Winnie som är lite svår att få på bild eftersom aldrig är stilla låg för
en stund i soffan och vilade i väntan på nästa bus.
En riktig mysffröken, på hennes vilkor förstås. 

I helgen städade jag kontoret här hemma och i med detta så blev det fritt fram för katterna att vara därinne igen. Det har nämligen varit stängt in dit under en vecka eftersom vi förvarat växter från balkongen där och detta har katterna givetvis tyckt varit jobbigt. Katter och stängda dörrar är ju inte alltid den bästa kombinationen.

 

Medan Wilma och Winnie mest vill kunna gå in och se sig omkring så vill Kumi in dit för att komma åt en viss stol. I vanliga fall är Kumi väldigt mild av sig, men när det kommer till denna stol så är det inte alltid läge att gå fram och klappa på henne. Hon brukar klättra på stolen, bita i den och vara helt vild och tokig.

 

Så här kan det se ut:

 

Ibland klättrar hon hela vägen upp till toppen, men hon är för stor för att få plats och brukar då med ett brak falla ner på stolen igen och då blir det ännu mer fart på henne och hon tycks gå in i andra andningen. Sen blir hon plötsligt trött och somnar.

 

/Sandra

Basse bestämde sig för att ta en rejäl dammsugaromgång. En sådan där då man lyfter, flyttar och dammsuger alla sidor som går att komma åt. Resultatet blev, förutom att dammsugarpåsen blev proppfull, att kattleksaker vi inte sett på ett tag plötsligt såg dagens ljus. Det var bollar och möss i alla möjliga utföranden och dessa kastade Basse ut på golvet för att inte riskera att suga in dem.

 

Detta tilltag fick katterna att gå bananas när dammsugaren äntligen stängdes av och stoppades in i städskåpet igen. Wilma hittade till exempel sin favoritmus som hon kastade runt i hallen och jagade efter, Winnie återupptäckte sin matboll och Kumi blev helt tokig när hon fick se sina studsiga bollar. Hon jagade, galopperade och studsade runt lika mycket som bollarna gjorde.

Senare den natten väcktes jag av ett himla liv. Jag fick för mig att det var Winnie som jagade Wilma och sprang ut i vardagsrummet för att se vad som stod på. Wilma låg på ryggstödet i soffan och halvsov, Winnie låg i soffan och stirrade ut på golvet och där, mitt ute på golvet stod en uppfluffad Kumi och flåsade. Hon tittade på mig i en halv sekund, sen jagade hon vidare efter en grön boll. Hon var överallt. Bakom en golvlampa, i botten av klösträdet, under bordet, halvt uppe på väggen och emellanåt blev det den obligatoriska jag-bryr-mig-inte-alls-om-bollen-tvätten för att sedan kasta sig iväg igen. Älskar den katten!

 

/Sandra

Ända sedan vi kom hem från mamma i augusti har en transportbur fått stå framme i sovrummet. Anledningen till detta är att Kumi, som tidigare avskytt burar, nu plötsligt fått för sig att den är kalas att sova i om dagarna. Varje dag efter lunch går hon in och lägger sig och sover några timmar där. Väl skyddad från ivriga Winnietassar som nu endast kan anfalla från ett håll.

 

Vi har lagt in hennes favoritfilt som hon tycker om att gosa ner sig i och det går ju inte att komma ifrån att det är himla mysigt att gå förbi den där buren och höra att en katt ligger där och sussar.

 

Kumi och Wilma har trivts ihop från första stund. När Wilma första gången kom och var gäst hos oss (innan Winnie fanns) så var det som att hon och Kumi accepterade varandra direkt. Kumi är en sådan där katt som alltid tycks gå bra ihop med alla katter medan Wilma brukar bli tillbakadragen och hålla sig gömd. I detta fall blev det genast att de nosade på varandra och en stund senare var det fritt fram att ligga och sova i samma säng. Kumi är också den en av få katten jag sett som kan få igång Wilma på lite lek, annars leker Wilma helst med leksaker och mattor istället för med andra katter.

