När man har katt så får man ofta vara med om många roliga situationer. Som idag till exempel. Jag stod vid diskbänken och höll på att göra lunch. I ögonvrån såg jag hur katterna kom farande. Inget ovanligt med det, men det som de där två hade för sig såg inte riktigt normalt ut. Wilma sprang som vanligt, på alla fyra. På hennes rumpa hade Kumi framtassarna, och sprang således på två ben efter Wilma. Det såg så himla dumt ut. Wilma sprang in under soffan och Kumi, som fortfarande sprang på två ben, slog i soffkanten och ramlade omkull. Det känns lite svårt att förmedla hur tokigt det faktiskt såg ut.

Jag hade gett mycket för att få fånga det hela på bild.

/Sandra

Åh ibland gör man precis det man inte ska göra dessutom vet man om att man inte ska göra det OCH ändå gör man det. Vad beror det på ?? Jag har precis gjort så, jag åker alltid den 25:e när jag fått lön och köper på mig kattmat och kattsand. Shoppar loss ordentligt då det går åt en hel del, vissa är kung i baren den 25:e jag är kung på kattavdelningen. Den här gången när jag skulle köpa mat så fick jag ett infall att köpa IAMS, mina katter har inte smakat det tidigare då jag har haft RC. Alltså gjorde jag det man inte ska göra, köpte utan att testa och att smyga in det lite sakta för katterna inte ska bli dålig i magen vilket kan ske med foderbyte. Nä jag byter bara pang på. Hem kommer jag med en 10 kg säck IAMS fisk/kyckling samt en 3 kg bara kyckling. Det kostade ca 800 kr, köpte sen lite "billigare" torrfoder till dom andra. Väl hemma är jag ivirig att presentera maten för främst Boris och Elvis som luktade på påsarna och undrade lite skeptiskt vad det var. Det skeptiska fortsatte kan jag säga för efter att jag hällt upp maten och dom kritiskt luktat och tagit en liten smakbit så gick dom. Det passade inte herrarna. Jaha så nu har jag 13 kg kattmat som ratas.

Tage och Gustav sviker inte och tycker det här var ju toppen nya goda torrfoder bitar. Så maten kommer att gå åt ändå och nu när det gått några dagar så smaskar Boris och Elvis också lite grann även om det inte är med strålande aptit. Så jag får ge mig och återgå till RC. Ingen ide att göra sig till och bjuda på något nytt. Till och med så dom tycker att Majus billigare torrfoder är godare och jag som läst att IAMS ska smaka så gott.



/ Kina

Jag sitter i soffan och känner mig plötsligt lite iakttagen. Jag kikar ner på golvet och får se Kumi sitta och stirra på mig.


Observera att hon ser väldigt bestämd ut.


Jag inser att jag sitter på hennes favoritplats. Jag hoppar lite åt höger.


Kumi hoppar genast upp, lägger sig väl tillrätta och börjar titta på tv.

Jag blir så full i skratt när hon så tydligt visar vad hon vill. Sen att allt verkade handla om att få ligga bekvämt och titta på tv var ju kanske inte direkt vad jag hade hoppats på.

/Sandra

De senaste nätterna har katterna varit helvilda. Till och med Wilma har varit delaktig. Kumi håller sig på marknivå och kör hårt med allt som kan hittas där. Hon brukar fara runt med leksaksråttor, torrfoder, stenar som fastnat under skor och luddtussar från Wilma. Wilma är lite mer avancerad och klättrar gärna upp i hyllor och på bänkar. Där ser hon sedan till att knuffa ner saker. Det brukar braka till högt lite här och var. Att gå över oss som ligger och sover är också en favorit. Till saken hör att det här är två katter som i vanliga fall brukar sova som stockar så fort vi har släckt. Vi är därför inte så vana vid att ha en massa farande och ljud i lägenheten.

