Nyfikenheten visste inga gränser. Vad var det för något?

 

 

Hans svar blev "För ledtråd, kolla i översta byrålådan!". I lådan visade sig en smått tilltygad version av hans mössa ligga.

När han skulle ta på sig mössan i morse så hittade han den inte. Efter att ha levt länge med Winnie så kunde han snabbt dra slutsatsen att mössan förmodligen låg under soffan och mycket riktigt så gjorde den det (han hade flyttat på bordet för att nå tillräckligt långt in).

 

Han hade råkat lägga ifrån sig den på byrån i hallen i går medan han tog av sig skorna och då var hon där och snappade åt sig den. Vi har någon gång i förväg bestämt att Basse ska slänga av sig mössan på byrån när han kommer hem så att vi i smyg kan se hur hon går tillväga. Vad vi sett är att hon har stenkoll på att han kastar av sig den. Hon brukar sedan hoppa upp på byrån, kurra, blinka med ögonen och låtsas ha ögon för bara Basse. Så fort han vänder sig om för att prata med mig så böjer hon sig ner och biter tag i mössan. Sen står hon blickstilla och stirrar på oss. När hon anser att vi inte har koll så slinker hon snabbt som attan iväg med mössan och placerar den under soffan. Sen kan lite olika saker hända. Ibland stannar hon under soffan för att leka och ibland lämnar hon sitt byte för att kunna återvända senare.

 

Basse ville först vara lite arg på henne, men hon var så glad, pratig och gosig när han tog fram mössan från soffan att det var svårt att inte plocka upp och gosa med henne.