Nya skor...
...innebär ny sovkartong!
Den invigdes givetvis omedelbums.
/Sandra
Programmeringsstöd
I dag har jag suttit en del vid datorn och övat på programmering. Winnie, som gärna vill vara med där det händer har varit med både framför och bredvid datorn. Baksidan är dock favoritplatsen och allra helst om det dessutom finns ett block eller duk där som hon kan ligga på.
Hon och de andra katterna i hushållet är fenomenala på att inte gå på tangentbordet. De kan sätta en tass eller bakdel på resten av ytan, men inte gärna på en tangent. Annat är det med Boris och Elvis där man ständigt måste vakta eftersom de ser tangentbord som vilken duglig mark som helst att knata runt på.
/Sandra
När det går upp för en att någon inte längre är så liten som man vill tro
Igår sa Basse något som fick hela vår värld att stanna upp för en stund.
- Nästa gång Winnie fyller år blir hon 4 år.
Det var just det där ordet "fyra" som fick det att kännas som att någon ryckte undan mattan vid våra fötter och att vi föll med en hård duns ner på golvet. För när någon fyller fyra så är den ju inte så liten längre. Fyra är ju nästan att vara vuxen. Vid tre kunde vi fortfarande låtsas, men denna sommar kommer det oundvikliga ske i att vår yngsta katt blir hela fyra år. Vetskapen om att hon åldras är inte alltför rolig. Snart slutar hon väl att jaga papperstussar, slutar pilla upp ens skonsnören när man försöker knyta dem och hon kanske till och med slutar kasta sig in och ut ur tunneln vi köpte förra året. Hujedamej.
Våra tankar avbröts sedan av att Winnie bet hål i en påse vi trodde stod säker. Vi drog en djup suck av lättnad och har väl aldrig så glatt skyndat iväg för att plocka bort henne från en påsplundring.
Idag blir hon och hennes syskon 3,5 år och det ska så klart firas.
/Sandra
Winnies gosrutin
Först kommer hon gående...
... och ser till att sträcka ut sig ordentligt.
Sen bli det kli längs med ryggen.
Och på båda sidor om huvudet.
Allt avslutas med lite lek.
/Sandra
Har några 4-benta gäster
Över jul och nyår har jag katt gäster här hemma, närmare bestämnt 3 stycken pälsbollar. Så hemmet består ju nu av 8 katter fast egentlingen är det 7 för Kumi är hos mamma och pappa då hon tycker det är lugnast där. Egentligen märks det inte så mycket att det är en massa katter för det händer nästan inte att alla är inne samtidigt då några av mina springer in och ut hela tiden. Det som märks mest är matåtgången och lådrengöring och så klart winnie, hon är som ett busigt barnbarn som bara hittar på hyss hela tiden. Där ligger till och med Boris och Elvis efter. Tog några kort på mina gäster men Wilma ville inte ställa upp, så fort jag närmade mig med kameran gled hon under sängen.
Kumi ligger om myser på en fleccefilt, hon längtat
nog lite efter husse och matte som kommer snart
hit och firar jul men annars tycker
hon nog det är ganska OK här.
Kumi ligger om myser på en fleccefilt, hon längtat
nog lite efter husse och matte som kommer snart
hit och firar jul men annars tycker
hon nog det är ganska OK här.
Winnie som är lite svår att få på bild eftersom aldrig är stilla låg för
en stund i soffan och vilade i väntan på nästa bus.
En riktig mysffröken, på hennes vilkor förstås.
en stund i soffan och vilade i väntan på nästa bus.
En riktig mysffröken, på hennes vilkor förstås.
/ Kina
Tasstankar
Tänk att de här små tassarna kan åstadkomma så mycket. De springer, hoppar och viftar och när Winnie kommer gående så gör hon det alltid så självklart. Spatserande på de fyra små vita och med svansen rakt upp.
Här står hon och spanar på fåglar i träden utanför.
/Sandra
Winnies tunnel
Nu är det några månader sedan vi köpte tunneln till Winnie och den är fortfarande lika populär. Hon tar gärna omvägar för att få en chans att springa igenom den. De andra katterna har ännu inte vågat sig på en tunneltur, men de är ju större än Winnie som hur lätt som helst slinker in och ut ur alla hål. Sen är de väl kanske helt enkelt inte lika roade av en tunnel. Om jag inte minns fel så tror jag dessutom Winnie lekte i en sådan här med sina syskon hemma hos mamma när hon var liten.
