 

På den tiden när vi hade hund så var han ett stadigt sällskap när man skulle gå på promenad. Om vi tog rundan ner på gärdena så satte han ofta av i full fart för att försöka fånga så många snöflingor som möjligt. Takterna sitter fortfarande i, för jag såg honom allt fara runt på gården hemma hos mamma när jag var där och hälsade på.

 

Jag kan knappt förstå att det börjar närma sig 10 år sedan han kom till oss. Han har varit med så länge och ändå känns det som att det bara var för några år sedan som den där lilla kavata kattungen traskade in på vår gård och värgade gå därifrån.

 

Nu har det gått ganska många veckor sedan Winnie flyttade hem till oss. Det har hänt mycket under den här tiden och kanske framförallt är det Winnies och Kumis vänskap som har utvecklats mest. Kumi var nämligen till en början inte alls nöjd med att vi skaffat en kattunge. Hon såg ruskigt missnöjd ut och verkade undra varför vi i hela friden vi hade tagit hem en sådan där jobbig liten parvel.

Winnie älskade Kumi redan från början. Hon ville leka, sova och äta tillsammans med Kumi. Kumis gensvar på detta var att gömma sig under sängen. Där låg hon och vägrade att komma fram trots att jag försökte med allt möjligt. Winnie ville vara där Kumi var, så hon låg ofta på en matta som vi har under sängen och studerade Kumi på avstånd.

Kumi är en otroligt snäll katt och vi visste att hon aldrig skulle skada eller vara aggressiv mot Winnie. Hon blev nog bara lite överrumplad och visste inte riktigt hur hon skulle bete sig. Redan efter några dagar hade detta ändrats. Kumi tog åter lägenheten i sin besittning och gjorde det tydligt för Winnie vem som bestämde.

Winnie försökte vid det här laget fortfarande få sova bredvid Kumi, men då fräste Kumi och gav henne en rejäl dask med tassen. Sådär höll de på ett tag. Winnie försökte busa och ville ha närhet, och Kumi sa varje gång bestämt ifrån.

 

 

Winnie är fortfarande ganska vild av sig och Kumi tycker nog emellanåt att hon är lite jobbig, men samtidigt så skulle hon förmodligen få det väldigt tråkigt utan Winnie. De är så söta tillsammans.

 

/Sandra

Nästan varje dag står jag såhär och frågar Winnie om hon ska in eller ut från sovrummet. Av någon anledning så verkar hon, som alla andra katter, alltid hamna på fel sida.