I dag är det två år sedan kattungarna föddes. Två år sedan Melvin, Lina, Winnie och Charlie kom till världen. Förra året vid den här tiden var vi bortresta så därför hade vi tänkt fira ordentligt i år. Det blev dock ett sorgset firande eftersom Charlie fortfarande är försvunnen. Winnie och Lina blev givetvis uppvaktade ändå, men dagen har inte varit som vi hade tänkt oss. Hann Charlie ens bli två år?

 

Här är i alla fall en liten film vi gjort. Vi försökte filma kattungarna en del när de var små och det är något vi är väldigt glada för i dag. Det är så himla roligt att ha en liten samling av massa filmklipp där vi kan återuppleva när Winnie lärde sig gå, hur Charlie alltid var lite försiktig av sig, att Melvin var en väldigt hungrig kattunge och att Lina för det mesta var självständig och orädd.

 

Att visa alla klipp skulle ta för lång tid, så istället visas några glimtar på hur det såg ut hemma hos oss under de första veckorna tillsammans med kattungarna. Veckor som senare skulle bli ihågkomna som några av de bästa i vårt liv.

 

 

 /Sandra

Vissa bilder kan verkligen göra en glad. På min dator har jag några sådana bilder som alltid ligger lättillgängliga för att jag ska kunna titta på dem och bli glad när något känns jobbigt. En av dessa är på Melvin.

 

 

/Sandra

I dag är det inte vilken dag som helst. För fem månader sedan kom fyra små underverk till världen. Jag har fortfarande lite svårt att förstå att de faktiskt är här.

 

Jag tänker ofta tillbaka på tiden när de var små. Hur jag i början knappt kunde sova eftersom jag var rädd att någon av dem skulle dö, hur vi bodde med dem i Uppsala, hur jag under en helg fick torka kiss minst 10 gånger bakom tv:n, hur de förstörde vår matta och hur de gav oss så fantastiskt många fina minnen.

 

Jag minns också oron vi kände. För var skulle våra små kittens ta vägen? Skulle de hamna hos främlingar? Skulle jag någonsin få se dem igen? I dag sitter jag här och har tre av dem inom bara några meters avstånd. Allt löste sig så bra till slut.

 

Alla har växt på sig ordentligt, men de har kvar sina personligheter. Lina är fortfarande lekfull, framåt och busig. Charlie är än i dag lite skeptisk till att bli upplyft, men så länge man låter bli att lyfta så är han väldigt gosig och social. Winnie är precis lika söt som när hon var liten. Hon kommer fortfarande alltid när vi ropar och har visat sig vara ett utomordentligt sällskap till Kumi.

 

Så här ser tre av katterna ut i dag jämfört med när de var små:

 

 

 

 

Elvis var till en början väldigt skeptisk till att kattungarna skulle bo hemma hos honom. Han morrade och fräste och var faktiskt riktigt tjurig under hela den första dagen. Sen hände något. Elvis upptäckte att kattungar kunde man leka med. Så han tog på sig rollen som lekfarbror och underhöll ungarna för fullt medan Kubiken kunde ta det lugnt. Bredvid satt Boris och var avundsjuk för han var ju van vid att ha Elvis för sig själv.

 

När jag var hemma för några veckor sedan så kunde man verkligen se på Elvis hur roligt han tyckte det var med alla små busfrön som for runt. Han sprang efter dem, hade koll på vad alla gjorde och ville mer än gärna försöka krypa upp bredvid kattungarna för att sova. Jag hade liksom inte föreställt mig Elvis som en mys- och lekfarbror, men han motbevisade mig. Fick han bestämma så skulle det väl komma kattungar på löpande band där hemma hos mamma.

Winnie gör husse stolt genom att visa intresse för Battlefield 3.

 

I helgen var jag hemma hos mamma och hälsade på kattungarna. Melvin flyttar ju snart och då ville vi passa på att säga hejdå. Melvin var på sitt vanliga bus-humör.

 

 

 

Som mamma skrev för några dagar sedan så ska Kumi få en kattkompis. Vi har ju haft Wilma på besök då och då och det verkar uppskattas, men nu blir det alltså en kompis av det mer permanenta slaget. Vi hoppas givetvis på att det hela ska gå bra och att båda kommer ha superkul tillsammans.

 

Kumi älskar ju att leka med andra katter (förutom Elvis och Boris) och nu är ju drömmen att hon och Winnie ska kunna släppa loss ordentligt med varandra. Det ska bli otroligt spännande att se vad Kumi tycker om det här.

 

Här nedan ser ni några bilder på charmtrollet som togs innan hon och de andra flyttade ut till mamma. Hon är så galet söt och jag kan knappt vänta tills det blir lördag så vi kan åka och hälsa på henne.

 

När kattungarna fortfarande bodde hos mig och Basse så var det verkligen fullt fart dygnet runt. Det var i alla fall så det kändes.