/Sandra
En Winnie-natt
De två senaste nätterna har varit en smula påfrestande och upphovsmakaren till detta har varit ingen mindre än Winnie.
I natt, till exempel, så möblerade hon om våra tvättkorgar vi har i sovrummet genom att helt enkelt skjuta runt på dem, vilket går hyfsat enkelt då de i nuläget är någorlunda tomma. Basse hade en tröja som låg på en av tvättkorgarna och det fick den ju absolut inte göra, så den plockade Winnie ner och drog runt på golvet. När hon var färdig med detta så satt hon och knuffade på sovrumsdörren så den öppnades och stängdes, öppnades och stängdes, öppnades och stängdes, dunk, dunk, dun, dunk.
Till slut kände vi att det fick vara nog. Så vi stängde lite fint dörren med Winnie på utsidan. Hon verkade inte överdrivet bekymrad över detta utan vi hörde istället hur hon kastade sig runt i soffan, klättrade upp och ner för klösträdet samt hur hon rev runt bland handdukarna inne i badrummet. Att finna nya "arbetsuppgifter" verkade alltså inte vara så svårt.
I dag har jag försökt aktivera henne lite mer och om några timmar får vi se om det ger resultat.
Så här låg hon och sov tidigare i dag efter sin andra frukost.
/Sandra
Mot höst och färre löv på träden
Vår lägenhet ligger alldeles vid en park där väldigt många passerar. Det är cyklister, hundar, barn som springer och leker och en hel del fåglar i träden. Detta innebär att våra katter är ganska sysselsatta med att hålla koll på allt. Winnie älskar till exempel att titta på fåglarna och både piper och försöker fånga dem när de flyger förbi. Lika vild blir hon när det dansar runt löv ute på balkongen. Att det går mer och mer mot höst ser hon nog därför enbart som något positivt. Dessutom blir det ju lättare att se fåglarna i träden när löven slutar vara ivägen.
/Sandra
Konkurrens om filt
Jag gillar att sova med en filt nära till hands eftersom jag så lätt fryser och det har gått väldigt bra fram till för några dagar sedan. Då fick jag nämligen plötsligt lite oväntad konkurrens.
Filten låg fint redo på sängen och jag skulle bara gå och borsta tänderna. När jag kommer tillbaka ligger filten inte alls ihopvikt på sängen utan är istället nedsläpad på golvet och lite lagom inbäddad i den befinner sig Winnie. Helt raklång låg hon där och vinklade inte ens öronen när jag pratade med henne.
Det blev varken filt eller katt i sängen den natten.
/Sandra
En födelsedagspresent
Som jag skrev tidigare så köpte vi en tunnel till Winnie i födelsedagspresent. Den lilla tunneln öppnades och vecklades ut under högtidliga former och Winnie var väldigt intresserad ända från start. När Basse sedan dessutom fick för sig att sticka in den lite under soffan så blev det, om möjligt, ännu mera spännande.
Lite då och då flyttar vi tunneln till en ny plats för att försöka lista ut var hon uppskattar den mest. Igår lade vi den mitt i vardagsrummet och där låg den inte alls kvar imorse när vi kom upp. Hittills har jag inte sett vare sig Wilma eller Kumi använda den, men Winnie brukar sova i den eller sitta och kika upp ur något av hålen som finns. Att kasta in leksaker eller godis är också väldigt populärt och för vår egen del så roar vi oss med att ta ett skutt över tunneln lite då och då när den är tom på katt och ligger i passande lägen.
/Sandra
3 år
Det blev tydligen ett sommaruppehåll på den här bloggen, men nu är väl tanken att vi ska försöka komma igång igen.
Igår var det inte vilken dag som helst utan den 27:e juli vilket innebar att Winnie och hennes syskon blev 3 år.
De tidigare åren har jag känt mer åt hållet att HUR kan det ha gått x år redan? Men inte denna gång. Istället upplever jag det som att tre år känns alldeles för lite. Winnie har ju varit med oss i evigheter, inte kan det väl bara ha gått 3 ynka år?
