Kumi har nu varit här hos mig i en vecka utan sin matte och husse. Hur det går ? Jo det går bra tycker jag i alla fall. Vi är inte riktigt överrens om maten, hon är lite rolig den damen. Jag har torrfoder som det är lite blandat mellan Royal Canin och Iams. Kan säga att det passar inte. Det är bara RC som gäller för Kumi så hon sitter och letar reda på dom bitarna is kålen och sen när hon går därifrån ser man en hög av IAMS foder kvar. Jamen då får hon jobba för födan då.
När man har sitt 4 benta barnbarn hos sig så får man skämma bort, Kumi som aldrig hoppar upp någonstans har nu sett hur dom andra gör nämligen hoppar upp på borden.
Kumi har nu upptäckt att man kan hoppa upp och lägga sig på borden och ingen säger till.
De ni matte och husse :)







/ Kina

Eftersom jag för tillfället är kattlös så ser jag istället till att få min dagliga kattdos genom att kika lite i bildmappen på datorn. En hel del bilder blev inte alls som jag hade tänkt mig, för katter gör ju sällan som man vill. Jag tänkte dela med mig av några så ni har något att kika på såhär under fredagseftermiddagen.


Här kan man tro att det är något riktigt konstnärligt på gång, men sanningen är att detta ska föreställa Elvis som sitter på matbordet. Han kunde absolut inte vara still med huvudet för det hände ju saker överallt och då är ju han tvungen att titta. Visste man inte bättre så kunde man ju tro att mamma gått och skaffat sig en demon till katt.


På denna bild satt Kumi så fint på en filt. Jag skyndade mig fram för att få lite bilder, men i samma stund som första bilden togs så skrek hon på mig. Jag hann bara få en bild, för sen hoppade hon ner och sprang till matskålen istället.


Det här är inte en utmomjording. Det är Totte som även han fick för sig att ruska på huvudet när bilden togs.


Här är Gustav på en bild som får honom att se riktigt gammal och eländig ut. Stackaren ser ju ut att lida och ha ont någonstans. Som tur är så är det inte så illa i verkligheten.


Totte slickar sig i näsan. Jag vet faktiskt inte riktigt vad vi hade för oss här, men något säger mig att han hade fått något smaskigt att äta. Troligen var morfar inblandad på ett hörn.

/Sandra

Idag sken solen så starkt att jag kunde gå utan jacka till skolan. Det var trevligt på många vis, men något som förstörde min promenad var alla flygfän som bara skulle flyga in i munnen på mig. Detta förde mina tankar till Kumi, för när det kommer till flugor så använder hon sig av lite speciella tekniker.

Den första av dem fick jag se en kväll när jag låg i sängen och läste. En envis fluga surrade runt mitt huvud och landade slutligen på väggen bredvid mig. Kumi hoppade upp i sängen, klättrade över mig och fortsatte sedan att väldigt försiktigt smyga fram till flugan. När hon var ca 10 centimeter ifrån den så öppnade hon munnen och rörde huvudet försiktigt framåt. Vips så hade hon ätit flugan! Hon smackade belåtet och såg nöjd ut. Kumi är ju inte alltid så smidig av sig, men denna gång så var hon mästerlig! Jag fattar fortfarande inte hur hon lyckades. Jag hade ju försökt bli av med den där flugan länge och så kommer hon och bara äter upp den direkt från väggen. Min lilla ninjakatt.

Nästa gång det var flugätardags så satt jag på golvet. En fluga landade på en garderobsdörr och detta noterade naturligtvis Kumi. Denna gång var hon inte lika försiktig utan hon gick bestämt fram och satte sig en liten bit ifrån flugan. Jag iakttog henne med stor nyfikenhet i hopp om att få uppleva samma sak som förra gången. Plötsligt lät det BAAM och jag hoppade förskräckt till. Det jag hade beskådat var en Kumi som delat ut en rak höger till flugan som nu satt mosad på garderoben. Hon gick bestämt fram och slickade i sig den och sprang sedan iväg.


Här ser ni en bild på vår lilla flugsnappare.