 

Jag minns speciellt en gång då jag var själv hemma med kattungarna. Kubiken hade den fula ovanan att hoppa upp vid spisen för att snoka efter ätbara saker. Detta hade naturligtvis Melvin koll på och när jag var i full färd med att plocka bort kattungar från vårt Xbox så hördes det plöstligt ett prasslande ljud. När jag kikade upp från golvet fick jag se att Melvin hade tagit sig till spisen, via skrivbordet, och att han hade hittat våra pizzarester från kvällen innan. Han var inte det minsta finkänslig utan plöjde bara rakt igenom allt.

 

 

 

I fredags var det dags för kattungarna att flytta ut till mamma. Eftersom Kubiken inte gillade bilresan sist så blev jag lite fundersam över hur det skulle gå. Kattungarna hade ju dessutom aldrig varit i en transportbur, så det fanns mycket jag kunde oroa mig över. Som tur var så gick det bra. Kubiken höll sig lugn och kattungarna somnade till och med. Resan gick alltså hur bra som helst.

 

 

Melvin är en sådan där katt som har två sidor. När han är Melvin är han den snälla, trevliga och enormt gosiga katten som vill vara med överallt. Sedan har vi den onda sidan, och när den dyker upp brukar vi kalla honom för Melvon.

 

Melvon kommer fram så fort man sagt nej till den snälla Melvin några gånger för mycket. Ska jag till exempel ta ut en tröja från garderoben så kommer Melvin genast springande. Alla dörrar som öppnas blir han nämligen nyfiken på. Han försöker sedan ta sig in garderoben, och eftersom han inte får vara där så lyfter jag ut honom. Så håller vi på flera gånger om tills Melvin inser att han faktiskt inte kommer komma in i garderoben. Då förvandlas han till Melvon och flyger på mitt ben och nafsar. Tar jag bort honom från benet så kastar han sig på det igen, och skulle syskonen råka komma förbi så kan ni ge er tusan på att han flyger på dem också. Han kan inte ta ett nej. Förstå vad upprörd han kommer bli den dagen Kubiken börjar säga nej till att han ska få dia.

 

Melvon dyker ofta upp i sängen också. Ser han en hand eller fot sticka fram från ett täcke så bara måste han gå dit och bita lite. Om man då rycker in alla delar under täcket så får han fnatt och gör allt för att försöka gräva sig in efter "leksakerna". Han har även lärt sig att huvuden inte brukar vara under täcken, så får han inte napp någon annanstans så brukar han traska dit för att terrorisera lite.

 

 

/Sandra

Den senaste tiden har Wega blivit allt mindre gosig. Hon vill hellre fara runt och busa med de andra än att behöva bli upplyft eller sitta i någons knä. Undtaget är dock när hon blir trött, för då blir hon plötsligt världens mysigaste katt. Sitter man i soffan så hoppar hon upp och lägger sig bredvid, ligger man sängen så går hon dit istället och om man sitter vid skrivbordet så tränger hon sig upp bredvid på stolen. Hon är så himla söt när hon försöker lägga sig tillrätta för att sova, och när hon väl har somnat så ser hon totalt avslappnad ut. Fina lilla Wega.

 

Charlie är bara för söt ibland. De senaste gångerna när jag gjort rent lådan så har han kommit och satt sig alldeles bredvid. Han har lyft på ena tassen och bekymrat kikat ner i lådan där jag farit runt med spaden för att ta reda på både det ena och det andra. Så fort jag varit färdig har han snabbt hoppat ner i lådan och satt sig tillrätta för att kunna vara den första som på nytt använder lådan. Så när jag gjort rent de andra lådorna får jag alltid gå tillbaka till den första och ta hand om det som Charlie lämnat efter sig.

 

Han börjar verkligen få en fantastisk personlighet den där katten. Så himla mysig och om nätterna sover han gärna med oss i sängen. Fina Charlie!

 

 

/Sandra

De senaste dagarna har Basse haft problem med sina skor. Det är nämligen alltid någon som pillar ut hans skosnören så att det blir jättelånga. Till en början var han lite osäker på om han inbillade sig, så han provade att lämna skorna med bara korta snörstumpar som stack ut. Nästa gång han skulle använda dem var skorna uppsnörade, och samtliga kattungar är misstänkta då vi sett alla hålla på och härja borta vid skohyllan. En av de små filurerna lyckades bli fångad på bild när han som bäst höll på med sitt illdåd.

 

 

/Sandra

 

 

 

/Sandra

 

 

 

 

/Sandra

När kattungarna var lite mindre så kunde de plötsligt bli väldigt trötta och somnade därmed lite oplanerat här och var. En dag lekte till exempel Charlie intensivt med en ryggsäck och det slutade med att han somnade uppe på den. Han såg riktigt cool och avslappnad ut där ha låg uppe på sin höjd medan resten av syskonen sov i en hög nedanför.

 

/Sandra

För någon dag sedan var det dags för oss att tvätta. Som vanligt så vek vi allt noga innan vi begav oss upp från tvättstugan och därefter ställde vi påsen med tvätt på golvet för att lite snabbt göra något annat som kändes mer akut. När vi vände oss om några sekunder senare så var det tre kattungar som lekte rövare i tvättpåsen. Jisses vad roligt de hade!

 

/Sandra