Kumi kan det här med att sysselsätta sig själv. Igår fick hon en liten laxbit som vi lade på golvet. Vi hade trott att hon skulle gå fram och äta upp den omgående, men så blev det inte alls. Kumi smög sakta fram och när hon var någon decimeter ifrån så gjorde hon ett jätteskutt och sprang och gömde sig. Sådär höll hon på fram och tillbaka. Efter en stund så ändrade hon taktik. På samma sätt som tidigare så gick hon sakta fram till den lilla väldigt icke-levande laxen. Hon höjde ena tassen och försökte fiska upp den. Problemet var bara att hon inte riktigt vågade röra den, och om hon råkade göra det så sprang hon återigen och gömde sig. I nästan en halvtimme höll hon på. Tillslut gick hon fram och började slicka på den, och vips så var den borta.

Kumi är en sådan där värmetjuv har jag märkt. För en stund sedan behövde jag ladda datorn. Jag reste mig upp, stoppade laddaren i uttaget och när jag vände mig om och skulle slå ner rumpan igen så satt det en väldigt glad katt på stället där jag hade suttit den senaste timmen. Hon lade sig ner och har sedan dess haft en rejäl tvättfest. Kul att ens rumpvärme är så eftertraktad.

Att sno min skrivbordsstol brukar också vara populärt. Hon lär sig saker fasligt snabbt. Det är nästan så man blir sugen på att försöka lära henne något trick. Jag kommer ihåg hur jag lärde Totte några trick när han var yngre. Han kunde sitt och upp. Det sistnämnda kommandot gjorde att han ställde sig med framtassarna upp på min arm som jag sträckte ut. Han var riktigt duktig. Tyvärr kommer han nog inte ihåg något av detta i dag.



/Sandra

Här hemma intas fönster efter fönster sakta men säkert av konstgjorda blommor då dom oftast ligger på golvet. Vad skönt det är att bara gå och plocka upp blommorna och ställa upp utan jord och trasig krukor. Det knäppa är att trots blommorna är konstgjorda så tuggar katterna på dom !!! känner dom inte att det är plast.
Då och då hittar jag en kräkhög med plast blommor i, tur att det kommer upp.
Knäppkatter.



Har haft lite svårt att acceptera plastblommor men börjar tycka det är ganska OK.
Utifrån syns det inte alls och innifrån nja det funkar.



Ganska OK ändå.

/ Kina

Det är tentaperiod och mycket tid tillbringas framför datorn och skrivbordet. Kumi hjälper till på sitt eget vis genom att agera ryggvärmare. Sätter jag mig på en stol så ska hon absoslut tränga sig upp bakom mig. Det brukar bli lite trångt, men oj så varmt och skönt hon gör det.


Min svart/vita ryggvärmare.


När man lutar sig lite bakåt och halvligger över henne börjar hon alltid spinna och klösa på stolen. Sen somnar hon rätt som det är.

/Sandra

Att ha katt är ju livet...men visst finns det en baksida. Det slits ganska mycket på inventarierna här hemma.
En katt eller mina katter ska jag säga vet ju inte hur andra har det men mina lyssnar inte på mig. Det största problemet är det här med att klösa och vässa klorna där man själv vill vilket mina katter gör.
Spelar ingen roll hur mycket jag säger åt dom för när dom är själva hemma gör dom det i alla fall.
Boris har dessutom en dum grej för sig och det är att han river sönder tapeten och sen sliter han den bitar....
Just nu börjar jag fundera på plåtlister runt dörrarna !!! näe det låter inte så kul. Stefan får väll byta lite då och då istället.

 

Några exempel på vässade lister.

/ Kina

Jag har nästan alltid tyckt att jag kan läsa av mina katter och veta vad dom vill. Ibland ser jag att dom är missnöjda och ibland kan man se hur glada dom är tills nu ....
Ja jag vet inte hur Wilma tycker och tänker. Läget är så här att Elvis och Boris är på henne hela tiden just nu och jag vet inte vad hon tycket att ha 2 huliganer på ryggen, efter sig och på sig. Hon är ju så snäll så hon fräser inte ifrån som jag tycker hon kan göra eller till och med lappa till dom när dom är för på henne. Nej hon springer bara undan. I går fick jag för mig  att nu var det nog så jag stängde in henne i vårat sovrum och öppnade balkongdörren. Då hade hon allt. låda, mat, balkongen och vårat sovrum. Det måste ju vara toppen. Efter ca ½ tim öppnade jag dörren efter att ha hört ett ömkligt pip inifrån, vips var Wilma ute och såg lite sådär nöjd ut.
Min tanke är då, ville hon inte vara själv ?? är det inte så jobbigt att ha huliganerna efter sig ?? ja det går inte att läsa av henne. Idag fick hon vara ute med Totte i rastgården och det passade nog fröken men i kväll när jag närmade mig dörren vem stod först och pep att hon ville in.

