I natt vaknade jag med ett ryck. Jag kände hur något orm-liknande rörde mitt ben. Nyvaken och oklar i huvudet fick jag smått panik. Vad var det som fanns under täcket? Jag drog upp det och fick se en halvsovande Boris ligga där. Det var hans svans jag hade känt. Jag förstår inte hur han kunde smyga sin under mitt täcke utan att jag märkte det. Lyckats hade han i alla fall och han visade inga tecken på att vilja lämna värmen där under.

Jag tycker ju väldigt mycket om Boris. När jag är och hälsar på så brukar han och jag ibland ta en powernap tillsammans på eftermiddagen. I dag blev det inte så eftersom jag hade fullt upp med att spela tv-spel. Det gillade inte Boris. Efter en stund kom han och bökade sig upp i mitt knä och efter att ha snurrat tre varv kastade han sig omkull och somnade med huvudet hängandes över min ena arm. Han håller hårt på traditionerna den där katten.



/Sandra

I dag fick jag äntligen träffat Kumi igen. Det var ju några veckor sedan sist och jag har längtat som en tok. Att hon har haft det bra hos mamma går inte att ta miste på då hon växt en del på bredden. Hon har redan flera gånger tydligt visat mig var matburken står. Mamma har berättat att man kan inte röra sig i rummet där maten finns utan att Kumi kommer farande och tigger. Riktigt så mattokig är hon inte hemma hos oss.

Under dessa veckor har mamma varit duktig och skickat bilder på Kumi så vi kan se hur hon har det. De har nästan alltid föreställt en trött katt som ligger och har det bra i soffan, i en korg eller i ett fönster. Kumi har alltså verkat vara väldigt nöjd. De har till och med fått lyfta henne en del. Blir så glad när hon gör framsteg. Vi har ju övat mycket på det sedan hon kom till oss, och det är första gången någon annan än jag och Basse har fått lyfta henne.

En massa gos har vi hunnit med också och på tisdag åker hon med oss hem till Uppsala. Ska bli så skönt att få fylla upp lägenheten med en katt igen. Det har känts på tok för tomt utan henne.



/Sandra

Sedan en tid tillbaka så har det flyttat hit en katt, ja hon/han har bestämnt sig att här ska jag bo.
Det är inte första gången det händer och troligtvis inte den sista. Ställer man ut matrester på trappan får man i viss mån skylla sig själv, det drar hit katter. Katten är nog inte hemlös utan kommer med all säkerhet från en bondgård bredvid, vi har "fått" katter därifrån tidigare. Den här katten påminner väldigt mycket om Lillan vi hade tidigare och tror faktiskt det är någon avkomma till henne. Katten kallas i alla fall för kubiken då kroppsformen är kompakt och kubikliknande.
Kubikens kön är lite under disskusion men antingen en kastrerad kille eller det som är mest troligt en tjej.
Hon är i alla fall en otroligt trevlig katt som bara älskar när man kelar och gosar med henne och äter alla våra rester och den mat katterna här inne ratar.
Nu ett bekymmer som växer och det är hennes mage, är det den goda maten eller något annat i magen !!!
Lillan som kom hit på samma sätt tackade oss med att leverera 1 kattunge på trappan en dag, som turligt nog tog en arbetskamrat hand om den. Vad gör jag om det helt plötsligt är ett gäng kattungar här.....hoppas det är den goda maten som gör att hon har blivit lite rund. Jag gör som strutsen gömmer huvudet i sanden och låtsas att jag inte ser något.



/ Kina

Nu har det gått över en vecka sedan Gustav gick bort. Eftersom jag inte varit hemma sedan det hände så förstår jag inte riktigt att han inte finns mer. Jag är dock ganska säker på att det kommer kännas väldigt tomt att hälsa på mamma om några veckor. Ingen Gustav som kommer och möter mig ute på gården. Ingen Gustav som ligger och snarkar i soffan. Ingen Gustav som vill hoppa upp i knät när jag sitter vid köksbordet. Ingen Gustav som blir helvild när det är dags att äta räkor.


En utav Gustavs favoritplatser var hatthyllan. Jag tror till och med att han var katten som först insåg att man kunde ligga där.