Jag antar att de sover en hel del medan vi är i skolan och därför har lite överskottsenergi om nätterna. Lite aktivering innan sovdags vore kanske på sin plats.



/Sandra

Tage är vår härliga trötter han sover nämligen jämnt och överallt. Sover jämnt nja jag kanske överdriver lite men inte långt ifrån. Han går till matskålarna och äter och visst går han ut en stund men han kan lika gärna uttnyja lådan så han slipper gå ut. Han är en riktig liten latmask och njuter av livet. Så ska jag också göra när jag blir gammal, nu är inte Tage så gammal men han har kommit på hur han ska göra redan nu....

Ibland är det riktigt roligt att studera honom för han har den inställningen att alla älskar ju honom och här hemma kan man göra lite som man vill, det funkar kan jag säga.








/Kina         

Idag fyller Elvis 1 år, egentligen heter han Wilhug's Elvis Presley. Ett namn som passar honom fint. Det hela började med en bild som "ploppade" upp från Maria på telefonen. Hon hade en liten kung i kullen som hon ville visa om, utifall att..... få ett sådant kort då är det kört.  Tack Maria för det kortet har inte ångrat mig en sekund.
Födelsedagen firas med att jag kokade lite gädde som husse hade fiskat i somras men nejdå det passade inte Elvis riktigt. Jag trodde han skulle bli jätte glad, lite slick och sen var det klart. Nu jublar dom andra katterna för självklart får dom fisken istället. Tänk att den lilla killen redan är 1 år vad fort tiden går. 

Sandra och jag var till Maria och hälsade på för att rikigt bestämma om jag skulle köpa Elvis. Jamen ni ser på kortet, fanns ingen tvekan på den lilla godingen.
På utställningar har Elvis verkligen visat framtassar och har nu en JW titel, samt fått höra av domarna 2 gånger " my best KAT 4 cat today". Nu är Elvis kastrerad och har precis börjat tävla om sina cert. Nu är det en lång väg fram till att bli supreme premier. Dit är det ingen brådska men jäklar vilken fest det ska bli den dagen.
Jag lär väll bjuda Elvis på något annat än gädda då.

 

/ Kina

Jag låg i soffan och tittade på skidskytte. Kumi låg på min stol borta vid skrivbordet och följde intresserat de färgglada figurerna som åkte runt på tv:n. Plötsligt började hon vässa klorna på ryggstödet. Då blev det fart på mig borta i soffan. Jag viftade med ena armen, knäppte intensivt med fingrarna med den andra och ropade på ett väsande, hest sätt i ett försök att inte väcka Basse som sov i rummet bredvid. Katten vägrade sluta. Jag började sprattla hejvilt med fötterna i ett försök att förstärka mina rörelser, allt för att få hennes uppmärksamhet. Det kändes snarare som att hon blev eggad till att ta i mer. Mitt i alla började jag nysa. Katten for högt upp i luften och sprang ut i hallen. Nu sitter hon borta vid diskbänken och stirrar misstänksamt på mig. Här låg jag och utförde värsta motionspasset när det bara var en nysning som krävdes...

Jag kan inte låta bli att skratta för jag brukar ha så kul åt mamma när hon ligger i soffan, med datorn på magen, och ropar bestämt på busiga katter så att datorn guppar upp och ner, istället för att resa sig upp och ta tag i problemet ordentligt. Jag gör ju uppenbarligen precis likadant själv.



/Sandra

Eftersom mamma redan skrivit flera inlägg om Gustav så väntar jag med att skriva om när han skrämde mig. Istället får Wilma stå i centrum. Denna gång granskas hennes sovstilar, för den här damen kan somna i alla möjliga ställningar.


Här ser vi hur Wilma har intagit soffstödet och sover med frambenen utstuckna på varsin sida. Vi var snabbt framme med kameran, och var säkra på att hon skulle flytta sig, men hon sov så djupt att hon inte verkade märka att vi var där överhuvudtaget.


