När jag återvände till Uppsala förra helgen så fick Wilma följa med. Wilma är katten som gärna blir lite osynlig hemma hos mamma då hon inte gärna tar för sig. Hon ligger helst och sover på ett avskilt ställe och försöker undvika Boris och Elvis som inte kan låta bli att hoppa på henne. Hon kan visserligen säga ifrån, men jag tyckte lite synd om henne och tänkte att hon kanske behövde lite semester.

Direkt när hon blev utsläppt ur transportburen så hoppade hon upp i vårt sovrumsfönster och började studera människorna som passerade. Vi har passande nog en ganska vältrafikerad cykel- och gångbana alldeles utanför, så det finns mycket att titta på. Hon såg så nöjd ut där hon satt, och lite senare så kröp hon ner bredvid oss i sängen.

Wilma har svårt för nya människor och springer alltid och gömmer sig när det kommer gäster. Hon är inte det minsta nyfiken, utan håller sig undan tills de har gått hem. När jag träffade Basse och fortfarande bodde hemma hos mamma så förklarade jag att Wilma är en nervös katt och att han förmodligen inte kommer se till henne så mycket. Oj, så fel jag hade. Wilma fattade av någon anledning tycke för Basse ganska direkt. Han fick både klappa och lyfta henne och hon blev en av hans favoriter. När hon är gäst hos oss så är hon en trogen vän på skrivbordet när han programmerar. Hon hoppar till och med upp i hans knä, och det är stort!



/Sandra