I somras var min bror kattvakt åt Boris och Elvis medan mamma var på Öland. De skulle bo i hans lägenhet under tiden och vi var alla överens om att Elvis var den som skulle älska att äntligen få bo med min bror på heltid och att Boris skulle vara den som blev upprörd över att bli iväglämnad på det där sättet.
Jag åkte dit och hälsade på en kväll och det visade sig att det blev precis tvärtemot vad vi hade trott. Elvis var den som rastlös vankade runt och pep och Boris var så upptagen med att ligga och sola ute på den inglasade balkongen att han inte ens kom för att hälsa. När jag gick ut till honom såg han ut att ha gjort sig rejält hemmastadd och verkade tycka att livet som lägenhetskatt inte alls var så illa.
Elvis ville gärna ligga i knät.
Några dagar efter mitt besök hade Elvis lugnat ner sig och bror och katterna fick förhoppningsvis några fina dagar tillsammans. Bror fick det dock jobbigt under de varma nätterna för katterna hade inte den minsta förståelse för att det kunde vara svettigt när de envisades med att sova så nära (helst ovanpå) som möjligt. Bror kände sig även tvungen att ligga väldigt stilla för om han rörde på sig för mycket så började Elvis prata sådant.
/Sandra