Wilma har även hittats sovandes på detta vis. Det ser ju inte så bekvämt ut, men samtidigt så har hon full koll mot dörren, om hon skulle vilja.


Wilma är katten som kan bli väldigt platt. Hon sjunker då ihop och vinklar ut benen, nästan som att hon stretchar. Hon brukar se ganska rolig ut när hon ska resa sig.

I skrivande stund sitter hon bredvid mig och är supergosig. Snart ska vi gå och lägga oss och sen är det äntligen helg! Katterna borde längta extra mycket eftersom vi planerar att ta oss iväg och köpa deras favoritmat. Något säger mig att de kommer bli helt till sig när de ser matpåsen.

/Sandra

Vad var det som fick mig att bli klarvaken och sätta mig upp mitt i natten? Egentligen vet jag inte vilket som väckte mig det var så mycket på en gång. Boris som legat och sovit under täcket for ut som ett kanonskott, brak, mjauskrik ja en massa ljud på en gång. Vad hände då? Jo, efter några snabba sekunder insåg min man och jag att det är Gustav som i sömnen har ramlat ner mellan väggen och sängen och nu skriker och krafsar för att komma upp. Haha kan inte låta bli att skratta så här efteråt vilket kaos det var under några sekunder. Stackarn, ena sekunden låg han och sov gott på kudden för att i nästa ramla ner mellan sängen och väggen. Han blev nog lite chockad för han flämtade och var lite uppjagad innan han återigen la sig till rätta på kudden.




/ Kina

Att dela sovrum med en snarkande gubbe kan vara jobbigt nog men nu är det dubbelt upp, en snarkande katt förgyller också min nattsömn. Eller nattsömn !!!!
Gustav sover så gott som varje natt på våran kudde, blir som en nattmössa att ha honom där. Nu när han har börjar bli gammal (16 år senare i vår) så har han börjat snarka och det är inte lite, dessutom vid örat.

Härom natten höll jag på att bryta ihop, en snarkande gubbe och en snarkande katt samtidigt. Fy sjutton vad tufft det kan vara ibland ;)
Gustav ligger på dagarna ofta på hatthyllan i våran hall då han har lite koll på vilka som kommer och går absolut den bästa platsen. Ibland när jag kommer hem så vaknar han inte utan sover gott och SNARKAR stora timmerstockar. Jag tycker Gustav är pigg ändå för att vara snart 16 år, hoppas han hänger med länge till fast lite glömsk tror jag ändå han är. Han har inte koll om han har ätit eller inte så han springer nästan jämnt till matskålen. Eller också har han full koll på läget och det är jag som blir lurad att langa fram matburken lite för ofta hahaha



/ Kina

Jag försöker alltid hålla garderobsdörrarna stängda då jag inte är så förtjust i att katterna kryper in och sover där. Alla kläder blir ju genast fulla med hår och har man otur så fastnar de med sina klor i ett klädesplagg, och vips så har man fått något förstört.

För några dagar sedan var det Wilma som såg sin chans, och tog den. Jag hade tagit fram en tröja och sedan gått ut i köket för att ta fram lite frukostgrejer. Snart kom jag på att jag hade glömt att stänga garderoben. Jag skyndade mig in i sovrummet och blev genast misstänksam då Wilma inte längre låg på sin plats i sängen. Jag gick fram till gaderoben och hörde hur det lät som en lite motor därinne. Mycket riktigt så hade hon hoppat in och lagt sig väl tillrätta.


Tagen på bar gärning.

Det här med garderober får mig alltid att tänka på Totte. När jag var yngre och bodde hemma hos mamma så hade jag Totte i mitt rum varje natt. Han tyckte också om att sova i garderoberna och han var lite mer svårstoppad då han hade lärt sig hur man öppnade dessa.

