En gäst i trädgården

Sigge vår grannes katt kommer dagligen och hälsar på och försöker få lite mat och gos, det lyckas då och då och det vet han ju. I morse låg han vid syrenshäcken och väntade på att någon skulle visa sig. Han är en sådan himla fin och trevlig herre. 

 
/ Kina

Sigge

I helgen var det kräftskiva hos mamma och vi höll till mycket utomhus. Alla katter var även delaktiga på sitt sätt, precis som vanligt. Kalle sprang runt på avstånd, Charlie kom med döda smådjur på löpande band, Boris och Elvis satt och ropade i rastgården och Kubiken gick runt och försökte sno folks sittplatser så fort det blev ledigt.
 
När vi satt och åt fick vi plötsligt en gäst till.
 
 
Grannkatten Sigge bestämde sig nämligen för att kika förbi en sväng.
 
 
Han är en stor och rejäl hane som jag nästan alltid träffar när jag är hos mamma och hälsar på. Det vi lärt oss om denna katt är att han ogillar fötter. Om man är på väg ut genom ytterdörren och sedan håller foten ivägen för Sigge (som mer än gärna vill ta sig in) medan man pratar med någon innanför så nafsar han till. Annars är han hur trevlig och go som helst.

/Sandra

Sängkompis

För någon dag sedan var jag hemma hos mamma en snabbis och det blev en övernattning också. Jag sov nere i gästrummet och där hade jag sällskap av Lina som mer än gärna bäddade ner sig bredvid mig i sängen. Hon är så himla mycket större än Winnie och de är inte så lika till utseendet, men till sättet finns det så himla mycket jag känner igen.
 
Lina hade hunnit med en hel del bus sedan sist jag var hemma, som att t.ex. plundra en soppåse och sprida ut innehållet. Under den lilla tid jag var där var hon mest trött och varken hon eller jag var sugna på att gå upp på morgonen när klockan ringde.
 
 
/Sandra

Lina & Charlie

Jag blir alltid så glad när jag ser kattsyskonen leka med varandra. Här är det Lina och Charlie som smyger på varandra ute i mormor och morfars trädgård.
 
Det kommer tyvärr dröja länge innan jag får träffa dem igen. Som det ser ut nu så ska jag inte hem förrän i början av december och de är ju en bit dit.
 
/Sandra

Lina

Lina och Winnie är bra lika på en del saker och speciellt när det kommer till intresset för att bära iväg med kläder. Det fick jag erfara sist jag var hemma. Jag stod nere i gästrummet och skulle packa upp lite kläder att ta på mig. Lina låg nyfiket bredvid och studerade vad jag hade för mig. När jag drog upp ett par byxor så hängde hon plötsligt i andra ändan, när jag skulle ta upp ett par strumpor så snodde hon den ena strumpan och sprang iväg och när jag en stund senare hörde ett märkligt krafsande ljud så fick jag se hur Linas rumpa stack upp ur väskan. Hon var då i full färd med att leta efter nya saker att hämta. Hon är precis lika arbetsam som Winnie och båda är väldigt envisa med att hämta saker för att sedan lägga dem på en annan plats.
 
Det är så roligt att bo i gästrummet för vi vet ju aldrig vad Lina ska hitta på. Om kvällarna brukar hon i alla fall lugna ner sig och då är hon så himla gosig och kelig. Tänk att hon bodde med oss när hon var liten. Det är knappt så man kan se att det är samma katt. Hon är så rolig och rar och det ska bli så himla roligt att komma hem till jul och bo med henne igen.
 
 
/Sandra

Gästrumskatten

Under mitt besök hos mamma så bodde, jag som vanligt, nere i gästrummet. Där är det fritt fram för mormor och morfars katt, Lina, att hälsa på. Man kan nästan säga att rummet är hennes för det är hon som alltid använder sängen när ingen är där och hälsar på. Nyfiken som hon är så vill hon givetvis vara med och ha koll på vad vi har för oss när vi bor där. Hon brukar ligga vid våra fötter när vi sover eller sitta och kika ut genom fönstret. Ibland jagar hon flugor och rusar mitt i natten rakt över våra ansikten och ibland rotar hon fram saker ur våra väskor. Ibland har hon ner en blomma eller två och ibland envisas hon med att sova i papperskorgen. Allra mest livat blir det när hon och Winnie kommer igång tillsammans. Mormor brukar berätta hur alla mattor i hela huset ligger huller om buller efter att de farit runt, men att det inte gör något eftersom de verkar ha det så skojigt.
 