/Sandra

Det här med att komma hem till en lägenhet utan katt känns riktigt tomt. Vi är ju så vana vid att Kumi alltid kommer fram och hälsar så fort vi kommer innanför dörren. Det är inte heller någon som väcker mig med sitt pipande på morgonen och ingen som vässar klorna på min stol för att få uppmärksamhet.

Jag kommer på mig själv med att fylla på vattenskålen, även fast ingen katt kommer dricka ur den. Jag ställer alltid toadörren öppen så de ska kunna gå in i kattlådan, även fast den inte kommer användas på några veckor. Jag plockar hela tiden undan saker, för tänk om Kumi råkar ha ner det på golvet. I nästa stund kommer jag på mig själv med att Kumi befinner sig några mil bort. Hon är riktigt saknad!

Som tur är så uppdaterar mamma mig om hennes upptåg. Hon har tydligen varit väldigt bestämd vad det gäller maten.



/Sandra

När man är hemma hos mamma så går det inte att stänga dörrar hursomhelst. Man måste nämligen först se efter om det befinner sig en katt ovanpå dörren.


Denna gång var det Elvis som hade tagit sig upp på dörren.


Boris undrade naturligtvis vad han gjorde däruppe?


En stund senare kunde inte Boris hålla sig ifrån att klättra upp han också.


Nästa gång jag kikade dit så var båda två uppe på dörren och balanserade. De där två ska verkligen vara överallt.

/Sandra

Den där Elvis verkar vara en hungrig typ. Hittills har han bitit sönder en dörrlist och försökt käka upp min kamera. Därför fick vi sova med dörren till gästrummet stängd, och det var en väldigt nöjd Kumi som befann sig på insidan. Vi trängdes två personer och en katt i en 90-säng. Det var galet trångt, men Kumi var envis och ville absolut ligga där. Så det fick bli så att jag låg och småhöll i Basse med ena handen för att inte ramla ner, och så höll jag i Kumi med den andra så att inte hon också skulle falla. Hon såg himla glad ut och låg och spann i evigheter.


Just nu sitter Elvis i Basses knä och hjälper till med att klippa ihop en film. Det är bra för då får vi andra en lugn stund.

/Sandra

Som gäst hemma hos mamma så är det omöjligt att undvika Boris och Elvis. Därför tänkte jag denna helg försöka blogga och ta bilder på tokigheter som händer när de där två är i farten. Jag hann knappt komma innanför dörren innan det var dags att slita fram kameran. Mamma hade nämligen precis släppt ut Wilma, och om Wilma hade bråttom ut ur buren, så var det två herrar som hade ännu mera bråttom in.


Jag har aldrig tidigare mött två katter som tycker det är så roligt att sitta i en transportbur. Snacka om att min mamma slipper problemet med "svårlastade" katter. Hennes problem borde snarare ligga i att få ut dem därifrån. Speciellt när det bara är den ena som ska åka iväg.

/Sandra

Idag var det dags för Wilma och Kumi att åka bil med mamma. Wilma har varit gäst hos oss sedan i början av januari och nu kände vi att de passade bra för henne att åka hem. Kumi fick också följa med i bilen eftersom vi ska tillbringa hela helgen hos mamma. Planen är att hon ska få stanna där i några dagar då vi ska resa bort. Jag brukar ju bo hos mamma på jullovet samt större delen av sommaren, så hon är van vid alla katter som bor där. Faktum är att hon blev accepterad första gången hon träffade dem. Kumi är den där katten som alltid lyckas bli vän med alla andra katter.

För att återgå till dagen så skulle vi åka bil, något som Kumi inte är förtjust i. Hon tycker inte om att sitta i transportbur och hon tycker inte om när bilen gasar/svänger/bromsar. Hon visar sitt missnöje med att skrika och göra ner sig. Det är samma visa varje gång och därför försöker vi se till att hon får resa så lite som möjligt. Vi har ändå åkt en hel del med henne i tron att hon skulle vänja sig, men när hon så tydligt visar obehag så får vi anpassa oss efter det. Det är därför fullt fokus på Kumi när vi åker bil. Vi sitter och pratar lugnande med henne och den som kör bilen får göra det försiktigt.