En natt hade jag sett en läskig film och precis släckt lampan. Jag låg och skrämde upp mig själv som man så lätt gör. Jag låg med ansiktet mot garderoberna och hörde hur det gnisslade till och såg hur dörren gled upp. Ut kom något stort och ljust farande och det landade med en duns på golvet. Jag tände med hjärtat i halsgropen lampan och fick se Totte ligga invirad i ett lakan. Han hade förmodligen, redan innan jag kom in i rummet, tagit sig in i garderoben och lagt sig på en hylla. Precis när jag sedan låg och var som mest rädd så hade han ramlat ut och i hall hast dragit med sig ett lakan.

Nästan alltid när jag blivit skrämd av något så har det varit en katt inblandad. I nästa inlägg får ni läsa om när Gustav skrämde mig sådant att jag var tvungen att ringa någon för att lugna ner mig.


Världens snällaste spökkatt.

/Sandra

Att få fina bilder på sina katter är väll något alla drömmer om men hur svårt kan det vara egentligen. Sen digitalkameran kom så är det en dröm att kunna knäppa på för hur många kort blir bra? Ibland knäpper jag som en värsta papparazzi och när jag är klar med att sortera ut bilder så har jag kanske 2,3 kort som blev bra.
Sandra jag och Basse arrangerade för ett tag sen en fotostudio, den bestod av en strykbräda, lakan och vippor att vifta med så katterna var på G.
Sandra fotograferade och Basse och jag höll lakan. Vilken syn när vi höll på som värst men några bra kort blev det i alla fall. Sen finns det en härlig uppsjö av mindre bra kort, dom flesta raderade men några finns kvar.






/ Kina

Om man såg det här på långt håll så skulle man kunna tro att det var torrfoder.


Istället är det Wilma som glupskt har slickat i sig all sås.

Som ni ser på den övre bilden så ligger det torrfoder lite här och var. Kumi är naturligtvis inblandad. Hon ser allt som leksaker, även maten. Hon brukar så målmedvetet jaga sina små piller innan hon äter upp den. Härligt knasig katt det där!

/Sandra

När jag återvände till Uppsala förra helgen så fick Wilma följa med. Wilma är katten som gärna blir lite osynlig hemma hos mamma då hon inte gärna tar för sig. Hon ligger helst och sover på ett avskilt ställe och försöker undvika Boris och Elvis som inte kan låta bli att hoppa på henne. Hon kan visserligen säga ifrån, men jag tyckte lite synd om henne och tänkte att hon kanske behövde lite semester.

Direkt när hon blev utsläppt ur transportburen så hoppade hon upp i vårt sovrumsfönster och började studera människorna som passerade. Vi har passande nog en ganska vältrafikerad cykel- och gångbana alldeles utanför, så det finns mycket att titta på. Hon såg så nöjd ut där hon satt, och lite senare så kröp hon ner bredvid oss i sängen.

Wilma har svårt för nya människor och springer alltid och gömmer sig när det kommer gäster. Hon är inte det minsta nyfiken, utan håller sig undan tills de har gått hem. När jag träffade Basse och fortfarande bodde hemma hos mamma så förklarade jag att Wilma är en nervös katt och att han förmodligen inte kommer se till henne så mycket. Oj, så fel jag hade. Wilma fattade av någon anledning tycke för Basse ganska direkt. Han fick både klappa och lyfta henne och hon blev en av hans favoriter. När hon är gäst hos oss så är hon en trogen vän på skrivbordet när han programmerar. Hon hoppar till och med upp i hans knä, och det är stort!



/Sandra

De senaste dagarna har jag pluggat till en mattetenta och i denna process har Kumi varit delaktig. Antingen så är hon väldigt nyfiken på differentialekvationer eller så tyckte hon jag var tråkig som bara satt vid skrivbordet hela tiden. På mina böcker skulle hon i alla fall promt sitta, samtidigt som hon gav mig en blick som gjorde att jag kände mig skyldig till att ha gjort något.