Under det senaste året har katterna inte ändrats så mycket till utseendet. Winnie fortsätter vara en mini-katt, Charlie är som en Winnie fast i större format och Lina har en mer rund och kompakt form i både ansikte och kropp. Tyvärr finns det fjärde syskonet, Melvin, inte längre i livet. Han blev akut sjuk och det fanns inget att göra. Så himla tråkigt och vi har nog inte riktigt förstått att han faktiskt är borta.
Lina och Charlie fick lite godis i present som de fick jaga och leta efter och till Winnie har vi köpt en tunnel som vi tror att hon kommer uppskatta. I detta nu befinner hon sig ute hos mamma och vi har väntat med att slå upp tunneln eftersom Winnie älskar att vara med och öppna förpackningar.
Om några dagar ska vi åka tillbaka dit och sen efter helgen följer alla katter med oss hem igen. När längtan har blivit lite för stor, som ikväll, så har vi via mamma videochattat med Winnie. Hon är inte helt med på noterna, men vi får i alla fall se henne en liten stund och så brukar alltid Boris eller Elvis kika förbi.
Winnie, 3 år.
Lina, 3 år.
Charlie, 3 år.
/Sandra
Lill-Ferdinand
I samband med att jag fick sommarlov så fick Basse agera blombud från mamma. Jag blir alltid väldigt glad för blommor och det är jag inte ensam om i detta hushåll. Varje gång får jag nämligen dela min lycka med Winnie som älskar att sitta och sniffa på blommorna.
Här ser vi Winnie vid blommorna från mamma. Helt obrydd sitter hon på bakbenen och tar för sig.
När jag klarade en tenta för ett tag sedan kom Basse hem med blommor och först fram att njuta var så klart Winnie.
Tulpanerna jag köpte i vintras fick givetvis inte heller stå osniffade.
Fick Basse veta exakt HUR mycket Winnie gillar blommor skulle han förmodligen köpa hem nya en gång i veckan.
/Sandra
Winnie överallt
Winnie har en tendens till att kunna dyka upp lite här och var där man inte alltid är riktigt beredd på att hon ska befinna sig. Väskor är en sådan plats. Att sticka in handen för att plocka upp en penna och finna päls samt en ivrig tass som jagar ens hand kan få vem som helst att hoppa högt.
Man ska inte heller tro att man kan öppna skafferiet och förvänta sig att vara själv där...
...eller att det går att ta ett par skor från skohyllan utan att någon har full koll.
/Sandra
Sanningen bakom påskkortet
I år fick vi faktiskt till det här med att skicka påskkort. Vi hade bestämt att vi skulle göra ett eget och att det skulle innehålla minst en katt och ett påskägg. Eftersom Winnie fick vara med på tack-för-hjälp-med-flytten-kortet så stod det denna gång mellan Kumi och Wilma och eftersom Kumi är en väldigt accepterande katt så hade jag storslagna planer på att klä ut henne till påskkärring och att hon snällt skulle gå med på att ha ett gäng påskägg runt omkring sig.
Som vanligt så blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Kumi visade sig nämligen inte vara det minsta förtjust i de påskägg som jag lite försiktigt försökte lägga nära henne. Faktum är att hon blev så irriterad att hon lämnade köket där vi befann oss. Till mitt hopp stod därför Wilma eller Winnie. Wilma är den lite mer försiktiga typen som man får behandla varsamt för annars springer hon och gömmer sig under sängen. Hon är ganska misstänksam av sig och jag valde därför att satsa på Winnie och det gick...inte alls. Bilderna blev något i den här stilen...
Var det inte kameran hon skulle bita i så var det istället påskägg hon slog iväg till höger och vänster med båda svans och tass. Hon gnagde på duken och norpade åt sig pynt som hon sedan sprang iväg med. Lite besviket började jag inse att det här med påskkort kanske inte skulle bli så enkelt som jag hade trott.