 

För några veckor sedan fick mamma ta med sig Wilma eftersom vi hade hittat en vårtliknande hudflärp på hennes rygg som växte sig större och större. Vår veterinär skulle ta sig en titt på detta och det visade sig vara en ofarlig vårta som enkelt kunde tas bort.

 

Att Wilma bara försvann så där uppskattades inte av Kumi. Hon blev lite låg i några dagar och det verkade nästan som att hon gick runt och letade. Hon åt inte lika mycket som vanligt och någon lek blev det inte heller. När de sen äntligen fick träffas igen så blev det ordentlig fart på Kumi. Wilma låg gömd i ett klösträd och när Kumi fick syn på henne började hon genast pratade på ett sånt där kurrande sätt. Wilma tog sig genaste ner och så nosade de och tvättade varandra innan Kumi fick ett tokryck och var tvungen att gå loss på mattan. Hon klöste, rullade sig, gjorde bocksprång och attackerade saker som låg nära. Sen var allt som vanligt igen.

 

Den nya påskduken verkar vara det mest uppskattade föremålet i lägenheten just nu.

 

Varje morgon möts jag av det här...

 

Katterna och jag har tydligen lyckats med det här att få till en rutin varje morgon nu när jag pluggar mycket hemifrån.

 

Det hela börjar med att Basse går upp och ger dem frukost 1 innan han går till jobbet. När jag någon timme senare tar mig upp så är det dags för frukost 2. När denna frukost är uppäten blir Kumi och Wilma trötta och vill gärna sova i några timmar. Wilma vill att soffan ska vara iordningfixad med kuddarna på rätt ställen så att hon kan inta sin favoritposition. Kumi däremot föredrar sängen och uppskattar om den är bäddad samt att hennes favoritfilt ligger dubbelvikt ovanpå överkastet. Där ligger hon sedan och snarkar fram till lunch.

 

Winnie tycks få energi av sina frukostar och måste springa av sig den innan hon vill vila. Detta innebär att hon klättrar, jagar bollar, attackerar saker som inte finns och vänder upp och ner på mattor. Var hon sedan väljer att sova beror lite på vädret. Om det regnar vill hon gärna ligga på en filt vid balkongdörren så att hon kan titta på dropparna som ringlar sig ner på glaset. Om hon istället är frusen och kontaktsökande så kryper hon ner bredvid Kumi i sängen och om det är en helt vanlig dag så föredrar hon att ligga högt upp i klösträdet eller att gosa ner sig i en av sina kartonger.

 

Just i detta nu har jag kommit till tiden på dagen då alla ligger och sover. Om några timmar är det lunchdags och då lär det bli full fart igen.

 

/Sandra

 

 

/Sandra

Klösträdet vi köpte innan sommaren kan ju ha varit bland det bästa vi köpt till våra katter. Det är nästan så vi skäms över att vi inte köpte det tidigare. Sedan innan hade vi ett mindre klösträd, men det visade sig ganska snart att takhöga klösträd var grejen, åtminstone om Winnie fick bestämma.

 

Winnie klättrar, svingar sig och sover i klösträdet flera gånger om dagen. Det är som att hon aldrig får nog.

Med Kumi och Winnie borta från det mindre klösträdet så har Wilma sett sin chans att ta över det helt. Vi bestämde oss för att flytta det till hennes favoritplats ute i hallen och det var lyckat för nu ligger hon alltid en bit upp från marken och spanar åt alla håll.

 

Ibland leker vi med tanken att i framtiden, när vi bor större, ha minst ett klösträd i varje rum. Ingen skulle nog bli särskilt förvånad om det faktiskt blev så.