Efter att hon fått lite mat och en massa kel så försvann hon. Jag riktade åter fokus till mina uppgifter. Efter en liten stund var det något som störde mitt synfält. Från höger sida smög det sig nämligen in en liten vit tass. Det hela gick mycket sakta. Jag satt alldeles stilla och kikade på den där tassen som försiktigt närmade sig mitt sudd. Med en ypperlig finess snappade Kumi åt sig suddet och for iväg. Sen var det livat må ni tro, för oj vad hon lekte rövare med mitt stackars sudd.

/Sandra

Det här med kattsand är inte helt lätt trots att jag har haft många år att testa mig fram. Jag har provat en hel del och tycker olika hela tiden. Nu har jag kommit fram till att:
* 1:a Ever Clean är bäst utan konkurrens men då går det åt så mycket att jag inte har råd. En 10 kg kartong kostar ca 200 kr och den räcker bara 1 vecka och köpa kattsand för 200 kr i veckan har jag inte råd med synd för den är bra. Klumpbildande, luktar inte från lådan och är en finkornig sand.
* 2:a kommer den vita kristallsanden man köper på ICA. Praktiskt att handla när man ändå handlar sin mat. Det är en ganska grovkornig kristallsand som Boris och Elvis tycker så där om men dom större katter tycker den är helt OK. Det som är bra med den här är att det luktar inget och du plockar bara bort bajset tills det är dags att byta allt i lådan. Tyvärr samma där att det blir för dyrt när man har 6 katter att fylla upp lådor till, i alla fall för mig. 
* 3:a den som jag använder mig av nu är Katty Kattströ inte bäst men helt OK. Bra pris 20 Kg för ca 170 kr alltså håller det i ca 14 dagar med den säcken. Den är klumpbildande. Nackdelar är att den är väldigt dammig när katterna krafsar och när man häller i den. Den är också ganska grovkornig men det gör inte mina katter så mycket men ibland så är det som en sandlåda utanför. Så den här kattsanden kommer jag att använda mig av just nu i alla fall.  


      

Vill bara tilllägga att det här är min personliga åsikt i tyckande och tänkande och sand. Självklart så tycker vi alla olika och det gäller att hitta något som passar sina egna katter.

/ Kina

Jag var för ca 2 år sedan på jakt efter min första siames, en ras jag först tyckte verkade "knäppa" och nästan lite fula för att sen när jag lärt känna rasen bli fullständigt kär. Jag hade bestämnt mig för en brunmaskad hona, har haft en brunmaskad birma och tycker det är en fin färg. Sagt och gjort började med att ta kontakt med Maria som inte visste någon som just nu hade kattungar i närheten för jag hade ingen lust att åka Sverige runt. Då väntar jag tills läget kommer. Jag fick dock ett tips om en uppfödare utanför Sala som skulle få kattungar. Snabbt skrev jag ett mail till Margot och berättade lite om mig och mina önskemål. Svårt det där att få ihop någor vettigt om sig själv men bra blev det nog för hon hörde av sig och vi skulle ha fortsatt kontakt för att se vad resultatet skulle bli. Som jag gick och väntade, väntade och plötsligt den 24 Juli 2010 som kom det 4 kattungar och 2 var siameser. Men vad var det för färg ??? Omöjligt att se, dagarna gick och blev veckor. Klart var att det var 2 hanar oj jag skulle ha en hona men OK då hane går det med. Klart var att de inte skulle bli brunmaskade.

Efter några veckor då färgen fortfarande inte ville visa sig trots att vi trodde kanske vad det var åkte jag dit.
Denna lilla parvel mötte mig och jag blev helt kär. Spelar ingen roll vad det är för färg, herregud hur tänker jag färgen spelar väll ingen roll. HONOM SKA JAG HA.

