Känsligt ämne

Efter att nyss ha läst om att Eivurt gått hädan så är det lite känsligt kanske att skriva om detta men i den här händelsen slutade allt lyckligt. Jag har ju "äran" att vara blomvakt åt Sandra och Basses blommor tills dom flyttat och allt är på plats. Det är inte helt lätt då jag vet vad växterna betyder för dom så gissa min fasa när jag kommer in i sovrummet och hittar Elvis tuggandes på deras blomma Greta. Alla blommor har ju namn också så det blir extra personligt dessutom. Nu hann jag stoppa tuggandes innan det hände något speciellt men ojoj vilket trauma det hade kunnat blivit. Kan hälsa från Greta att hon mår bra.

 
/ Kina

Ett dåd

När Basse och jag flyttade ihop och bodde i ett litet korridorsrum så köpte vi vår första växt. Den fick namnet Eivurt och var oehört omtyckt av oss. Tyvärr började Eivurt må dåligt nu under sommaren och för några veckor sedan insåg vi att slutet var nära för våra kära växt. I ett sista försök att få behålla något från Eivurt så knipsade vi bort den biten av honom som fortfarande var fin och satsade på att få denna del på fötter igen.
 
Det hela gick bra och efter några veckor blev, till vår stora lycka, Lill-Eivurt redo för en riktig kruka och jag plockade fram en med ett hjärta på - allt för att han skulle känna sig extra älskad och ompysslad. Krukan ställdes på bästa platsen och med spänning väntade vi på att han skulle växa på sig.
 
Nu tänker jag visa er hur det ser ut i krukan.
 
Om man ställer sig vid soffan så ser det ut så här.
 
Här har vi tagit oss några steg närmare.
 
Nu har vi nästan dykt ner i krukan. Då kommer vi till den stora frågan. Ser ni någon Lill-Eivurt? Nä, det gör ju inte jag heller.
 
Någon i denna lägenhet har tagit sig friheten att äta upp det lilla som fanns kvar av Eivurt. Jag vill ju hävda att det är ett barbariskt, ohyfsat och ociviliserat beteende. Vi fann spår på brottsplatsen i form av katthår i krukan som stämmer väl överens med de hår som pryder Kumis kropp. Hon har inte bekänt något ännu, men i den stund detta skrivs så är hon helt klart huvudmisstänkt för dådet.
 
/Sandra

Än kan man njuta av solen

Elvis som är extrem sol uppsökande hittade en underbar solplats i helgen. Länge låg han där i puffen och njöt av solen och ingen kan få det att se så skönt ut som han.

 
/Kina
 

Mysarna

Att behöva stiga upp när alla andra får ligga kvar och ha det mysigt är ingen höjdare.
 
 
/Sandra

För ett år sedan

För ett år sedan togs dessa bilder och Winnie var runt 7 veckor gammal. Redan då var vi helt lamslagna av hennes charm och det var bestämt att hon skulle bli en del av vårt team. Jag var glad, Basse var ännu gladare och Kumi var väl måttligt road.
 
Just Basses känslor för denna lilla varelse har kommit att växa till enorma proportioner. Han är lika förvånad som jag över att det mesta i hans liv plötsligt kommit att kretsa kring en liten katt. Winnie är den enda på denna jord som kan få Basse till snudd på tårögd bara genom att passera ett rum. Han brukar ta upp henne i sin famn, krama henne länge och med stora, blanka, bruna ögon säga att hon är väldigt viktig och att hon betyder så himla mycket för honom.
 
Jag är ju självklart också glad för den här katten. Det är så mycket energi förpackat i en liten luddig kropp som nästan enbart far runt och sprider glädje. Kumi verkar också tycka att det är okej. Speciellt när Winnie tvättar henne i öronen eller när Kumi själv är på lekhumör.
 
Tänk så glada vi är över att vi tog beslutet att Winnie skulle bo hos oss. Hon passar så himla bra in här och jag hade absolut inte velat missa allt som jag fått uppleva tillsammans med denna katt under det här året.
 

/Sandra

Rastgården, del 2

Sakta men säkert går det framåt, nu är nätet i stort sett på plats, fast inte upptill. Taket på huset är inte heller på plats men man ser hur det börjar ta form. Stefan har hållt på snickrat detaljer som måste vara men som inte syns så mycket. Det ska snart planeras lite hur vi tycker hyllor och lite klätter stegar ska vara. Ny gräsmatta blir det inte förrän till våren. Pengarna räcker liksom inte till.....
Totte som är i rastgården medans Stefan håller på snickrar ligger i huset och kikar och funderar säkert på vad som händer. Dessutom är huset flyttat och det är en enda röra just nu men håll ut Totte det kommer att bli så fint.

Nätet runt ramen syns knappt men det finns där. Inne delen där katterna kan gå in om dom vill börjar bli klart, ska bli lite hyllor bara som dom kan ligga på. Ska bli ett riktigt tak också
 
Tottes hus står mitt i röran men jag tror inte Totte bryr sig så mycket bara han får vara ute.
 

/ Kina


 
 
 
 

Inte riktigt schysst jag vet ...