Då spred sig plötsligt ett solsken genom lägeheten. Jag vände mig om och där på köksbordet, på den gula påskduken, hade Wilma lagt sig tillrätta. Änglakören sjöng för full hals och med försiktiga steg närmade jag mig med ett påskägg för att se hur hon skulle reagera. Wilma nosade lite på det och sen hände inget mer. Jag smög dit ännu ett ägg och hon fortsatte vara totalt obrydd. Så jag pyntade på med lite av varje och Wilma låg snällt kvar. Detta trots att Winnie kom och försökte pilla bort det mesta av pyntet.
Hej Winnie-baktass!
Slutresultatet blev så här. Påskbild med katt och med påskägg - målet uppnåt! Jag är glad att det blev just Wilma som slutligen hamnade på kortet. Det kan vara så lätt att alltid välja någon av de andra eftersom de är mer clowniga och lättsamma, men Wilma är också viktig och hon överraskar oss gång på gång med sin fantastiska personlighet.
/Sandra
inget vittne men jag vet ändå..
Spår upptäcks lite här och där efter helgens gäster. Det tydligaste spåret är nog ändå detta. Ett fint litet påskpynt gjort av Sandra som står på bänken. Den är nu tuggad och gnagd på och det fattas lite saker på den också. Jag vet, inga vittnen men en viss liten fröken är så gott som fälld redan för sabotage
/ Kina
Påskpyntsnorparen
I helgen var vi iväg för att köpa lite påskpynt. När vi kom hem packade vi upp allt på bordet och det tog inte lång tid förrän inspektör'n var i farten med att nosa och pilla på allt det nya.
Mest intresserad var hon av den lilla påskharen vi hade köpt.
Sen var det väldigt spännande så fort jag råkade prassla med något också.
Men så fort jag slutade med prasslandet stod åter påskharen i fokus och flera gånger hann hon norpa åt sig den och kuta iväg med mig efter. Ena örat blev lite gnagt på, men annars verkar det ha blivit den perfekta blandningen av pynt som inte gick sönder och Winnie som fick ha kul.
/Sandra
Dagens arbetskamrat
I dag sitter jag hemma vid skrivbordet och pluggar inför en mattententa och i stolen vid bordet bredvid huserar ingen mindre än Winnie.
Basses favorittangentbord står till förfogande och ger henne stora möjligheter att kunna jobba effektivt under dagen. Kanske skapar hon ett nytt programmeringsspråk eller varför inte sätta sig och rätta buggar i husses kod? Jag kanske hyser lite väl stora förhoppningar för hittills har hon mest varit intresserad av att försöka bita bort den gula knappen ni kan skåda på tangentbordet. Den ska tydligen inte vara där enligt Winnie. När hon inte får tillåtelse att bita på knappen hur mycket som helst så tar hon istället tag i sladden till tangenbordet och försöker helt enkelt dra iväg med alltihop. Kanske för att eventuellt kunna ta sig in under soffan och fortsätta operation ta-bort-den-gula-knappen utan att jag kommer och stör.
/Sandra
Nattbusarn
Under hela denna vecka är Basse och åker skidor i Alperna. Han har nu varit borta i några dagar och katterna verkar inte det minsta brydda över det. Den enda det märks lite grann på är Winnie. Varje natt har hon en ohygglig överskottsenergi och jag tycker det är helt okej att hon går bananas så länge jag slipper stå i centrum. Tyvärr verkar hon älska att leka med mig medan jag sover. Hon studsar på mig, sticker in tassar under täcket, smånafsar på mina fingrar och försöker ständigt tvätta mig i ansiktet. Hon tycker om att sätta sin tass på min näsa och när jag puttar bort den så kommer den lika snabbt tillbaka och hon verkar bara tycka det är roligt. Att bita tag i snörningen på mina pyjamasbyxor är också populärt och det känns ju lite så där halvskumt att någon försöker dra iväg med en när man sover.
Jag har lekt med henne som vanligt, men kom igår på att den andra personen som också brukar lägga ner mycket tid på lek inte är här. Vilket innebär att bara för att jag gör min del så är det inte tillräckligt eftersom hon är van vid dubbelt så mycket i vanliga fall. Idag ska jag därför försöka ligga i. Vi har redan hunnit leka du-får-inte-bita-sönder-kläder-i-garderoben två gånger.
Trots att hon kan vara lite påfrestande så kan jag inte annat än tycka om henne hur mycket som helst.
/Sandra