En lång väntan börjar, ja egentligen inte så lång men några veckor är evighet när man väntar på sin älskling.
Margot höll mig uppdaterad med bilder och info och tur var väll det. Så var det äntligen dags att få hämta Boris som han skulle kallas för.
Väll hemma så anpassade sig han snabbt ihop med dom andra katter. Boris min goa kille som egentligen skulle ha varit en brunmaskad siames hona. Nu ligger han vid datorn och sover min lilatabbymaskade hane.
Så det kan bli och så bra det blev.



/ Kina

Mamma och Elvis var på utställning hela lördagen och kom sedan hit för att tillbringa natten här. Jag blir alltid lite orolig när en siames eller oriental intar lägenheten, för de ska promt ta sig till platser där ingen annan katt varit tidigare. Inom en timme hade nog Elvis varit överallt, och blev alltid bortplockad av mig. Katten höll på att göra mig galen ett tag. Mamma var inte till mycket hjälp heller. Hon satt i soffan och skrattade och sa "Han leker ju bara! Tänk dig själv att sitta instängd i en bur en hel dag".

Några timmar senare uppstod det där magiska momentet som alltid händer när jag har med Boris eller Elvis att göra. De blir trötta, och när de blir trötta så blir de världens gosigaste katter. De tittar på en med sina halvöppna, sömniga ögon, klättrar upp i famnen på en och lägger sig sedan tillrätta. Alla hetsiga känslor blir som bortblåsta och jag börjar tänka att det nog inte var så farligt ändå, för de är ju så rara. Hur dessa katter lyckas få mig att känna på detta sätt, varje gång, är en gåta. Man kan ju liksom inte låta bli att tycka om dem.


Elvis hittade vår gosigaste filt och grävde ner sig.


Tillslut var det bara öronen som stack upp.

/Sandra

Den här helgen har det varit fullt upp på kattfronten. Det började redan tidigt på lördagsmorgonen då vi packade in oss och åkte till Uppsala. Där lämnades ett människo/kattgäng av och sen styrde vi mot Rasbo.
Elvis skulle tävla för första gången om certifikat och lite nevös var jag då hans päls inte vuxit ut sen rakningen då han kasterades. Nu visade det sig att domarna inte ens tittade eller kommenterade det hela så där hade jag gått och oroat mig i onödan. På lördagen var det en polsk kvinnlig domare som tyckte Elvis var väldigt fin och ritade en hjärta på bedömningssedeln så han fick sitt cert utan problem.

Efter utställningen åkte vi till Sandra för att sova över. Elvis som hade suttit stilla hela dagen hade lite energi damp och gjorde Basse lite svettig. Han kommer aldrig att vilja ha en Elviskatt :) :) Tillslut så somnade Elvis och höll sig lugn hela natten.

Söndagen var det fortsatt utställning, den här gången var det en fransk domare och även han tyckte om Elvis. Så pass att han nominerade honom till finalen. Där fick han en röst men den andra katten fick 2 så det räckte inte men han fick sitt cert som vi var ute efter och nu har han bara ett kvar till sin första titeln.

Väll hemma så blev han väl mottagen av sin kompis Boris som har letat och saknat sin kompis. Nu är ordningen återställd här hemma och katterna far omkring högt och lågt.

/ Kina

Mamma sov hos mig här i Uppsala inatt och gav sig av tidigt imorse för att åka på kattutställning. Jag vaknade till lite lätt när hon klädde på sig ytterkläderna och hörde när hon gick. Så fort hon stängt ytterdörren var det en väldigt upprörd Kumi som kom och hoppade upp i sängen. Jag öppnade ena ögat och där stod katten och stirrade på mig, bara några centimeter från ansiktet. När jag inte gjorde någon tendens till att röra på mig så skrek hon till. Efter några fler skrik så gick jag upp för att se vad hon ville. Hon gick bestämt fram till matskålen - som var tom! Mamma hade alltså gått, utan att ge Kumi mat! Det är väl bland det värsta som kan hända den katten.

Vi får se hur lång tid det tar innan Kumi förlåter mamma.



