Just i detta nu ligger jag i soffan och är lite krasslig. Kumi ligger bredvid och gör ifrån sig en massa ljud. Hon snarkar, grymtar, suckar och smackar. Rolig ser hon ut också med tungan ute och ena ögat halvöppet. Jag ligger spänt och väntar på nästa grymtning. Så himla mysigt ljud.

 

När jag skulle sätta igång med dagens plugg så saknades några av mina papper. Jag letade både i lådor och på hyllor. Jag kikade igenom mina anteckningsblock för att se om de hade råkat hamna där, men det var tomt. Jag for runt i lägenheten och skymtade plötsligt något välbekant i ögonvrån. För vad var det egentligen som stack fram under soffan?

Lina och Winnie är bra lika på en del saker och speciellt när det kommer till intresset för att bära iväg med kläder. Det fick jag erfara sist jag var hemma. Jag stod nere i gästrummet och skulle packa upp lite kläder att ta på mig. Lina låg nyfiket bredvid och studerade vad jag hade för mig. När jag drog upp ett par byxor så hängde hon plötsligt i andra ändan, när jag skulle ta upp ett par strumpor så snodde hon den ena strumpan och sprang iväg och när jag en stund senare hörde ett märkligt krafsande ljud så fick jag se hur Linas rumpa stack upp ur väskan. Hon var då i full färd med att leta efter nya saker att hämta. Hon är precis lika arbetsam som Winnie och båda är väldigt envisa med att hämta saker för att sedan lägga dem på en annan plats.

 

Det är så roligt att bo i gästrummet för vi vet ju aldrig vad Lina ska hitta på. Om kvällarna brukar hon i alla fall lugna ner sig och då är hon så himla gosig och kelig. Tänk att hon bodde med oss när hon var liten. Det är knappt så man kan se att det är samma katt. Hon är så rolig och rar och det ska bli så himla roligt att komma hem till jul och bo med henne igen.

 

Elvis som älskar att leta upp soliga plaster hittades härom dagen med denna stil. Strunt i blomkrukorna, strunt i att jag knappt får plats det är ju i solen som gäller

 

 

 

 

/ Kina

 

/ Kina

I dag är det tre år sedan jag och Basse åkte till katthemmet för att hämta Kumi, eller Vivvi som hon hette på den tiden. Jag kommer ihåg hur nervösa vi var när vi åkte dit och hur otroligt lyckliga vi var när vi var på väg hem med vår lilla älskling.

 

Vi flyttade i samma veva ut från vår studentkorridor och in i en förträffligt fin liten tvåa. Kumi var till en början på sin vakt. Hon var dock väldigt nyfiken och kunde inte låta bli att sitta och kika på oss när vi monterade ihop möbler. Gladast blev hon när vi fick soffan på plats. Jag glömmer aldrig hur hon hoppade upp i den och hur hon varsamt trampade runt i den samtidigt som hon spann högt. Sen lade hon sig ner och fortsatte ha koll på oss från sitt hörn där i soffan.

Under mitt besök hos mamma så bodde, jag som vanligt, nere i gästrummet. Där är det fritt fram för mormor och morfars katt, Lina, att hälsa på. Man kan nästan säga att rummet är hennes för det är hon som alltid använder sängen när ingen är där och hälsar på. Nyfiken som hon är så vill hon givetvis vara med och ha koll på vad vi har för oss när vi bor där. Hon brukar ligga vid våra fötter när vi sover eller sitta och kika ut genom fönstret. Ibland jagar hon flugor och rusar mitt i natten rakt över våra ansikten och ibland rotar hon fram saker ur våra väskor. Ibland har hon ner en blomma eller två och ibland envisas hon med att sova i papperskorgen. Allra mest livat blir det när hon och Winnie kommer igång tillsammans. Mormor brukar berätta hur alla mattor i hela huset ligger huller om buller efter att de farit runt, men att det inte gör något eftersom de verkar ha det så skojigt.

 

/Sandra

 

/ Kina

 

/ kina