 
/Sandra

En tomtes öde

Min mormor tycker väldigt mycket om tomtar och pyntar gärna med dem både här och var. Detta år fick det dock bli lite annorlunda eftersom de nu har Lina, och Lina är ett busfrö som mer än gärna vill se allt som leksaker. Mormor fick därför placera sina tomtar högt och vissa utsmyckningsarrangemang fick till och med plockas bort eftersom Lina inte kunde hålla tassarna borta.
 
Allt var frid och fröjd tills mormor fick syn på en tomte som hon hade glömt att plocka bort. Tomtens öde var inte nådigt. Han hade fått en kraftigt tuperad frisyr och dessutom blivit ögonlös. Han såg så otroligt tilltygad ut att vi inte kunde sluta skratta. Stackars mormors tomte. Han hade inte chans.
 
Offret.
 
Den skyldige.
 
/Sandra

Veterinär besök

Så har kattungarna fått sin första vaccineringsspruta. Att packa ihop ett gäng kattungar och åka med till veterinären trodde jag skulle bli ett jätte pyssel. Oj vad fel jag hade, dom var ju så duktiga och lugna. Väl framme hos Hasse så kollade han igenom dom och tyckte dom var ett härligt och fint gäng. 
Charlie och Lina har ju navelbråck som jag varit lite orolig för men Hasse kollade och kom fram till att det inte var så farligt utan det kan åtgärdas när dom ska kastreras. Melvin och Winnie har inga bråck utan är fullt friska. 
Så var det dags för en varsin spruta och Melvin fick sin först. Eftersom han är den som är först jämnt och tuffast så fick han börja men oj vad jpbbigt han tyckte det var. Han morrade och pep och försökte bita Hasse i fingret. Dom andra 3 sa inget eller gjorde inget så störst och tuffast är inte det i alla lägen. Lilla gubben då ;)
På fredag flyttar Melvin till Sofi och Jens och det kommer att blir tomt, Lina kommer succesivt att flytta ner till mamma och pappa. Winnie blir kvar några veckort till. 
Kommer att bli både skönt och tomt när dom flyttar.

/ Kina

Kalle

Nedan ser ni Kalle. Han är mormor och morfars katt och Wegas blivande kompis. Han är modell äldre och ganska så speciell. Han tycker till exempel inte om när mormor och morfar har gäster och han blir extra upprörd om de väljer att stanna för länge för när Kalle blir trött så vill han sova på morfars mage och det går ju inte om de har folk på besök. Så han brukar sätta sig på golvet bredvid gästerna och stirra på dem tills de känner sig obekväma.
 
För ett tag sedan trodde vi att Kalle var borta för alltid. Han försvann nämligen och kom inte hem på flera veckor. Morfar tyckte att det var oehört jobbigt, för Kalle är inte en katt som bara går i väg. Han och mormor plockade undan både kattlådan och kattskålarna eftersom allt kändes så sorgligt och hopplöst. Men så en dag kom han plöstligt tillbaka igen. Han var mager, hungrig och skrek en massa, men verkade vara frisk och utan skador. Än så länge håller han sig hemma och tar igen sig efter sin strapats. Enligt mormor så är han inte ett dugg sugen på att lämna huset. Han vill bara äta och gosa med morfar.
 
Bild på Kalle tagen för några år sedan.
 
Bild som mamma tog när han nyss hade kommit hem..
 
/Sandra

Några dagar tillsammans med Wilda

Veckan innan påsk tillbringade jag i Sundsvall. Där passade jag på att gosa med katten Wilda. Hon är så grymt mysig och har ett så näpet uttryck. När den här katten är på goshumör så slår hon tassarna runt din hals och gosar med ditt huvud. Riktigt busig är hon också. Hon far emellanåt runt som en tok och leker vildkatt. Påskfjädrar visade sig vara en favorit, och hon drog sig inte för att pilla loss dem från påskriset och använda som leksaker istället.


Hon påminner lite om Wilma, men de har totalt olika personligheter. Jag glömde bort mig när jag kom hem till mamma och började gosa med Wilma på samma sätt som jag gjort med Wilda. Wilma såg lite smått förnärmad ut.


Wilda är katten som sköter sig själv. Här ser vi henne ta för sig ur matpåsen.

/Sandra

Den lilla röda

Utan för mammas hus brukar det dyka upp en röd liten honkatt. Idag satt hon utanför huset och jag kunde ju inte låta bli att gå ut för att se om jag fick klappa henne. Jag hann knappt ner för trappan förrän katten sprang fram och började intensivgosa. Hon stod på bakbenen och gjorde allt för att bli klappad. Lilla sötnos. Det slutade med att jag slog mig ner på trappan och att hon kravlade upp i mitt knä. Där tillbringade vi sedan en lagom lång stund tills hon var nöjd och hoppade ner.



Så himla rar och fin katt.

/Sandra