Så kom äntligen det där samtalet från mormor som vi har väntat och längtat efter. Charlie är tillbaka! Vi är så himla glada och lyckliga. Åh, tänk att det faktiskt fick sluta så här fint. Tänk att han lever. Tänk att han just i detta nu finns där hemma och mår bra. Fina lilla gospojken!
I dag är det två år sedan kattungarna föddes. Två år sedan Melvin, Lina, Winnie och Charlie kom till världen. Förra året vid den här tiden var vi bortresta så därför hade vi tänkt fira ordentligt i år. Det blev dock ett sorgset firande eftersom Charlie fortfarande är försvunnen. Winnie och Lina blev givetvis uppvaktade ändå, men dagen har inte varit som vi hade tänkt oss. Hann Charlie ens bli två år?
Här är i alla fall en liten film vi gjort. Vi försökte filma kattungarna en del när de var små och det är något vi är väldigt glada för i dag. Det är så himla roligt att ha en liten samling av massa filmklipp där vi kan återuppleva när Winnie lärde sig gå, hur Charlie alltid var lite försiktig av sig, att Melvin var en väldigt hungrig kattunge och att Lina för det mesta var självständig och orädd.
Att visa alla klipp skulle ta för lång tid, så istället visas några glimtar på hur det såg ut hemma hos oss under de första veckorna tillsammans med kattungarna. Veckor som senare skulle bli ihågkomna som några av de bästa i vårt liv.
Under de senaste dagarna har jag bott hemma hos mamma och varit kattvakt medan hon är på Öland. Det var fantastiskt att få träffa Wilma, Winnie och Kumi igen och imorgon är det dags för alla oss att åka hem till lägenheten, något jag tror samtliga kommer uppskatta. Det ska bli skönt att få komma hem.
En annan som blev väldigt glad när vi kom hit var Charlie. Han kom springande i full galopp så fort jag ropade på honom och sedan följde en kväll då han skulle sitta i knät, hänga runt halsen och buffa på våra huvuden. Fina Charlie.
Vi fick två fina dagar tillsammans. Sen försvann han. I dag har vi varit inne på dag tre och det känns så himla hopplöst och frustrerande. Vi har letat och letat. Letat på vettiga ställen och ovettiga. Mormor ropar hans namn och morfar går runt och pratar med grannar så att de kan hålla koll samt se efter så han inte blivit instängd någonstans. Var är du Charlie?
Charlie är inte katten som går så långt. Han brukar inte vara borta och allt känns bara så fel. Alla går runt och försöker hålla hoppet uppe samtidigt som vi tyst anar det värsta. Det enda vi vill just nu är att se honom komma springande från en buske, från en bod eller vad som helst. Bara han kommer tillbaka.
Katterna är hos mamma i några veckor eftersom jag far hit och dit för att hinna träffa Basses familj som är lite utspridd. Vi hann dock vara hemma i några dagar när han skulle jobba och det märktes så väl att vår lägenhet var tom på katter. Vi lade också märke till att vi ständigt tycktes höra dem. Flera gånger under de där dagarna kunde vi slå oss i backen på att vi hörde hur någon krafsade i lådan, hur någon vässade klorna på hallmattan och hur någon katt hoppade ner från en köksstol. Så var det ju naturligvis inte och vi kan inte låta bli att fundera över hur många gånger vi tror att katterna gör saker även fast de är oskyldiga.
Hur som helst så längtar vi som tokar efter att det ska bli tisdag. För då bär det av ut till mamma och vi får äntligen återförenas med vår älsklingar. Då ska vi även vara kattvakt åt Totte, Charlie och Kubiken. Elvis och Boris har min bror knyckt för tillfället, så de bor med honom inne i stan medan mamma är på Öland.
Kumi som är på semester hos mina föräldrar ligger mest och sover samt kollar läget. Inget undgår den damen, som kan tyckas ganska ointresserad när man ser henne men oj vilken koll hon har. Då och då berättar mamma att hon helt plötstligt inte hittar Kumi och är livrädd att hon smitit ut, det letas och letas och ingen katt hittas. Plötsligt från ingen stans finns hon sen bara där...liggandes på en stol eller sittandes i soffan och ser lite förvånad ut och man ser nästan hur hon undrar varför det letas efter henne när hon finns där framför ögonen. Idag när jag var och hälsade på så låg Kumi i gungstolen och såg nöjd ut. Gungstolen som står ganska mitt i stora rummet är den perfekta platsen för Kumi, dels har hon stenkoll på alla 2-benta som 4-benta som kommer in i rummet och dels behöver hon inte flytta på sig eftersom ingen sitter i den stolen. Perfekt alltså.
Helt plötsligt börjar det hända saker här hemma, märkliga saker. Det började i går när Winnie kom till oss..hm !!! Nog för att Boris och Elvis kan hitta på saker men denna lilla busfrö är en kategori för sig. Hon letar och river i mina hyllor och fast jag inte tycker att det finns något där så vips ser jag henne springa iväg med något i munnen. Hon letar på saker jag inte visste fanns...rätt som det var kom hon med en mössa som inte var färdigstickad...den hade jag ingen aning om .... Köksgolvet ser inte ut som det gjorde när man gick och la sig, i morse låg ett garn nystan som jag inte vet vart hon hittat...samt några små tyg leksaker... Jag plockar upp och lägger undan och hon plockar fram och lägger på golvet igen. Denna tok katt är inte som andra katter hahaha
Denna bild av tok katten har nyss varit med jag vet...men den visar exakt denna galna och busiga katts blick på jakt efter mera bus. Lilla go gumman <3 <3
När jag var hemma hos mamma över midsommar så blev det givetvis en hel del Charlie- och Linamys. Mormor berättade att Lina är ute i rastgården en hel del, men att det även brukar bli lite koppel på eftermiddagen. Charlie är dessutom nästan alltid med som sällskap när Lina spatserar runt i trädgården.
Här leker de runt samma buske som de gjorde för ett år sedan.
Så fina och mysiga båda två! Längtar tills det blir dags att ta sig ut till mamma en sväng igen. Som det ser ut nu så blir det nog någon gång i slutet av juli.
