I dag är det inte vilken dag som helst. För fem månader sedan kom fyra små underverk till världen. Jag har fortfarande lite svårt att förstå att de faktiskt är här.

 

Jag tänker ofta tillbaka på tiden när de var små. Hur jag i början knappt kunde sova eftersom jag var rädd att någon av dem skulle dö, hur vi bodde med dem i Uppsala, hur jag under en helg fick torka kiss minst 10 gånger bakom tv:n, hur de förstörde vår matta och hur de gav oss så fantastiskt många fina minnen.

 

Jag minns också oron vi kände. För var skulle våra små kittens ta vägen? Skulle de hamna hos främlingar? Skulle jag någonsin få se dem igen? I dag sitter jag här och har tre av dem inom bara några meters avstånd. Allt löste sig så bra till slut.

 

Alla har växt på sig ordentligt, men de har kvar sina personligheter. Lina är fortfarande lekfull, framåt och busig. Charlie är än i dag lite skeptisk till att bli upplyft, men så länge man låter bli att lyfta så är han väldigt gosig och social. Winnie är precis lika söt som när hon var liten. Hon kommer fortfarande alltid när vi ropar och har visat sig vara ett utomordentligt sällskap till Kumi.

 

Så här ser tre av katterna ut i dag jämfört med när de var små: