Knäppet i låret

Jag tror det var mer än ett halvår sedan sist, men nu var det alltså dags igen. Helt ovetande satt jag vid köksbordet och räknade matte. Jag såg henne aldrig komma gående eller när hon satte sig på golvet nedanför min stol. Jag hann dock se den lilla rörelsen där hon sätter sig upp på bakbenen för att ta sats och innan jag hann reagera så hoppade hon. Rakt upp i mitt knä. Sen kom den där sekvensen som tycks utspelas gång på gång, för i samma stund som hennes tassar landar på mitt lår inser hon att hon inte hoppat tillräcklig högt och hon börjar ramla bakåt. I ett försök att hålla sig kvar kör hon in klorna i mitt lår. KNÄPPET som blir när kattklor tränger in genom stram, tjock lårhud är ett av de vidrigare ljud jag hört. Hon glider bakåt och ramlar till slut ner på golvet igen och kvar sitter jag med ett lår som känns trasigt och söndersargat.
 
Varför, Kumi? Varför?
 
 
/Sandra

Att äta sig sjuk !!

Igår blev det lite rester över..inte vilka rester som helst utan lite grillad oxfil'e. Så visst skulle katterna få lite finmat.
Jag skar sönder den grillade biten i små bitar så det skulle passa Elvis och Boris små munnar (var bara dom inne då) och satte ner skålen förväntasfullt för att se deras entusiasm när dom upptäcker vad skålen innehöll. 
Båda sprang fram luktade och gick därifrån !!! men va f*n...dög det inte åt dom, kanske inte ville ha grillat ??
I samma veva kom Kubiken in och kasta sig över skålen och höll på dö av glädje. Kött, skuret i småbitar, mört...kan det bli bättre.
Hon åt,morrade,åt,morrade och åt. Att hon morrade medans hon åt såg jag som en njutning från henne för i den stunden vad hon själv då dom andra hade tappat intresset så hon behövde inte hålla dom på avstånd utan hon morrade nog av vällust.
Efter en kort stund var finmaten slut och att njuta av maten existerar inte, det är nog bara människan som kan äta lugnt och njuta. Då kom tanken i mitt huvud...åt hon så hon blev sjuk !!
Hon låg helt utslagen på golvet förmodligen helt proppmätt och jag hoppas hon insåg att hon åt nog för fort...(bara för att ingen annan skulle få något)
Kubiken utslagen på golvet, mätt...är ingen vanlig syn då hon kan äta hur mycket som helst men nu var det stopp och hon var helt slut.
Det var nästan som man väntade sig en lååång rap från henne.

Bilden från ett tidigare tillfälle men Kubiken är lika trött på detta kort som hon
var efter maten.


/kina
 

Högen som minskade

Inne i vårt badrum har vi en bänkskiva och där brukar vi ha en hög med badhanddukar liggandes. På senare tid har dock den där badhanddukshögen varit utsatt för upprepade attacker.
 
När jag har kommit upp om morgnarna har högen ibland varit betydligt mindre än den var när jag lämnade den kvällen innan.
 
Som den erfarna Winnie-detektiv jag är så spatserar jag ju givetvis iväg till soffan det första jag gör. Och mycket riktigt så brukar det ligga badhanddukar där.
 
När jag drar fram badhandduk efter badhandduk kommer den lilla boven farande och försöker gosa ner sig i allt jag får fram.
 
Hon måste vara riktigt arbetsam eftersom en del av badhanddukarna är väldigt stora och Winnie är ganska liten. Badrummet ligger dessutom nästan längst ifrån soffan, så det är en liten bit att behöva gå. Detta verkar dock inte bekymra Winnie det minsta.
 
Inte verkar hon rädas trappor heller. När vi var hos mamma i somras släpade hon nämligen upp en sandal för hela långa trappan och gömde den i en tygbur. Det kan ju lätt bli snopet när en sandal plötsligt saknas och ens första tanke inte är att en katt kanske tagit den och gömt den någonstans, men med en Winnie i huset finns det alltid en som får spela rollen som huvudmisstänkt.
 
 
 /Sandra

Avmaskning..lätt som en plätt

Hur och när och med vad man ska avmaska sin katt och vad som är rätt eller fel tänker jag inte disskutera då var och en bestämmer över sitt val men jag avmaskar när jag ser att det behövs.
Så nu är det dags för Kubiken då mask i bakdelen har observerats. Hon är världens enklaste katt att avmaska..då hon äter allt utan att nosa och fundera på vad det är så är det bara att dela och peta ner tabletten...
smack, smack så är den borta.

Jag anväder mig av detta medel, räcker till 2 katter hos mig så nästa blir Charlie. Han är nästan som sin mamma
lite mer försiktig men smaskar i sig maten med tablett ganska glupskt.
 
/ Kina

4 år

I dag är det fyra år sedan vi hämtade Kumi från katthemmet. Jag kommer aldrig glömma den dagen. Förutom att vi fick hem en magiskt fin katt så ändrades våra framtidsplaner en del. På den tiden var vi två heltidsstudenter som hade planer på att studera ett år i Taiwan. När Kumi kom in i mitt liv var jag plötsligt inte lika sugen på att studera utomlands längre. Det kände så himla fel att låta henne bo hos mamma under ett helt år. Vi skippade Taiwan och pluggade vidare med tanken att den dagen Kumi inte finns längre så kan vi ju i alla fall aktivt söka jobb utomlands.
 
Sen föddes Winnie och sedan den dagen står Basse inte ut med tanken på att lämna henne. Något år senare tog vi oss an Wilma och nu sitter vi här med våra katter, som gjorde att inget blev som vi tänkt, men som samtidigt gjort att livet känns fantastiskt. Och allt började med Kumi.
 
 
/Sandra

Sigge

I helgen var det kräftskiva hos mamma och vi höll till mycket utomhus. Alla katter var även delaktiga på sitt sätt, precis som vanligt. Kalle sprang runt på avstånd, Charlie kom med döda smådjur på löpande band, Boris och Elvis satt och ropade i rastgården och Kubiken gick runt och försökte sno folks sittplatser så fort det blev ledigt.
 
När vi satt och åt fick vi plötsligt en gäst till.
 
 
Grannkatten Sigge bestämde sig nämligen för att kika förbi en sväng.
 
 
Han är en stor och rejäl hane som jag nästan alltid träffar när jag är hos mamma och hälsar på. Det vi lärt oss om denna katt är att han ogillar fötter. Om man är på väg ut genom ytterdörren och sedan håller foten ivägen för Sigge (som mer än gärna vill ta sig in) medan man pratar med någon innanför så nafsar han till. Annars är han hur trevlig och go som helst.

/Sandra

Så var det dags igen

Tidigt imorse hördes det välbekanta ljudet av en kruka som far i backen. Även denna gång var det Winnie som var den skyldiga. Hon blev lite brydd av krasch-ljudet och sprang därför iväg och gömde sig, men så fort jag började plocka ihop skärvorna kom hon tillbaka.
 
 
Det som var bra var att:
 
- Winnie gjorde inte illa sig. (Inte Kumi eller Wilma heller för den delen)
- Det blev inget märke i golvet.
- Det var inte en av mina favoritkrukor som föll offer denna gång.
 
/Sandra

Myskväll i mörkret

Efter att ha varit borta i 14 dagar och inte träffat katterna så var det skönt att sitta ute och få umgås med pälsklingarna. Dom liksom jag kryper fram när det blir svalt och skönt.
Igår kväll när vi satt ute så kom Kubiken och Charlie och gjorde oss sällskap. Var jag riktigt tyst så kunde jag höra hur Kubiken låg på borden och spann...härligt sällskap.

 
/ Kina