Så nu vet jag inte riktigt om det är synd om henne eller om tycker att det är lite OK att ha dom andra efter sig.
Jag tror nog hon vill till Kumi i Uppsala........



/ Kina

På morgonen är det inte ovanligt att Kumi väcker mig när jag råkar sova lite längre än vanligt, för i hennes värld är frukosten väldigt viktig för en bra start på dagen. När hon väl fått upp mig ur sängen så är det följande procedur som utspelar sig varje morgon:


Kumi skriker och springer fram och sätter sig vid matskålen.


Hon stirrar intensivt på matburken för att jag ska förstå vad det är hon vill.


När jag tar tag i matburken så ställer hon sig alltid på bakbenen och sträcker sig samtidigt som hon piper till av iver.

Att sen försöka hälla mat i hennes skål är en procedur i sig. Kumi sticker nämligen ner huvudet i sann siames-anda och försöker fånga maten innan den har landat. Önskar nästan att hon kunde dela med sig lite av den där morgon-energin.

/Sandra

När solen började skina och balkongdörren öppnades så var det en Kumi som snabbt satte sig väl tillrätta och kikade ut. Nyfiket tittade hon på fåglarna som flög förbi. Hon hade även stenkoll på folket som arbetade med sina kolonilotter på andra sidan cykelvägen. Cyklar som rasslade var dock lite läskigt för hon hukade när de kom emot henne och fick giraffhals när de hade passerat. Tyvärr kom det ingen hund förbi just då. Det brukar nämligen resultera i att Kumi får jätteögon och ser ut som en manga-katt. Får se om vi kan lyckas få en bild på det någon gång.

För första gången har jag och Elvis varit i Norge på kattutställning. Vissa cert måste ju tas utomlands och då ligger grannlandet nära till hands. Så i fredags gick lasset med katt, mannen bakom ratten och jag förstås till Oslo. Oslo i sig kan man skriva om hur mycket som helst men det får bli en annan gång. Att sova på hotell går bra med Elvis, han är duktig och tyckte om att sitta i fönstret och kika ut på allt som rör sig var spännande.
Lördag morgon var det då dags och när incheckningen var klar så var det den vanliga väntan eftersom Elvis grupp skulle dömas sist. Domaren tittade och tittade och kom fram till att Elvis var en mycket fin katt och han fick sitt cert. Det var det viktigast av allt och därmed så fick han sin titel Internationell Premier. Som om det inte räckte så i nomineringen slog han ut 2 andra fina herrar och gick till final. Nu tyckte till och med Stefan att det var spännande som egentligen inte är så intresserad. I finalen så mötte han en fin balineskille och 2 domare och en elev skulle säga vad dom tyckte. Det är så jäkla spännande att stå där och vänta och när speakern börjar med att säga att det är eniga domare, alla röstade på samma katt då svimmar man nästan av spänning.
Så säger hon Elvis nummer ..... ja det vara bara att gå fram och hämta snyggingen som blev Best In Show.

På söndagen var det i stort sett repris från lördagen. Nytt var att det var nya domare och även idag gick han till final där han mötte en annan fin herre, alldeles kolsvart och fin. Dom 2 nya domarna var också helt eniga och Elvis fick bådas röster.
Jag var så glad och rörd, tänk att den fina killen som blev Best In Show bägge dagarna är min.
Nu gäller det att suga ordentligen på denna karamell för det är ju inte det går så här bra, redan nästa helg är det dags och då kan det sluta helt annorlunda.

                         

/ Kina

Skillnaden med att vara gäst hos mig jämfört med mamma.

Eftersom mamma var snäll och både hämtade och lämnade oss i Uppsala så lovade jag att ge henne ryggmassage som tack. Mamma lade sig därför på mage rakt över sin säng och så satte jag igång att knåda. Av någon anledning så störde det här Boris väldigt mycket. Hon fick absolut inte ligga sådär. Han hoppade runt, kastade sig omkull på hennes huvud och bet henne i handen. Jag vet inte riktigt vad som flög i katten. Han var omöjlig på alla sätt och vis.

Resan till Uppsala i tisdags gick jättebra. Visst tyckte Kumi att det var lite obehagligt, men det gick ändå bättre än det gjort tidigare. När vi kom fram och släppte ut henne i lägenheten gick hon genast runt och nosade och gned sig mot alla möbler. En stund senare låg hon utslagen på soffan bredvid oss när vi spelade tv-spel. När vi flyttade oss från soffan till sängen så följde hon efter och så sov hon med oss hela natten. Morgonen därpå när klockan ringde så kom hon springande och ropade på oss - precis som hon brukar göra.