När vi ska få in henne i transportburen så har vi efter en hel del försök hittat det som stressar Kumi minst. Hon är ju så fruktansvärt snäll och även fast man ser att hon är rädd så buffar hon med huvudet på en. Hon har aldrig med flit försökt skada någon. Istället så tittar hon på en med sina stora vackra ögon och ser ängslig ut. Sättet som fungerar för oss är att vi lyfter in henne på toaletten och virar in henne i ett stort gosigt badlakan. Sedan är det bara att lugnt och försiktigt lyfta in henne i transportburen. De senaste gångerna så har det fungerat hur bra som helst. Målet för oss är att Kumi ska behöva bli så lite stressad som möjligt och jag tror vi är på rätt väg.


På förmiddagen låg katterna och hade det skönt i fönstret. Wilma låg nog mest där för att få njuta av solskenet och Kumi ville förmodligen spana på folk. Hon är så nyfiken av sig den där katten.

Nu var det några timmar sedan vi kom fram till mamma och Kumi ligger på gästsängen tillsammans med mig. Vi ska försöka ha dörren öppen hit inatt också så hon kan komma och gå som hon vill. Problemet är bara att de andra katterna brukar vara snabba på att hitta hit.

/Sandra

De senaste dagarna har det varit riktigt varmt ute, och det har resulterat i en öppen balkongdörr. Det är något som katterna brukar uppskatta och de vill gärna sitta där och kika på alla människor och hundar som rör sig nedanför. När solen skiner brukar de sitta och verkligen njuta av värmen. Skulle det komma en vindpust så blir Kumi rädd och springer och gömmer sig. Wilma däremot sitter gärna kvar och låter vinden leka runt med hennes päls.

Wilma är ju i vanliga fall den som är lite försiktig, men så fort balkongdörren öppnas och det blåser in så kommer hon gående och slår sig ner i dörrhålet. Kumi har en lite annorlunda approach då hon smyger fram mot dörren och sedan försiktigt kikar ut. Lite som Ferdinand när han är på tjurfäktning och inte vågar springa ut på arenan.






Jag kan inte låta bli att tycka att hon ser så himla rolig ut på den här bilden. En riktigt seriös katt.

/Sandra

Idag när jag skulle ge katterna mat så var det Tage och Boris som var riktigt hungriga. Ja Boris är det jämnt så det var ju inget nytt. Egentligen så var det Tage som var först och skulle ha mat men inget undgår ju Boris så han kom så fort det började skramla i matburken. Nu är det så att Tage inte ger sig så lätt så det blev lite krig runt matkoppen. Ingen vann för dom åt så fint ihop tills det var slut i koppen och när dom andra sen skulle få mat så försökte den lilla rackare till Boris sno åt sig mat igen men då la sig matte i och satte stopp.
Fy sjutton vilken matte :) :)



                                                     


/ Kina

Wilma är vanliga fall en ganska "feminin" katt. Därför blev det så konstigt när hon låg och storsnarkade på soffan och såg allmänt grotesk ut. Blev lite orolig där ett tag, men hon mådde prima och hade bara glömt att stänga ögonen när hon sov.

/Sandra

Kumi är en katt som tycker om ordning och reda, åtminstone i sängen. Där vill hon gärna ha det bäddat och överkastet ska absolut ligga över sängen. I morse var jag lite lat och tänkte därför vänta med att bädda. Så jag stängde till sovrumsdörren och började laga frukost istället. Det passade inte Kumi alls, för ganska snart så satte hon sig och började skrika mot sovrumsdörren. Hon ville in!

Nog för att Kumi är en ganska intensiv katt, men sådär bestämd har jag inte sett henne på länge. Jag öppnade tillslut dörren, och då gick hon fram och satte sig bredvid sängen. Hon stirrade först på mig och sedan på sängen. Jag fattade vinken och började bädda iordning. Precis när överkastet hade landat på sängen så hoppade hon upp och lade sig nöjt tillrätta.

Jag kommer aldrig sluta förvånas över hur väl den där katten kan visa vad hon vill.



/Sandra