Gustav föddes hemma på gården för snart 16 somrar sedan. Jag minns honom som kattunge ganska väl. I kullen fanns det tre röda kattungar och en grå. De bodde i ett av våra uthus, och varje morgon sprang jag dit och öppnade dörren. Genast var det fyra busiga kattungar som for ut och ville leka.

Min lillebror skulle få välja vem av kattungarna som skulle stanna hos oss. Han var till en början väldigt förtjust i den runda kattungen Mulle, men när han fick veta att Gustav skulle bli långhårig så ändrade han sig genast. Min bror har alltid varit svag för långhåriga katter. Därmed blev det bestämt att Gustav skulle stanna hos oss och Mulle fick flytta till våra kusiner. Den tredje röda katten flyttade till en av mina kompisar och den gråa katten fick bo hos mammas jobbarkompis. Alla var nöjda.

Gustav fick fortsätta att gå fritt på gården tills vi av någon anledning blev nojjiga över att han skulle bli påkörd. Då satte vi honom i rastgården tillsammans med Gustavs kattbror från en tidigare kull. Men Gustav vägrade att vara instängd. Han bet sig igenom hönsnätet och sprang ut. Eftersom han så tydligt visade vad han ville så fick han fortsätta att gå lös, något som det visade sig att han klarade utmärkt.


Gustav älskade att vara utomhus. Varje sommar när man låg ute på en filt så kom han och ville ligga bredvid, och om ingen filt fanns så låg han i syrénshäcken istället.

Gustav var en påhittig katt. Han kunde bland annat öppna dörrar. När han ville gå in så hoppade han på handtaget så att dörren gick upp. Sen gick han in och brydde sig inte om att stänga efter sig. Detta resulterade i att vi fick vidta åtgärder genom att göra så att dörren stängdes automatiskt.

Gustav var också en otroligt snäll katt - mot alla. Han lät sig alltid klappas och när jag hade kompisar på besök så var Gustav oftast favoriten. Till och med mormor, som annars inte är så förtjust i katter, älskade Gustav. Han fick komma in och hälsa på hos dem under somrarna när ytterdörren stod öppen. Oftast så fick han sig något gott att äta också. De enda som kanske inte gillade Gustav var väl grannkatterna. De jagade han bort så fort de kom in på vår gård.


Gustav var tålmodig och snäll med Boris när han var liten och lät honom till och med ligga i samma knä.


I julas låg han och hade det mysigt i gästrummet tillsammans med Tage, Boris och Elvis.

Gustav fick även prova på livet som utställningskatt några gånger. Det blev en del rosetter, men det märktes att han helst ville stanna hemma.

Ju mer jag tänker på det, desto konstigare känns det att han är borta. Någon som funnits under så stor del av mitt liv är inte längre här. Det gör så himla ont när jag tänker på det. Allt gick så fort. På några dagar blev han jättedålig och orkade till sist inte mer, trots veterinärinsats.

Han är otroligt saknad. Han var katten som varje natt var en trogen gäst på kudden. Han var katten som skrämde slag på granntanten när hon trodde han var ett lejon. Han var katten som alltid fanns där och som man nästan trodde alltid skulle finnas där. Ett liv utan Gustav har alltid varit så otänkbart. Men här står vi i dag, utan honom, och just nu känns livet ganska trist för alla oss som fick leva tillsammans med denna fantastiska katt.

/Sandra

Tidigare denna kväll ringde mamma mig. Ett samtal med henne låter oftast såhär:

Förra helgen var jag hemma hos mamma i några dagar och då passade jag såklart på att gosa av mig rejält med Kumi. Hon hade gjort sig väldigt hemmastadd. Hon vandrade vant runt på soffryggen och låg och sov i fönstren. Vi fick många gosiga stunder och jag längtar som en tok tills hon kommer hem hit igen. Bara två veckor kvar nu.