 

/Sandra

Inatt sov jag så där bra och ordentligt. Under hela natten kunde jag röra mig nästan helt fritt vilket uppskattades. Jag kunde sträcka ut ett ben åt ena hållet, rulla runt och slippa att behöva ta hänsyn till sovande katter eftersom vi sov med dörren stängd. Detta på grund av att natten innan var en smärre "kattastrof". Det var tamejtusan katter överallt i sängen. Flyttade jag ett ben så flyttade de snabbt efter så att jag låg låst i den nya ställningen och om jag då försökte rulla runt så kom det genast en katt och lade sig bakom min rygg så att jag inte skulle kunna rulla tillbaka.

 

Värst var det när jag vaknade av att jag låg fastspänd. Det kunde ju ha varit en obehaglig dröm, men nej, det var på riktigt. I sängen hade vi ett täcke som Basse och jag låg under och någon gång där mot tidiga morgontimmarna så placerade sig katterna som tunga klumpar på båda yttersidorna av täcket vilket gjorde att vi inte kunde röra oss. Där låg vi, fångade under vårt egna täcke med bara näsorna som stack fram. Basse bara sov och sov, men jag stod inte ut. Jag blev varm och fick ont i kroppen av att tvingas ligga på rygg för länge. Så jag tog mod till mig drog loss täcket från Kumi som låg på min sida. Hon visade inga tecken på att bry sig och lyckan över min frihet var stor. Dock låg jag ju fortfarande inklämd mellan henne och Basse. Detta tog slut runt halv sex ungefär. Då vaknade Winnie som fick för sig att hon skulle bita hål på en filt vi hade i sängen. De andra katterna ledsnade på hennes bökande och lämnade sovrummet och en stund senare lämnade även Winnie sovrummet genom att bli utburen. Ett av de bättre besluten den natten.

 

 

 

/Sandra

Det är hästhoppning hela dagen och eftersom jag inte har någon föreläsning i dag så kan jag bara ligga här i soffan och följa det hela. Kumi visade också intresse för det här med hästar.

 

 

Trevligt med sällskap.

 

/Sandra

Jag tror det var mer än ett halvår sedan sist, men nu var det alltså dags igen. Helt ovetande satt jag vid köksbordet och räknade matte. Jag såg henne aldrig komma gående eller när hon satte sig på golvet nedanför min stol. Jag hann dock se den lilla rörelsen där hon sätter sig upp på bakbenen för att ta sats och innan jag hann reagera så hoppade hon. Rakt upp i mitt knä. Sen kom den där sekvensen som tycks utspelas gång på gång, för i samma stund som hennes tassar landar på mitt lår inser hon att hon inte hoppat tillräcklig högt och hon börjar ramla bakåt. I ett försök att hålla sig kvar kör hon in klorna i mitt lår. KNÄPPET som blir när kattklor tränger in genom stram, tjock lårhud är ett av de vidrigare ljud jag hört. Hon glider bakåt och ramlar till slut ner på golvet igen och kvar sitter jag med ett lår som känns trasigt och söndersargat.

 

 

I dag är det fyra år sedan vi hämtade Kumi från katthemmet. Jag kommer aldrig glömma den dagen. Förutom att vi fick hem en magiskt fin katt så ändrades våra framtidsplaner en del. På den tiden var vi två heltidsstudenter som hade planer på att studera ett år i Taiwan. När Kumi kom in i mitt liv var jag plötsligt inte lika sugen på att studera utomlands längre. Det kände så himla fel att låta henne bo hos mamma under ett helt år. Vi skippade Taiwan och pluggade vidare med tanken att den dagen Kumi inte finns längre så kan vi ju i alla fall aktivt söka jobb utomlands.

 

Sen föddes Winnie och sedan den dagen står Basse inte ut med tanken på att lämna henne. Något år senare tog vi oss an Wilma och nu sitter vi här med våra katter, som gjorde att inget blev som vi tänkt, men som samtidigt gjort att livet känns fantastiskt. Och allt började med Kumi.

 

/ Kina

 

...ser ut på detta vis. Till en början var hon väldigt pigg och alert, men strax efter lunch tog tröttheten över och snart hade jag en snarkande katt i avslappnad ställning som sällskap.

 

 

/Sandra

/Sandra