Tur att Boris inte läser denna kattblogg för lite oschysst är det av mig att lägga ut denna bild men det var blandade känslor när jag såg honom. Dels är jag mycket imponerad av hur viga katter är, upp med bakbenen bara sådär över huvudet och tvätta på, men dels blir jag upprörd då det inte är OK att sitta i min nybäddade säng och ha stjärttvätt.
Mina kuddar ska dessutom ligga där, kan man bli arg ? 
Så klart inte men lite diskretare kanske OCH inte i min säng.

 
/ Kina

Charlie och kottarna

Under sommaren hade mamma sådana här i trädgården...
 
 
...och om det var någon som hade väldigt svårt att låta blir dessa så var det Charlie. Han smög efter dem, lade sig nära dem när de hittade något att äta och ibland kunde han inte låta bli att springa fram och försiktigt tassa till dem. Igelkottarna var då snabba med att rulla ihop sig till en boll och Charlie brukade konfunderat sitta och studera dem.
 
En gång låg Charlie och vilade i skuggan och då kom det plötsligt fram en igelkott som började sniffa på honom. Charlie såg lite besvärad ut, men låg kvar och efter en stund knatade kotten vidare - med Charlie i släptåg.
 
Ett tag fanns det även småkottar. Charlie hade då fullt sjå med att hålla koll på allihop och det var inte lätt eftersom de ständigt knatade i väg åt olika håll. Nu, några månader senare, har kottarna försvunnit och Charlie får ägna sig åt andra sysslor.
 
 
 /Sandra

Någon som längtar efter vintern

 I dag har vi haft rensing här hemma. Massor av lådor och kartonger har fått sig en omgång. En av dessa kartonger var den så kallade vinterlådan. I den ligger det mössor, vantar och halsdukar. Gissa om det var någon som blev glad över att finna detta innehåll?
 
 
/Sandra

Elvis är inte ensam om att ha "speciella" öron

Som ett svar på inlägget nedan så vill Boris visa att han minsann också har öron som pekar rakt ut istället för rakt upp.
 
 
/Sandra

Flygplansöron...

Elvis som är av rasen korthårig Oriental, har sådana roliga öron om jag får säga det själv. Nu får han väldigt mycket beröm för dom på utställningar men lite roliga är dom allt.
Dom pekar ju inte uppåt som på dom flesta katter utan hans öron pekar rakt ut. Nu ska ju den här rasen ha lite sådana öron så det är bara bra. När han blir trött så pekar dom ännu mer ut åt sidorna och påminer om ett flyplan med sina öron. Redy to take off...

 
 

Det är viktigt att komma igång på morgonen

I detta nu ligger Kumi och gör någon form av morgongymnastik på köksgolvet. Hon sträcker ut sina framtassar så långt det går och drar sedan ihop sig. Sen rullar hon över på nästa sida och upprepar proceduren. Därefter ställer hon sig på alla fyra och sträcker ut bakbenen ordentligt. En liten ryggstretch blev det visst också.
 
Verkar dock som att hon väljer att hoppa över att göra situps denna morgon.
 
 
 /Sandra

Ett måndagsbesök

Något som är märkligt är att varje gång vi har vår vän Thomas på besök så beter sig Kumi lite underligt. I vanliga fall brukar hon vara blyg när vi har främmande människor i lägenheten. Då håller hon mest till på sängen där hon ligger och misstänksamt kikar ut för att se vad det är för en typ som befinner sig i hennes hem. Men när Thomas är här, då blir hon nästan lite, ja, vad ska man säga...stöddig. Han hinner knappt komma innanför dörren förrän Kumi bestämt kommer och sätter sig på golvet en bit ifrån honom. Sen sitter hon där och stirrar på honom. Om han går iväg en bit så följer hon efter och sätter sig återigen på lagom avstånd och stirrar. Hon ser så otroligt bestämd ut och Thomas brukar inte kunna annat än känna sig en aning psykad.
 
Winnie är inte heller så förtjust i när vi har besök. Ingen av våra kompisar har sett henne för hon gömmer sig alltid under sängen. Undantaget var då i dag när Thomas var här. Winnie visade inga större tecken på missnöje alls. Hon till och med strök sig mot hans ben. Det är så lustigt hur de uppträder så olika mot olika personer.
 
 
/Sandra

Winnie i tentatider

I veckan som varit har jag skrivit tentor och därför har många dagar den senaste tiden gått åt till att plugga. När jag pluggar inför tentor så är det inte ovanligt att jag vänder på min dygnsrytm helt och hållet. Någon som blir otroligt påverkad av detta är Winnie. För det första verkar hon tycka att det är tråkigt när jag bara sitter vid skrivbordet hela tiden och då gör hon som de flesta katter skulle ha gjort och lägger sig rakt över både böcker och papper.
 
 
Sen så ogillar hon att jag plötsligt sitter uppe hela natten. Hon försöker då ihärdigt visa att det är dags att gå till sängen och när inget händer så vankar hon runt, runt i lägenheten och piper.
 
Det kan även hända att jag blir lite sämre än vanligt på att leka med henne och det accepeteras inte på något vis. Då kommer hon med leksaker i munnen och släpper ner dem med en duns vid mina fötter. Sen puttar hon på mina ben tills jag har kastat iväg den där leksaken så att hon kan springa och hämta den igen.
 
När tentorna var över var det en trött katt som låg utslagen på sängen och som verkade vara lika glad som jag över att livet skulle återgå till det normala.
 
 
 
 /Sandra