I dag har jag dessutom passat på att utföra saker som Kumi avskyr när jag gör; dammsugning under sängen och soffan. Det är där hon brukar gömma sig nämligen och om man kommer farande med dammsugaren så börjar hon skrika som en galning. Jag blir lika rädd varje gång för det är inte alltid jag kommer ihåg att kika in om hon ligger där innan jag sätter igång. Oftast brukat hon dock bli vallad till det rum som är färdigstädat. Hon ger mig då alltid nöjd-katt-facet. Jag älskar hur hon kan göra så många olika ansiktsuttryck. Det måste upplevas!

/Sandra

Veckan innan påsk tillbringade jag i Sundsvall. Där passade jag på att gosa med katten Wilda. Hon är så grymt mysig och har ett så näpet uttryck. När den här katten är på goshumör så slår hon tassarna runt din hals och gosar med ditt huvud. Riktigt busig är hon också. Hon far emellanåt runt som en tok och leker vildkatt. Påskfjädrar visade sig vara en favorit, och hon drog sig inte för att pilla loss dem från påskriset och använda som leksaker istället.


Hon påminner lite om Wilma, men de har totalt olika personligheter. Jag glömde bort mig när jag kom hem till mamma och började gosa med Wilma på samma sätt som jag gjort med Wilda. Wilma såg lite smått förnärmad ut.


Wilda är katten som sköter sig själv. Här ser vi henne ta för sig ur matpåsen.

/Sandra

Det gick inte att rädda Gustav. Han har nu somnat in här hemma. Här är han född för 16 år sen i en kaninbur  och här fick han somna in. Trots antibiotika så ville inte den troligtvisa lunginflammationen ge sig. Han hade tyvärr åldern emot sig trodde Veterinären och trots att vi gjorde vad vi kunde som tex ge medicin, bädda ner med värmedyna, mata med välling så räckte det inte. Frågan som alltid tycker upp då en pälskling går bort är jag gjorde väll allt ?? Kunde jag ha gjort annorlunda, hade han klarat sig då ? Gustav är nu med sin bror Mulle som också gick bort för en kort tid sedan och dom har det bra nu. Trots ett gäng katter här hemma så är det någon som fattas, ingen som ligger på kudden och snarkar. Åh Gustav varför ?
      

/ Kina

Oj en vecka sedan någon skrev här, tror inte att vi är lata men ibland hinner man inte och dessutom har en resa till Blåkulla kommit emellan. Nu är vi på banan igen. Tyvärr så är det sjukt i kattgänget. Gustav är inte pigg och läget är ovisst hur det kommer att sluta. Han har åkt på en rejäl förkylning eller lunginflammation. Han har feber, rosslar och har tungt att andas. Vill inte äta eller dricka allt det här när man är 16 år kan bli tufft. Nu har han i alla fall fåt en antibiotikakur och jag hoppas det snart vänder för honom. Att få i honom tabletter går ganska bra genom att krossa det och lösa upp i vatten sen sprutar jag i munnen. Just nu orkar han inte göra så mycket motstånd så nu går det bra att få i honom allt. Hoppas, hoppas det ordnar upp sig för stackarn.
I sådana här lägen är det toppen att ha en veterinär i närheten så när jag pratat med Hasse åkte Jocke och hämtade lite tabletter bra och enkelt.

/ Kina

Vet inte vad jag ska tro om mitt lilla fyrbenta barnbarn Kumi. Är hon väldigt bortskämd, kräsen eller vad är det ?? Inte mycket duger åt den damen förrutom RC torrfoder förstås. I fredags kväll tänkte jag bjuda katterna på fredagsmys och Kumi var väldigt på när jag förberedde det hela. Hon till och med fick ur sig något mystiskt ljud som skulle likna maju..

Detta erbjöds



Matskålen full med skinka skuren i småbitar. Men nedjdå det passade inte damen, fick sen höra av matte att hon äter bara Pärssons skinka.... eh !!!
Dom andra delade gladeligen på hennes skinka och jag tyckte lite synd om henne så jag slog upp en burk med makrill i tomatsås. Återigen stod hon vid min sida och väntade.

 vem kunde motstå denna härliga inbjudan ?
Jo Kumi så klart hon slickade ytterst lite och gick sen därifrån så återigen fick dom andra kalasa upp hennes fredagsmys.
Är hon då inte lite bortskämd av sin matte och husse tro ?

/ Kina