/Sandra

Alla våra katter går bra att lyfta upp, men de är väl inte så överförtjusta i att stanna för länge i famnen. Undantaget är Elvis. Tar man upp Elvis så blir man inte av med honom förrän man själv väljer att sätta ner honom.

När jag kom ut i köket för en stund sedan så möttes jag av en vanlig syn i detta hem. Min bror stod och lagade mat med ena handen och i den andra hade han Elvis. Det är ofta Elvis åker runt på min brors arm och båda brukar se väldigt nöjda ut. Bror pratar glatt på och berättar saker för Elvis som i sin tur nyfiket betraktar allt som händer.



Elvis har åkt på brors arm sedan han var liten och det är tur att min bror är ganska stor för Elvis får fortfarande plats.

/Sandra

Så har det hänt, julskinkan har äntligen blivit kattmat trodde jag. Ända sen skinkan blev klar har katterna tiggt och försökt sno åt sig från skinkan.

Idag blev jag trött på den lilla biten som legat kvar i kylskåpet och skar upp den i små läckra bitar, fyllde kattskålen och trodde på en anstorming av katter. Boris gick fram luktade tog en bit och gick därifrån. Dom andra har gjort ungefär likadant, nu när dom får den så är det inte lika spännande. Dessutom färdigskuren i bitar. Tänk så knäppa dom är. Är det kvar skinka om några timmar åker den ut på trappan där sitter det 2 st hemlösa katter och bara väntar. Jag vet man ska inte ge andra katter mat hur som helst men vem kan strunta i 2 fina katter som har hittat till våran dörr.

/Kina

Utan för mammas hus brukar det dyka upp en röd liten honkatt. Idag satt hon utanför huset och jag kunde ju inte låta bli att gå ut för att se om jag fick klappa henne. Jag hann knappt ner för trappan förrän katten sprang fram och började intensivgosa. Hon stod på bakbenen och gjorde allt för att bli klappad. Lilla sötnos. Det slutade med att jag slog mig ner på trappan och att hon kravlade upp i mitt knä. Där tillbringade vi sedan en lagom lång stund tills hon var nöjd och hoppade ner.



Så himla rar och fin katt.

/Sandra

Här hemma hos mamma så är det två katter som tar betydligt mer plats än de andra, nämligen Boris och Elvis. Dessa katter är som Bill och Bull. De sitter ihop när de är vakna och sitter, om möjligt, ännu mer ihop när de sover.

Boris kom först till familjen och det märktes ganska snart att han saknade en kompis som var som honom. Han gjorde tappra försök att få sova på våra andra katter, och ibland gav de faktiskt med sig. Bildbevis på detta:


Här ställer Kumi upp som myskompis.


När Kumi åkte hem till Uppsala så tog Totte över.

Mamma såg snabbt sin chans att få igenom sin önskan om att skaffa en till katt, för nu var det ju "för Boris skull". Några månader senare kom Elvis till familjen och man blev ju nästan lite tårögd när man såg hur glad Boris blev. Äntligen hade han någon att leka med hela dagarna och en varm kompis att sova med.

Nu önskar man ju inget annat än att de här två pojkarna ska få många fina år tillsammans.

/Sandra

Här kommer du få följa våra liv tillsammans med våra katter. En liten presentation vore på sin plats, och här kommer den.

Kina

Ålder: 45 år
Bor: På landet tillsammans med man och son.
Katter: Gammelkatten Gustav, vandraren Tage, siamesen Boris, orientalen Elvis, jättekatten Totte och hittekatten Wilma.
Gör: Jobbar som undersköterska på sterilcentralen.
Tycker om att: Läsa, skriva och hitta på roliga saker framför datorn.


Sandra

Ålder: 23 år
Bor: I lägenhet i Uppsala tillsammans med Basse.
Katter: Kumi och ibland Wilma.
Gör: Studerar till civilingenjör i teknisk fysik.
Tycker om att: Göra spel till androidmobiler, spela tv-spel, skriva.

/Kina & Sandra