Jag försöker alltid hålla garderobsdörrarna stängda då jag inte är så förtjust i att katterna kryper in och sover där. Alla kläder blir ju genast fulla med hår och har man otur så fastnar de med sina klor i ett klädesplagg, och vips så har man fått något förstört.

För några dagar sedan var det Wilma som såg sin chans, och tog den. Jag hade tagit fram en tröja och sedan gått ut i köket för att ta fram lite frukostgrejer. Snart kom jag på att jag hade glömt att stänga garderoben. Jag skyndade mig in i sovrummet och blev genast misstänksam då Wilma inte längre låg på sin plats i sängen. Jag gick fram till gaderoben och hörde hur det lät som en lite motor därinne. Mycket riktigt så hade hon hoppat in och lagt sig väl tillrätta.


Tagen på bar gärning.

Det här med garderober får mig alltid att tänka på Totte. När jag var yngre och bodde hemma hos mamma så hade jag Totte i mitt rum varje natt. Han tyckte också om att sova i garderoberna och han var lite mer svårstoppad då han hade lärt sig hur man öppnade dessa.

En natt hade jag sett en läskig film och precis släckt lampan. Jag låg och skrämde upp mig själv som man så lätt gör. Jag låg med ansiktet mot garderoberna och hörde hur det gnisslade till och såg hur dörren gled upp. Ut kom något stort och ljust farande och det landade med en duns på golvet. Jag tände med hjärtat i halsgropen lampan och fick se Totte ligga invirad i ett lakan. Han hade förmodligen, redan innan jag kom in i rummet, tagit sig in i garderoben och lagt sig på en hylla. Precis när jag sedan låg och var som mest rädd så hade han ramlat ut och i hall hast dragit med sig ett lakan.

Nästan alltid när jag blivit skrämd av något så har det varit en katt inblandad. I nästa inlägg får ni läsa om när Gustav skrämde mig sådant att jag var tvungen att ringa någon för att lugna ner mig.


Världens snällaste spökkatt.

/Sandra